Skithäst!!

Ja jisses. Igår var den gode Telleman verkligen på tårna. Jag hade tänkt rida men tack gode gud att jag inte satt den där token utan gick bredvid och höll honom i snöre!! Förbaskade lama, hahaha!

Det hela började redan i hagen. Han travade omkring så flott så (helt klockrent, woho) och blåste upp sig som värsta hingsten. Det var kallt och soligt och herr häst hade väl lite ”winter yahoos”. Det hela späddes dessutom på av att Henrik höll på att svetsa utanför stallet.

Lite förvånande gick det bra att fånga honom och ta på grimman. Han kom fram så snällt. Men sen rörde han sig inte ur fläcken, den jönsen. Han stod helt fastfrusen!! Men verkade inte alls rädd, det där var verkligen bara dumheter. Agneta fick komma och hjälpa mig och när jag smackade och han fortfarande inte rörde sig framåt en millimeter så prasslade hon till rejält bakom honom med två höpåsar. JÄKLAR vilken fart han fick då den fjanten, haha! Sen var det inga problem att få in honom i stallet.

Sen galopperade han stillastående i stallgången när jag försökte brodda trots att jag försökte allt. Jag var helt genomsvettig innan vi ens kommit ut. (Det var då jag raskt beslutade mig för att INTE rida på mitt djur idag, det finns ju ingen anledning att dö).

Herregud. Jag kommer få anlita en beridare när han ska sättas igång på riktigt sen… nån frivillig??!

Promenaden gick bra även om den också gick i en rasande fart, men han var ändå rätt så lydig till min förvåning. Jag hade verkligen en racerlama i koppel! Han frös dock fast (igen) på ett ställe under promenaden och tänkte inte röra sig framåt för allt i världen, men nu hade jag minsann ekiperat mig med en lång dressyrpisk. Hoppsan, okej då sa han och gick snällt fram igen. Vad är det för gubbfasoner! Skithäst. Men man måste ändå skratta lite åt honom, den sprätten, och han är väldigt snygg när han ”tuppar sig” och är så på tårna. Man kan verkligen inte tro att han är sjutton år!

I hagen efter vår svettiga skritt-runda. Ville ha ha sitt lunch-hö? Näpp. Här skulle det fortsätta spanas och frustas! Sen coolade han ner sig till slut. Vissa dagar alltså… 

 

 

Tre goda ting

Hej på er!

Nu har jag städat ut julen, lite för sent som vanligt, men det är ingen som dör. 🙂 Det har hänt tre bra saker sen sist jag skrev!

  1. Jag ringde Palle Brink på Jägersro (han som opererade Tell) och nu vill han gärna engagera sig i detta så att Tell blir helt bra (förhoppningsvis)! Löberöd har skickat röntgenbilderna till Jägersro nu och i början på nästa vecka ska Palle och Staffan ha ”Tellkonferens”. Hurra! Hoppas hoppas de kommer fram till nåt bra. Känns toppen att de här två som är så duktiga tar tag i detta. Med lite påtryckning från mig, men ändå.
  2.  Jag ska börja på ridskolan! 😀 Ringde Växjöortens fältrittklubb och det visade sig att de har flera ”duktiga ryttare” som vill rida hos dem, två st som tidigare tävlat MSVB dressyr t ex. Så nu ska vi tillsammans få rida dressyrspecial varannan torsdag. Ser fram emot denna after work-aktivitet sååå mycket! Har nedräkning till torsdag! 😀
  3.  Jag har införskaffat ordentliga terränglöparskor, invigde dem igår i skogen och oj vad roligt att springa med bra dojor!! Det trodde jag aldrig, att jag skulle gilla löpning. Men det gör jag, särskilt ”terrängvarianten”! (Såklart. Vem är förvånad.. hahaha!) Hoppas jag kommer vara i någorlunda form nu lagom till när Tell blir bra igen. 😉

 

Brev till ridskolan

Nu har det blivit rena istiden här i Småland. Tycker inte vi brukar ha så gräsliga vintrar, ofta är de helt ok men vinter är väl iofs inte så kul nånstans i Sverige. Det här året har det inte varit så kallt och inte heller så mycket snö, lite halvmesigt sådär. Jag undrar jag om det blir nån ”riktig” vinter här i år. Det har varit skönt med bara grusvägar och mestadels plusgrader, sånt uppskattar man när man har häst. Hur som, nu har det varit fram och tillbaka med plus och minus, regn och snö ett tag vilket har resulterat i det allra värsta vintervädret som finns. Det är mörkt som i en säck för ingen snö lägger sig och vägarna är totalt täckta av ett tjockt lager blank-is. Tell får gå broddad runt om och det är knappt att man ens tar sig från stallet till hagarna utan att stå på öronen!! Helt sjukt.

