Ponnyakuten och klinikbesök

Igår var Tell och jag på Ramkvilla hästklinik. Så obeskrivligt skönt att åka till en klinik som faktiskt är NÄRA! Jag har ju bara kört ner till Skåne tidigare. Men de var jätteduktiga och gulliga på Ramkvilla, kommer definitivt åka dit fler gånger! Fin och stor klinik som låg otroligt vackert.

oxYMHyeQQ+yLkuG00pMXWQ

Utsikt över en fin sjö och hästhagar från kliniken

När jag skulle iväg på klickerträning med Tell häromsistens så var han ju inte ett dugg sugen på att lämna gården, och parkerade sig som en sur lama utanför släpet. Jag fick ringa grannen Hannah till sist. Därför körde vi lite ponnyakuten i förväg denna gång och tränade på att gå in och ur släpet några gånger i söndags. Och jag fick träna mitt självförtroende i att jag KAN lasta min häst själv. Det gick bra, tålamod är en hästtjejs bästa vän. Och att inte vara stressad. Det lönade sig, för igår när vi väl skulle iväg ”på riktigt” tog det inte lång stund innan han bestämde sig för att följa med. 🙂

Jag fick även användning för min ponnyakut-träning på en annan häst. Jag kom i god tid till kliniken så jag ställde in Tell i en box, skrev in oss och tog en kopp kaffe. Jag hade sett några på gårdsplanen utanför (som jag sen fick reda på hade stått där i minst en timme och såg helt svettiga och färdiga ut) som inte fick in sin häst i släpet. Efter en stund gick jag dit och frågade om de ville ha hjälp. Det ville de gärna. Försökte först stå på sidan och hjälpa dem, brukar inte ta grimskaftet på okända hästar. Det är ju rätt riskfyllt för man vet ju aldrig om hästen är komplett galen. Men till sist insåg jag att de kommer aldrig få på den annars. Fick in deras häst också i släpet. De var SÅ himla tacksamma. Jag vet ju precis hur det känns, ofta är det ju dessutom lättare att lasta någon annans häst än sin egen. Det var ju skönt att det gick bra. Undrade ett tag om jag verkligen skulle ge mig på det där för hästen både drog iväg med dem och reste sig. Såg rätt otäckt ut och kunde ha gått illa. Men jag gillade inte att de sa att ”den bara var dum”. Hästar är aldrig dumma. De gör inte saker med flit. De står inte där och tänker ut elaka saker att göra mot sina ägare. En häst är bara en häst.

Hur som helst. Tillbaka till Tell: Jag hade såklart hoppats på ett mirakel, men var ändå beredd på att han kommer visa hälta i trav. Det gjorde han också. Han blev behandlad i bakknät och allt såg fint ut på röntgen. Vi ska tillbaka om 6 veckor på återbesök till Ramkvilla. Håkan, deras jätteduktiga veterinär, är känd för att vara väldigt rak och tycker han att det inte är någon idé och att man borde ta bort hästen, så säger han det. Han tyckte att vi skulle ge det här 4-5 månader och sen utvärdera och ta ett beslut. Är han inte bra till vintern tyckte inte Håkan att han skulle behöva gå med detta mer. Jag håller helt med. Nu är ju detta lite ”sista refrängen” så vi får väl helt enkelt se hur det går. Jag är lite uppgiven och tror nog inte att det kommer bli bra vad vi än gör. Men Telleman den laman har ju överraskat förr! 😉 Och Håkan var inte alls uppgiven, det var ju bra.

Så här nära!  Så skönt att vi inte behövde åka ner till Malmö. 

Att rida med dreads!

På förekommen anledning kommer här en liten Q&A när det gäller att rida och ha dreads! 🙂 Kul att ni frågar! 🙂

7E3CEAFA-118E-4F50-BF92-F1E3791A3F41

Kan man tvätta håret med dreads? Ja. Håret tvättas precis som vanligt. Enda skillnaden är att man använder särskilt dreadsschampo (som inte har en massa mjukgörande medel och sånt i sig). Håret blir lika rent som annars! Däremot om man har långa dreads som jag så är det lite som med långt hår i övrigt, att det tar tid att torka. Turban runt huvudet och sen hårtork är att rekommendera.

