Monday grey

Det går lite sådär med ”våren”. I helgen har det varit soligt och fint men nu är det riktigt Växjöväder igen med grått och dis och lite småregn. 

Tyvärr är grusvägarna opålitliga, tjällossning och mjukt osv så vi får vänta ett tag till på uteritterna i galopp. Bläh! Usch vad jag vill ut nu. Men tack och lov för ridavstånd till ridhus, så jag ska verkligen inte klaga. Jag KAN ju iallafall rida i alla gångarter!


Tell är pigg som en gnu. Nu är hästvaktandet över och stallfamiljen är hemma igen. Fick sällskap av stora lillebror Tom med tillhörande matte ner till ridhuset igår kväll, duktiga pållar. Tom var lugn och snäll och fick ”komma tillbaka till skolan” i lugn och ro efter den här veckans fria hopp och lek i hagen, och Telleman var pigg som vanligt och drömde om nytt världsrekord i slätlöp. Det känns lite som att träningen (av mig alltså) redan har börjat ge åtminstone lite resultat, det krävs starka bålmuskler för att rida en pigg häst utan att dra i tyglarna och klämma med benen! 😉 Jag red i hoppsadeln igår och såg i spegeln hur Tell flyttade ut mig på högersidan när jag red i vänster varv, så jag spände sidomusklerna och satte mig rakt i sadeln, nitade fast ytter sittben mitt i sadeln och höll höger arm stilla nära kroppen. Direkt fick jag en jättestor FRUST i vänstergaloppen. Woho! Försök flytta på den här starka matten du, hästracka! 😉 Bring it on!

Den här veckan ska jag försöka ta mig till gymmet tre gånger. Två gruppträningspass och ett pass själv på gymmet med mitt svinjobbiga ”ryttarprogram”. Min PT håller i några gruppträningspass men de verkar så fruktansvärt jobbiga så jag vågar inte gå på dem än. Vill inte skämmas. Jag tränar på i min takt så länge så jag hinner komma åtminstone i lite bättre form först, hehe. Känner mig bättre på spinning iallafall, det var verkligen hemskt de första gångerna. Tror inte jag har så värst mycket bättre kondis än visserligen, det är nog mer att jag är bättre på att anpassa mig och veta hur mycket jag orkar! Men det är väldigt kul att cykla med pulsband runt bröstet, alla har det på spinningpass nuförtiden! Det får man låna där. Så man ser hela tiden på en stor skärm hur man ligger till och instruktören säger var man ”ska vara” beroende på var man är i passet. Vilken skillnad jämfört med när jag senaste tränade spinning, det måste varit 15 år sen minst. Jättekul! Jag har nästan blivit sugen på att köpa en egen pulsklocka. Både till mig och hästen. Men det är säkert jättedyrt.

Tells veckoplanering går ut på att blanda uteritter (tyvärr i skritt) med lösgörande pass i ridhuset, lite trickträning och så blir det hoppträning för Jens på onsdag. Sen mest troligt en skrittrunda dagen efter det, alternativt vila eftersom jag ska vara med i ett panelsamtal om den norska TV-serien SKAM på kvällen så något oklart vilken tid jag hinner ut till stallet. På söndag är det hopptävling på VFK, får se om jag känner mig motiverad, då kan jag säkert efteranmäla mig till 100 och 110. Det enda som talar emot det är att jag tyvärr inte fått ihop min Saab Ann-Christine än så nu är det körförbud på den. (Upptäckte att jag behöver laga lite fler saker på den än vad jag trodde tyvärr så jag hann inte klart, ibland vet man inte sånt förrän man skruvar isär bileländet. Skulle egentligen ”bara” bytt stabiliseringsstag och spindelled men den behöver nya bromsar bak också dessvärre. Och det kan man ju inte bara byta på ena sidan även om de ser fina ut på andra sidan, bromsar byter man alltid på båda sidor så det blir lika på den axeln). Och så har Tell bumpat sönder ena bakdörren på släpet så det borde jag få hem till min granne på nåt sätt som ska hjälpa mig göra nya bakdörrar. De gamla är ju från 1994 så det behövs ju. Går det att klona sig?? Och vinna på lotto. Det vore bra…

I´m not there

Nu är det Göteborg Horse Show, jag är inte där. Har inte råd. Jag kommer inte ha råd att åka till Badminton heller i vår, men tack och LOV för digital teknik!! 