Jag har kapitulerat och inser att det inte är lönt att försöka gå ut och gå med honom de här dagarna, och inte rida heller. Bambi gånger en eller två (även med broddar) spelar ju ingen roll. Livsfarligt vilket som! Så vi har gosat lite i hagen och tränat tricks inne i boxen. Friserat man och oljat hovar. Vintervila eller nåt.

Jag har mailat min ridklubb idag och frågat om ridgrupper eller kurser på ridskolan där, hoppas de har nåt som jag kan använda mitt friskvårdsbidrag från jobbet till. Det vore kul! 🙂

Svinkallt i stallet igår. Som på kalfjället i vinden!!

Jag har blivit en riktig stickmoster. Här håller jag på med en halsduk. 

 

Å vad jag önskar mig ett gott nytt år

Jag funderar så det knakar på vad jag ska ta mig till med mitt (häst)liv. Som ni förstår så önskar jag mer än nåt annat att Tell blir bra och vi kommer igång med vårt ”gamla” fälttävlansliv igen. Just nu ser det bra ut och han är inte halt. Veterinären fick en ny film häromdagen och gav tummen upp. So far so good. Vi får väl se.

Om jag bara hade råd med en häst till. Suck. Jag vet inte om det riktigt är rimligt att försöka hitta nytt jobb med dubbelt så bra betalt? 😛 Det är ju inte heller så att jag direkt tror att det är billigare att ha egen gård, att jag då mirakulöst skulle ha råd med två. Men det är klart, om bara Tell/bilarna/släpet skulle sluta gå sönder så skulle jag ju vara lite rikare. Men sånt är ju svårt att veta. Jag har ju ridit andras hästar tidigare, kanske får jag börja göra det igen om ridsuget blir för stort. Har funderat på att ta en häst på foder, det hade varit roligt, men då är det ju det där med dubbla kostnader igen. Så det blir nog svårt.

Jag tror jag får försöka muntra upp mig själv med att åka på hästiga events, clinics, kanske nåt ridläger på lånad häst. Och så ska jag leta upp klickern och träna lite tricks med Telleman. Det var ju länge sen nu, och sånt tycker vi ju är kul båda två. Jag räknar ändå mer eller mindre med att han får skritta hela vintern, och då får man ju ha lite roligare saker för sig också än att gå i mörker i pannlampans sken i tre månader. Eller hur?

Annars vill jag mest bara ligga hemma och sticka och planera vad jag ska odla till våren. Kan man inte hoppa över vintern? Tycker det räcker nu.

 

Här kommer några bilder från i helgen, då var det soligt!

img_8353img_8354img_8358

Nu är det 2019!

Hej på er, gott nytt år och god fortsättning!

Jag har varit i Västerbotten hos min syster Anna i en vecka och firat jul med familjen, så mysigt! Njutit av snö, hav, promenader, prat, min systers gosiga katt, ett gulligt syskonbarn, min brors roliga hund, stickat (!) och haft det allmänt jättebra.

IMG_8259IMG_8261IMG_8277IMG_8278

Snön och isen hade försvunnit när vi kom hem, det regnade (!) och var plusgrader. 😦 Så märkligt det kändes. Men men, skönt att slippa brodda nu iallafall. Och solen kom fram till slut. Tell mår fint och hältan är inte tillbaka, han verkar ha blivit bättre i magen också nu när han inte äter butta längre. Ska filma honom igen om några dagar och skicka till veterinären enligt överenskommelse. Skickade en film före jul också efter att ha pratat med veterinären och gjort upp någon slags plan. Tell såg fin ut på den filmen. Idag slog jag på stort och tvättade hans äckliga svans. Det var liksom inte riktigt lönt att göra det tidigare när han var kass i magen stackarn. Men nu är den så fin så och luktar gott!

IMG_8314IMG_8315

Det är så tomt i stallet utan Tim, jag saknar honom så mycket. Tell har valt ut ponnyerna i hagen mitt emot som sina nya bästisar, han har också fått ponnyn Don som ny granne i stallet och de trivs ihop. Hästar är ju lite mera ”här och nu” än vi människor, men det är såklart skönt att se att Tell inte alls verkar deprimerad. Man vet ju aldrig, djur kan ju också reagera på att tappa familjemedlemmar såklart. Men i allmänhet är de ju väldigt anpassningsbara och kloka djur. Tell har inte ens gnäggat efter Tim, det är som att han förstår att han inte kommer tillbaka mer. ❤

Jag önskar av hela mitt hjärta att 2019 blir ett bra år, nu lägger vi 2018 år bakom oss! Vilket förbannat SKITÅR det har varit. Tack och lov att det är slut. 😉 Men trots kopiösa mängder elände under det gångna året är jag ändå väldigt väldigt tacksam för allt jag har. Mina fina vänner, familj, och Tell den lurviga älskade laman.