Är det inte svårt att hitta en ridhjälm som passar? Nja det beror på hur stort huvud och hur stort hår du har 😉 Jag har nog 1,5-2 cm större omkrets på huvudet med dreads än utan. Så ofta kan du ha din gamla hjälm om den är ställbar, annars får du köpa en i större storlek. Obs gå inte och köpt en ny hjälm direkt när dreadsen är nygjorda, då kommer håret vara ännu större än efter nån vecka plus att man brukar vara rätt öm i hårbotten efter dreadandet!

Hur håller man dreadsen snygga? Bästa tipset är att göra dem hos en duktig frisör, om de är bra gjorda från början är det så mycket lättare att hålla dem fina sen. Första gången jag hade dreads gjordes dem bara av mitt eget hår, då blir dreadsen ca halva längden av håret. Jag såg ut som en söt liten igelkott i början. 🙂 Den här gången orkade jag inte vänta på att spara ut håret så frisören fick dreada löshår och tova fast i mitt eget. Alltså extensions. Så jag slapp vänta i flera år på att de skulle bli långa och fina. 🙂 (Annars hade jag blivit en igelkott igen). Oavsett om man har korta eller långa dreads, om du har rakt hår så kommer du få en utväxt. Dreadsen fortsätter tova sig, men om man vill hålla det snyggt vid hårbotten får man antingen lära sig virka håret själv, eller gå till frisören. Det måste vara en dreadsfrisör, vanliga frisörer vet inte hur man gör. Min frisör finns i Malmö, världens bästa Cilija på Arsenik Butik, och dit är det ju rätt långt från Småland. Så jag virkar själv och sen bokar jag in mig hos henne nån gång om året när jag är i Malmö tänker jag. Dreads kan man även färga precis som vanligt hår om man vill, locka det, ha smycken på, you name it! Det är verkligen en jätterolig frisyr!

9IuiFlX7TWGyLlPyBVTm3w

Hur gör du på tävling? Jag antar att jag kommer ha dreadsen i en fläta, eller snurra upp dem baktill på nåt piffigt sätt? Har faktiskt inte provat ut nån bra tävlingsfrisyr men det ska bli roligt! Sist jag tävlade när jag hade dreads hade jag lite kortare dreads än vad jag har nu, så jag tror jag bara hade dem ihopsatta i nacken med en snodd. Såg typ ut som vanligt hår fast lite tjockare bara. Terrängen kommer bli spännande, vet inte riktigt hur folk gör som har långt hår? Kanske får jag stoppa in håret innanför säkerhetsvästen.

Är det inte besvärligt att ha dreads när man har häst? Jo lite. Men det är det värt! Det är ju en ”pyssligare” frisyr än att ha kort hår t ex som jag hade i flera år. Det var luftigt och skönt och lätt att tvätta och torka osv! Men jag kände mig aldrig riktigt som mig själv. Jag trivs så himla bra i dreads, så jag tycker det är värt det! Om du funderar på att skaffa det men inte tror det går för att man är så mkt i stallet/ladugården/skogen osv så gör det visst det! Men ett bra tips är att ha på dig en sjalett, hatt, keps eller nåt i stallet så du inte får håret fullt av hö och hästdregel! (Och får man det ändå så är det ju bara att tvätta). 🙂

Vad är det bästa med att ha dreads? Att man alltid känner sig fin i håret! Och att man inte behöver gå till frisören så ofta. 😉

Vad är det sämsta? Inget! Eller ja, det skulle väl vara att folk ibland har fördomar. Jag brukar bli stoppad av polisen mycket oftare av oklara anledningar, och en del människor tror väl säkert att man knarkar och/eller lyssnar på reggae. Men musiksmaken sitter inte i håret. Och jag har aldrig hållit på med droger. Tänker inte göra det heller! Om folk frågar varför jag har sån här frisyr brukar jag säga att jag velat ha det ända sen jag såg Henke Larsson i fotbolls-VM 1994. Det är helt sant. (Då var jag för övrigt på ridläger)! ❤

Härlig långhelg

Hej på er! Hoppas ni haft en fin helg, en riktig långhelg blev det ju om man tog ledigt på fredagen vilket jag gjorde 🙂