Jag jobbar ju med film och digitala medier, och jag kan säga att jag är tacksam i stort sett varje dag för detta moderna fenomen. Att man kan följa allt typ live, se bättre än att vara på plats osv, det är bara så jäkla bra!! Känns lite mindre hemskt helt klart att man istället för att vara i Göteborg måste försöka laga sin bil själv och klippa håret på sig själv, och ändå vara fattig. Ja ja. Allt är väl relativt. Jag har det ändå så sjukt bra!

Vår hopptränare Jens var med och kommenterade 1,40-klassen i torsdags i Göteborg, se nedan, så jäkla grym kommentator!! Men jag är väl partisk. 😉 ÄLSKAR att de har GHS-TV, så man kan se allt från Göteborg i princip! De sänder ju allt, och har jättebra länkar till när SVT sänder osv. Superlätt att hänga med.

Nu ligger jag här i soffan och äter rotfruktschips och dricker vin och kollar på SVT play-livesändningen från Göteborgs världscupkval i hoppning, det är jag fan värd efter denna sportvecka med ryttarträning och ponnyridning och allt. Jag masade mig iväg till gymmet igår tidigt på morgonen, ångrade mig redan när jag steg upp. (Jag är ingen morgonmänniska. Verkligen inte. Men gymmet har tyvärr inte öppet kl 23 på kvällen). Men jag hade dejt med min personliga tränare så han kunde visa resten av övningarna som kommer göra mig till en tiptop-fälttävlansryttare. Känner mig SÅ motiverad, fast samtidigt har jag ont överallt och är något tveksam över min motivation till att träna detta när Johan INTE är med. Hähä. Vi får se hur det går.

wineandhorse

Kvällens aktivitet gick ut på att ha dejt med Helena i stallet och rida ner till ridhuset i strålande sol för ett härligt pass på den vita ponnyrumpan respektive Tell. Vi lyckades hjälpa varann jättebra, älskar sånt!

Helena tyckte hon lyckats väldigt bra med att rida med handbromsen i under gårdagens pass och ponnyrumpan rymde hejvilt och kom undan i vänstergaloppen. Jag föreslog övergångar mellan trav och galopp, och att hon skulle tänka lätt i handen och upp med nosen på honom i övergångarna. Krullar han ihop sig – sväng! Använd ytterskänkeln, och lätt i handen! Strålande glad pilot, detta funkade super. 😀

Sen rekommenderade jag även skänkelvikningar i trav och att hon tänkte mellantrav samtidigt som hon flyttade, och DÄR hittade hon traven också. Den lilla vita welsh-ponnyrumpan ser typ ut som nån slags minimilton när han går sådär tjusigt. ❤ Jag hade nästan glömt hur kul det är att instruera andra. Ibland (eller ganska ofta) känner jag mig bättre på att instruera andra än att rida själv. Varför ville jag inte bli ridinstruktör egentligen?? 😉  Jag har ju ändå jobbat som det en gång i tiden. Saknar det, det är grymt kul! Men jag måste väl ha tänkt att jag inte orkade ha det som försörjningsjobb.

Tell kändes glad och fräsch, och efter lite galopprace några varv åt varje håll var han helt med på noterna. Den där rumpan behövde springa. 😀 Det är det där förbaskade vänstervarvet som fortfarande är lite svårt, men i takt med att jag blir jämnare i min kropp på gymmet ska hästrackan förbaske mig också bli det! Jag är väldigt nöjd med honom i vilket fall. Helena och jag var så effektiva så det var inte ens mörkt när vi skrittade hem!! My GOD. Har typ aldrig hänt på hela vintern.