IMG_8303

Maja och Tell

Jag är ledig den här veckan också, så skönt. Ska mest skrota omkring hemma, pyssla i stallet, skritta i skogen med Tell, springa nån runda, och kanske åka och köpa lite garn på Erikshjälpen nu när jag kommit på att det är rätt roligt att sticka. Stallfamiljen är i fjällen nu och åker skidor så jag och grannen Hannah har hand om alla hästarna.

Önskar er alla ett riktigt gott nytt år!

IMG_8316

 

Sorg i stallet och en bror som galopperar vidare

Hej på er!

Jag har inte skrivit på ett tag nu. Tell blev plötsligt skithalt igen av fullständigt oklar anledning, förbannade PISS, men efter att veterinären hade skrivit ut butta var han bra igen i sitt onda knä redan efter en dag. Nu får han äta den här buttakuren fram till jul så får vi se sen.

Det som däremot är mycket ledsamt (och bra mycket värre) är att Tells storebror Tim tyvärr kommer få åka till himlen. Han har fått nya senskador bak (i sina redan skadade bakben) och den här gången är det tyvärr bäst att han får galoppera vidare. Å vad vi har gråtit, och jag tror jag blev extra ledsen för att jag såg framför mig att det nog är lika bra att jag skickar med Tell. Hur ska de två klara sig utan varandra?

Men när den värsta chocken och sorgen lagt sig så kom jag fram till att så lätt ger jag inte upp. Med Tim så har vi ju fakta från veterinären, det har jag inte i Tells fall. Ingen vet om han kommer bli helt bra, och inte heller hur lång tid det tar. Det enda vi vet är att hans skada inte har blivit värre sen operationen, och att han då och då får ont i sitt knä. Jag får försöka få tag i vår veterinär och lägga upp en plan.

Det har vi visserligen gjort många gånger tidigare men den planen ändras ju. Så man får göra om det hela så att säga. Jag har såklart inte lust att åka dit stup i kvarten och behandla hans knä, men innan jag ger upp så vill jag verkligen gå till botten med detta, och eventuellt också konsultera en annan veterinär. Jag vill ju veta att jag verkligen gjort allt. Det är bara jobbigt att inte veta hur det ska gå, och att det ligger i mina händer. Och ännu jobbigare att inte ha en plan. Som hästägare har man ingen skyldighet att hålla hästar vid liv till varje pris. Man har en skyldighet att ge dem ett bra liv, inget annat. Så då vill jag göra allt jag kan för att ta reda på hur jag ska kunna göra det. Om det går. Och går det inte, ja då får vi ses en vacker dag igen på andra sidan. Där är vi inte än tack och lov.

Ta hand om er, och era nära och kära! Nu ska jag ut och pussa på min lurviga lama och hans älskade bror som går sida vid sida, än så länge är allt precis som vanligt. ❤

IMG_5839

DSC_0061

Fina, fina Tim!

 

 

Ponnytävling i Nybro

Idag följde jag mot bättre vetande med på ponny-hopptävling i Nybro. Det visade sig vara en god idé, trots bilhaveri och sånt som alltid händer när man är iväg med häst. Vi kom hem safe and sound allihopa, trötta och rödrosiga om kinderna efter en heldag utomhus i grådiset. Men lyckliga!

Är det nån unge jag frivilligt hjälper till att grooma åt så är det den älskade lilla ponnyungen Wilma. (Som nuförtiden iofs är ganska stor). Hennes ena ponny Queenie som fick följa med denna gång är dessutom ett mönster att ha med sig. Så sjukt go och snäll ponny, hur snäll och väluppfostrad som helst att ha att göra med. Och ändå så är hon ett riktigt energiknippe inne på banan. Fina Q! ❤

IMG_8189

DSC_0005-2.jpg

DSC_0021-2.jpg

De gjorde en supersnygg runda i LC+ men det var i debuten i LB de slog till med VINST! Hurra hurra, så roligt! 🙂

Jag hade på mig ett par varma fina strumpor från Animo som jag vann i Udden en gång, och när vi kom hem fick jag för mig att tvätta Tells äckliga svans. Hittade både schampo och balsam från K9 som jag också tydligen vunnit nån gång och tappat bort. Plötsligt kände jag mig nästan som en tävlingsryttare jag också. 😉