Det har varit tokvarmt här i Småland och jag insåg plötsligt att nu är det ju sommar. Det är inte vår längre. Nästan 30 grader varmt hade vi i flera dagar, och jag badade i tre olika sjöar. Precis som riktig sommar! Pärlan och jag tog elcyklarna och susade ner till Siggalycke utanför Linneryd och hälsade på syrran med kille och vänner. Det var en tur på ca 8 mil tur och retur. Inga problem med elcykel. Det är verkligen världens bästa grej! Dessutom kan man cykla bara på småvägar i hur många mil som helst och nästan trilla av cykeln av vackerhetschock. Sverige är så sjukt fint såhär års! Och Småland är ju bara helt löjligt fint. Det är en sån idyll att man nästan tror att man dött och kommit till himlen. 😉 ❤

Tell och jag har haft det lugnt och skönt, värmen verkar inte alls vara lika utmattande för hästar som för människor! Vi har gått på skogspromenader och gosat. Vi har klickertränat lite också, det funkar fint. Jag hade sån himla tur att grannens robotgräsklippare (som Tell är livrädd för) var ute och körde fast långt bort. Så vi fick till en mycket bra träningssession på temat ”få godis när man ser en robot”. Han såg den men hamnade inte i ”panikzonen”, utan lyssnade fint på mig fast han var rädd och förstod snabbt att han skulle dutta med nosen på staketstolpen och få klick och godis. (Jag känner hon som bor där så jag vet att det är ok att han duttar med nosen på hennes staket 🙂 ) Sen avbröt vi det hela och gick vidare innan han varvat upp för mycket. Så duktig häst! Roligt att det fungerar, tror det handlar mycket om att inte ”gå för långt” just när man använder klicker för att träna bort flyktbeteende. Man får ta lite i taget.

Jag ska fråga Hannah om vi kan få gå in i hennes trädgård sen så Tell får nosa på roboten nån gång när den inte är igång. Det går säkert bra. 🙂 Men jag tror vi får nosa på staketet först några gånger till så vi inte siktar för högt direkt!

Jag har bokat tid för koll på Ramkvilla hästklinik, Tell och jag åker dit på måndag nästa vecka. Hoppas såklart på bra besked men vill inte ta ut något i förskott.

51FA09F1-7F9C-4338-951C-6F0619D6AF42g%utT7miRPCk+AHwqlYOsQMx0FC0yDSjexW3F+r8m%Qw

in6UmGvaR36HgRAAeOEN+g

Igår kväll var Tell lite taggad, pep och bockade och var full av bus! 

uuBqyew2Qqm5T+z7MDV06A

Tell hälsar på Zara och Tilly. Goda vänner! Däremot de två drakarna Thilia och Taleya i den andra hagen är det ingen lek att nosa på! Jäklar var arga de blir. Men de här två är så vänliga och snälla 🙂 

 

 

 

Sötchock

Jag tycker det är väldigt roligt att göra inhopp som hästfotograf ibland, tyvärr är jag inte alls lika bra på att fota längre som när jag jobbade som fotograf (det verkar vara lite som ridning, det är en färskvara!) och så har jag ju tyvärr inte kvar mina dyra proffsgrejor. Men man kan ändå få till rätt bra bilder med vanlig amatörkamera. 🙂 Här är några av min vän Annas fina hästar! Flera är till salu, är ni intresserade av någon av sötnötterna kan ni höra av er så får ni Annas kontaktuppgifter. 🙂

61632365_10158494852444689_6246898415838429184_o

Stoföl efter Ike – Zirocco Blue – Emillion. Det lilla hjärtat fick börja med att åka till Helsingborgs djursjukhus och få hjälp med att komma igång med bajsandet. Men nu mår hon fint!

61775206_10158494876164689_7809988945025957888_o

Lilla gullehjärtat med sin mamma Girabel

61837959_10158494855984689_8430677883269152768_o61779392_10158494855394689_2400890326236528640_o

fullsizeoutput_34f9

Sötchock eller hur??! Detta är ett hingstföl efter Crusader Ice – Aerline H – Ceylon

fullsizeoutput_351bfullsizeoutput_351f

fullsizeoutput_34e4

Fölis med sin fina mamma Maui (Airline H – Ceylon)

fullsizeoutput_34f8

fullsizeoutput_3514

Här är en helbror till skimmelfölet! 1-åring efter Crusader Ice – Airline H – Ceylon

fullsizeoutput_34effullsizeoutput_34ec

fullsizeoutput_34e8

Brother from another mother 🙂 Annas två jättefina ettårshingstar!

fullsizeoutput_350a

fullsizeoutput_3516

Bruna ettåringen med bläs är efter Casanova Hästak – Zirocco Blue – Emillion

fullsizeoutput_34f6

Så fina grabbar! De har det bra på betet i sin enorma hage, vilken smålandsidyll va?

fullsizeoutput_34fa

Är det nån som letar jättefint avelssto så har ni henne här! Girabel (Zirocco Blue – Emilion) är mamma till Casanova-ettåringen samt det bruna Ike-stofölet högst upp 🙂

Äntligen fick vi åka på träning!!