Ha nu en härlig helg, jag ska jobba ideellt i lanthandeln och stå i kassan hela helgen men i övrigt ska jag rida, vila i soffan, och äta Matias goda pizza och dricka öl tror jag. Hela veckans hårdträning helt bortkastad, haha! 😉

 

 

Bodybalance och ponnyridning

Idag fortsatte jag min sportvecka genom att gå och träna på lunchen med min kollega Lotta. Vi gick på nån slags yoga-aktig styrketräning som heter body balance. Väldigt bra för ryttare!

Det är skitmycket balans och styrkeövningar som går väldigt långsamt, så man måste hålla i och spänna kroppen. Jag tänker lite som när jag tränar hästar när jag tränar mig själv, att jag måste variera mig och inte träna samma sak. Eftersom jag gick på ett konditionspass igår var det inga större problem med detta idag. Jag kom ihåg att äta ordentligt också, hurra! Jag har lite svårt för att ändra vanor, så nu när jag börjat träna hänger jag inte alltid med i att jag också måste äta mer och oftare, OCH helst sova mer. Mycket svårt att få till, särskilt om man är en nattuggla och aldrig går och lägger sig i tid.

Nåväl. Vet ni vad jag ätit idag? Frukost: Ägg, gröt med bär och mjölk, en knäckemacka. Lunch: Tre vegetariska biffar, grönsaker, vitkålsgratäng. (Ett BERG med mat). Mellanmål: En proteinmilkshake och en banan. Mellanmål två: Ett glas nyponsoppa och ett knäckebröd. Middag: Ett lass med makaroner och korv. Kvällsmat: Rökt te och hummusmacka. Det är då själva f-n vad man får äta mycket om man både ska orka jobba, träna och rida!! 😉

Nu till dagens intressanta rapport: Jag har ridit ponny! Minns inte ens när jag gjorde det sist. Jag är egentligen för lång och väger lite för mycket för ponnyer, men jag har ju ändå ridit en hel del ponnysar i mina dagar även som vuxen, och i detta fall behövdes det lite tillridning. Det ska väl den gula ponnyrumpan klara. Fick sällskap ner till ridhuset av Mia och Carro, och så den gula ponnyrumpan då. Mia och jag byggde upp en liten bana med bommar och koner och allt möjligt och så hittade vi på vad vi skulle göra för övningar. Satte ihop det till en liten ”dressyrbana” i nån slags blandad WE- cavaletti- och dressyrstil. Jättekul! 🙂 Tell var pigg och glad, han älskar ju bommar även om de ligger på marken. Den gula ponnyrumpan however var sur och tvär och riktigt istadig emellanåt. Vi tror inte att hon har ont någonstans, så vi provade med uppfostringsmetoden. Alltså att jag satt upp. Så det blev lite hästbyte. Ponnyrumpan blev riktigt fin men jag fick ju jobba lite jag med. Duktig ponny. (Hon är en rejält byggd C-ponny så jag kände mig inte så stor på henne trots allt. Mycket häst att rida trots sin storlek)!

Men det roligaste var ju att hjälpa Mia lite med Tell, åh vilken fin häst jag har!! ❤ Jag blir alltid så stolt så jag nästan spricker när andra rider honom och han går så bra. (Han har ju skött sig exemplariskt alla gånger nån främmande människa fått sitta upp, och dessutom ganska ovana ryttare). Mia sitter SÅ trevligt, också väldigt intressant att hon genast fick ännu snyggare sits på en häst som är lite bättre skolad och något mer lydig än det där lilla lata olydiga rufset. (Som iofs är väldigt söt. Men ändå). Vi pratade mycket om att det ändå är samma slags ridning på de där två, fast på HELT olika sätt! (Det enda som egentligen är skillnad är själva grundproblemet på de två. Tell vill göra sig rak och springa iväg fort, ponnyrumpan vill göra sig rak och stanna). Men ändå är själva ridningen rätt lik på nåt sätt.