Hej på er! Igår var Tell och jag på äventyr i Holmsjö, sååå roligt! 🙂 Vi åkte hem till duktiga Susanne Åkesson (sök på westernklick på facebook eller instagram om ni vill!) och tränade kommunikation från marken. Jättekul och nyttigt! Så glad att jag har läst Susannes bok ”Rida med klicker”, då hade jag ju lite koll iallafall på grunderna med detta. Den rekommenderas varmt! Går att beställa via hennes hemsida http://www.westernklick.com. 🙂

Jag är ju helt självlärd på klickerträning, började ju med det förra gången Tell var konvalescent för att aktivera honom och vi tyckte det var jättekul båda två. Sen har jag fortsatt lite då och då, men jag är ju verkligen ingen expert.

Susanne tränar ju hästar med belöningsbaserad träning, hon tränar inte tricks med hästarna utan det är mer ett helhetssätt att tänka har jag förstått det som. Hon använder det både när hon rider och när hon tränar hästarna från marken. Hon tränar och tävlar även i Western. Jag förstår inte riktigt hur man skulle lyckas rida helt utan tryck och eftergift, detta verkar liksom helt tvärt om, men jag tycker det är roligt och spännande att lära mig nya saker och tänka ur nya perspektiv! Nu har jag ju bara varit där en gång så det finns nog en miljon saker till att lära sig. Sen måste man ju inte gå ”all in” heller, jag tror alla skulle ha nytta av sån här träning. Det är ju jättekul och fint att hitta en bättre kommunikation med sin häst, oavsett om man rider eller hanterar hästen!

Såhär gick träningen till: Först berättade jag om mig och Tell och lite vad vi brukar göra, vad vi rider och tävlar i för discipliner och hur våra personligheter är. 😉 Sen ville Susanne att jag skulle släppa Tell lös på ridbanan och se vad han skulle göra. Gulp, jag ville ju inte att han skulle sätta full fart, hon hade rätt stor bana, men han verkade väldigt cool (och det var 25 grader varmt) så jag släppte honom. Han lunkade omkring och tittade på hennes saker på banan (hon hade lite olika trailhinder utspritt på banan), helt lugn, och sen upptäckte han gräs i kanten (såklart) och ställde sig och mumsade. Susanne sa att jag skulle ropa på honom och se om han ville komma till mig. Jag har ju inte tränat frihetsdressyr så mycket med honom (och har definitivt inte haft honom lös på länge pga konvalescensen) så jag var lite tveksam till om han verkligen skulle slita sig från gräset. Men han kom! Sen gick vi omkring i lite mönster på banan, stannade, gick igen osv och han följde mig fint.

Vi fick sen börja träna på nåt som heter target, jag stod med en flugsmälla (!) i handen och Tell skulle dutta med nosen på den när jag höll upp den, höll ner den, osv. Det fattade han direkt. Plättlätt! Det är en teknik man kan använda om hästar t ex är rädda för brevlådor eller soptunnor på uteritter. Till exempel. Man kan också rida med flugsmällan (haha) och lära hästen att vända på huvudet och dutta med nosen på flugsmällan om nåt är lite läskigt, så får den klick och godis. Så man lär hästarna att det är ”bra” med farliga saker och att de vänder sig till sin matte/husse när nåt är otäckt. De förknippar läskiga saker med att de får godis och beröm istället för att springa hem. Det kan man träna på både från marken och uppsuttet. Så himla bra! Med Tell vill jag ju inte att han stannar och får panik eller tvärkastar sig hemåt (tex av grannens robotgräsklippare) så jag kommer försöka träna honom att han får godis varje gång vi är där, och när han gått förbi.

Det svåra med klickerträning just när man vill använda det för att ”programmera om” hästar från sin flyktinstinkt är ju att de trots allt ÄR flyktdjur så när man tränar måste man vara i den vita zonen (lugn och avspänd häst) samt gradvis träna i lite mer ”skarpt läge” (grå zon). Då är hästen lite spänd men lyssnar ändå och äter gärna godis t ex när man berömmer och klickar. Det man vill undvika är den svarta zonen, då är det bara panik och man kommer inte nå fram till hästen. Då vill hästen inte heller ta emot nåt godis. Händer det så får man ha tålamod och backa tillbaka i träningen.

När vi tränat en stund inne på Susannes bana (Tell var lös hela tiden där inne) så tog jag på grimskaft och så gick vi ut på vägen utanför och tränade på att möta cyklister och bilar. Susanne drog också en soptunna framför sig som Tell skulle lära sig att följa efter och dutta på med nosen. Det var easy piecy tyckte han. Han har ju aldrig varit med om en så ”lätt” träning där han fick så mycket godis! 😀 ❤ När en tävlingscyklist kom så höjde han huvudet och var väldigt uppmärksam, och då fick jag ge honom godis hela tiden fast han vrålglodde på cyklisten. Det gick finfint. Han gjorde ingenting, och slappnade av snabbt. Så duktig häst! ❤

Susanne verkade mycket nöjd med oss, och det var ju skönt att höra att jag inte lärt honom nåt jättetokigt i klickerväg som är svårt att få bort nu. Jag verkar ha gjort rätt, nu ska vi bara träna mer och få till en ännu bättre kommunikation! Jag gillar verkligen tankesättet att man belönar hästen och ger den motivation. Gillar också att Susanne var noga med att antingen tränar man, och vill att hästen ska vara uppmärksam och ger den uppgifter att lösa, eller så får den paus. Då får den beta, eller bara vara lös och göra vad den vill. Det ska jag verkligen ta till mig! Jag tror jag ger Tell alldeles för lite pauser. Iallafall paus som verkligen är paus för HONOM! Paus för mig kan det ju vara att stanna och prata med vänner man möter när man är ute osv, eller om man rider får han skritta på lång tygel. Men jag ska verkligen vara bättre på att vara tydlig med när det är paus eller när jag vill ha hans uppmärksamhet.

Jag hoppas vi kan åka och träna för Susanne snart igen, det var verkligen jättekul! Så glad att jag kom på detta så Tell och jag inte behöver vänta i evigheter tills vi kan åka på nåt kul tillsammans! 🙂 Han var verkligen värd att få åka på nåt kul och inte bara åka till veterinären.

IMG_9433

Plättlätt det här med flugsmällan sa Tell! 🙂

 

Planer är roligt att ha!

Mitt bästa råd till alla som har en skadad häst (eller konvalescent) är: Se till att du får rida! På ett eller annat sätt. Det är så viktigt för motivationen och glädjen. Man måste komma ihåg varför man håller på med detta. Och för min del är det ju för att jag älskar hästar, och älskar att rida och kommunicera med dem! ❤

Jag rider ju på ridskola (jättejätteroligt!) nu när Tell inte är igång, har ju även tidigare ridit några andra hästar hos en vän. Och nu har jag kommit på två ytterligare planer! Alltså jag förstår verkligen om man inte är så sugen på att boka in aktiviteter när hästen är skadad, man blir ju rätt deprimerad (och pank). Men försök! 🙂 Till exempel har jag kommit på att jag skulle kunna åka och träna med Tell! Det kan man göra fast hästen inte är igång och man inte rider för tillfället. Det har visat sig att hon som skrivit boken ”Rida med klicker” (och verkar vara en fantastisk hästmänniska) håller träningar och bor nånstans här i krokarna. Så nu ska jag försöka boka in något där för mig och Tell så vi får träna vidare på klickerträningen och vår kommunikation från marken. Ska bli så himla roligt!

Dessutom råkade jag häva ur mig till min terrängtränare Philippa att jag skulle komma ner till henne på fälttävlansläger i sommar om hon bara kunde fixa en häst jag kan rida på lägret. Det kunde hon nog, sa hon. Hoppsan. 😉

7E3CEAFA-118E-4F50-BF92-F1E3791A3F41

Kolla jag har äntligen en ny ridhjälm som passar! Den är jätteskön. Och snygg! Hurra!

ClZGtF%RSZ+izRORpVLLtA

Mitt gulliga djur gillar visserligen att gå på promenader (och äta gräs) men han kommer också gilla att åka på skojiga träningsäventyr mitt i konvalescensen! Det är jag helt säker på. Han är ju ett mycket peppat djur i allmänhet. 

Stolthet i stallet – dubbeldiplom till Tilly!

När jag köpte Tell fick han ju bo kvar ”hemma” eftersom jag bor så nära uppfödarna. 🙂 Detta har (som ni som följer denna blogg redan vet) lett till att jag fick en fantastiskt fin fälttävlansfamilj ”på köpet” och inte bara en toppenfin häst! Det har också lett till många härliga stunder genom åren då jag på nära håll får följa Tells fina släktingar som växer upp på gården. Igår var vi hela ”familjen” på unghästtest med fina treåringen Tilly (e Colmander ue Thelma e Turban Rose). Det blev verkligen en fin dag att lägga till samlingarna av härliga minnen! ❤

Här är en bild på mamma Thelma från 2017 (hon är tyvärr i Trappalanda nu) som jag också tog i Tingsryd, med samma träns som Tilly fick ha igår! ❤

14522841_10202190366877387_4946167805112229140_n

Fina Thelma

13575990_10155009161669689_4627420871541508160_o

Tilly som föl!

Vi som var med var Bibbi och jag som moraliskt stöd och allmän support/medhjälp (plus att jag hade uppdraget som filmare och fotograf såklart), och Jennie som är vår vän och unghästutbildare som tränat Tilly sen starten. Jennie var den som visade och red Tilly på provet. Agneta som är ägare och uppfödare var med såklart och så vår duktiga vän Anna som hjälpte till med löshoppningen. Agnetas dotter Wilma var också med som medhjälpare och hennes ponny Queenie var sällskapsdam i släpet. Sju proffsiga tjejer inklusive Tilly med andra ord! Inte undra på att det gick bra! ❤

Tilly var en SÅN stjärna. Hon tog allt med ro och både hoppade och sprang så fint så. Var inte i en bom. Det märks verkligen att hon och Jennie har ett fint band, hon litar så på Jennie och Jennie lotsar runt henne klokt och tryggt utan att utsätta henne för stress och press. En sån utbildning borde alla unga hästar få! Tilly åkte hem och kände sig som en riktig stjärna. Och det är hon ju, oavsett vilka poäng hon fått! 🙂

fullsizeoutput_4f5d

Nu minns jag tyvärr inte alla poäng mer än en 9:a i hoppningen 😉 Men jag minns att hon fick en bra bit över 80% i både hoppning och dressyr. Så det blev ett dubbeldiplom till unga damen och vi i fancluben nästan grät av lycka. Bibbi och jag kunde inte hålla oss utan hurrade från läktaren. Fina fina FINA TILLY!! ❤ Man vet ju aldrig hur det går med unghästar, det är så olika. Man kan bara göra sitt bästa och försöka ta det med ro på själva ”dagen”, det är ju väldigt mycket upp och ner med unga hästar och uttrycket ”för dagen” som man ofta får höra av domarna stämmer ju verkligen. Extra roligt då när det går så bra. Tilly fick åka hem och gå ut i hagen igen, där rullade hon sig och mumsade gräs och fattade nog ingenting av all uppståndelse hos oss människor. 🙂 Imorgon ska vi fira allihopa med pizza i stallet och på tisdag ska vi gå på musikal när Wilma ska uppträda med sin klass! 🙂

Morbror Tell gnäggade glatt när Tilly kom hem igen, de två älskar verkligen varann! De har som morgonrutin att alltid få ”pussas” när Tell går förbi Tillys box på väg ut i hagen. Det kan man inte glömma bort, då protesterar de båda vilt! De två är också väldigt lika varandra i att de är känsliga, nyfikna och med mycket motor och en hel del hyss för sig. De är båda två lika ”fippliga” med mulen och vill gärna gosa och nosa på allt, och vips passar de på att ta tag i något och bära iväg! Ett benskydd som ligger på en hylla i stallet tex ligger farligt till, eller varför inte en whiteboardpenna när man går förbi tavlan!

Här är några fler bilder som jag tog från dagen!

fullsizeoutput_4f7cfullsizeoutput_4f72

fullsizeoutput_4f71fullsizeoutput_4f70fullsizeoutput_4f76

Jättefin artikel i Ridsport! Läs den här! (plusartikel) 

Skärmavbild 2019-05-27 kl. 15.36.22