Man vill hitta en fin kommunikation där stora hjälper inte ska behövas, att hästen känns jämn i båda sidorna och att man bara behöver tänka vad man vill så ska hästen följa. Att man tar med yttersidan, har koll på bogarna och att det är bakbenen som är motorn. Både Tell och ponnyrumpan fick vi fint på hjälperna genom att rida två meter innanför spåret hela passet, och rida många övergångar. Vad vi än gjorde. Tappar man ut hästen nånstans, eller om den går iväg, sväng! Ytterskänkeln måste funka. När man liksom har ”ramen” på plats och kontroll på gasen (och inte råkar ut för förargliga motorstopp eller glapp i gaspedalen) kan man sitta där och ”studsa bollen” lite långsammare eller snabbare utan problem och bara rida med sitsen. Härligt! Åh vad jag älskar ridning, och älskar att prata med andra om ridning! ❤ Det är verkligen så himla spännande och man lär sig hela hela tiden.

Mia har inte alls ridit lika mycket som jag har, hon är egentligen en ganska ovan ryttare, ändå sitter hon verkligen som en smäck i sadeln och har jättefin ryttarkänsla. Jag är imponerad! Skulle ha filmat idag när hon red Tell. Så himla himla duktiga! Hon fick till och med till det svåra vänstervarvet, han är inte lätt när han spänner till och blir lite peppad och vill ligga på! Jag är ta mig tusan bättre på att instruera andra till att rida min häst än att själv rida ibland känns det som, haha! Jag har sagt till Mia att hon jättegärna får sitta upp på Tell fler gånger. Och jag ska aldrig mer kalla honom ponny. NU har jag ridit en ponny. Alltså Tell är ju uppfostrad, skolad, rör sig fantastiskt, känslig och alert att rida och så ambitiös i jämförelse! Jag tar tillbaka allt jag sagt om ouppfostrad hästracka nu när jag har lite mer perspektiv. 😛 Och jag tror nog vi kan få Mia att skaffa häst inom kort… 😉

 

img_1219
Söt gul ponnyrumpa

Sportvecka

Den här veckan kör jag sportlov. Fast jag jobbar. Så lov har jag tyvärr inte. Men sportdelen försöker jag mig på!

img_2412

Tyvärr kan man ju inte åka skidor i Småland just nu, men jag försöker ligga i på gymmet. Idag blev det ett konditionspass i cykelsalen på Medley. Jag har kommit på nu att det egentligen går bättre ihop med ridning att träna kondition, går jag på styrkepass är jag ju död i flera dagar och kommer knappt upp på hästen. Det trodde jag verkligen inte före jag började med min ryttarträning. Då trodde jag styrka skulle vara lättare, jag har ju inte så bra kondis. Men det är kul att känna snabb förbättring, och som sagt så orkar jag mycket lättare hoppa upp på hästen om jag tränat kondition samma dag, inte fys. Så där har ni ett tips gott folk! Ska ni träna er själva lite mer för att bli bättre ryttare, börja gärna med flåset i lagom takt skulle jag säga! 🙂

Jag måste ha nåt att se fram emot med Tell, känner att mina mål tyvärr är ytterst vaga just nu när det gäller hästeriet. Suck. Det enda jag vet är att jag ska rida en tvådagars terrängkurs i april i Blekinge. Och antagligen sprätta iväg på nån vårfälttävlan nånstans. Men vad ska jag göra före det??! Det är hopptävling på hemmaklubben den 5:e mars, kanske skulle kunna skutta 100 och 110 eller nåt. Fast jag känner mig lite halvsugen. Det som är bra med tävling är ju att man har nåt att se fram emot. Nästa onsdag har vi ju hoppträning igen som väl är. Och onsdagen efter det dressyrträning. Helst skulle jag vilja ta mig igenom vintern genom att bara gå i ide. Om det inte går så vill jag rida för instruktör varannan dag. Det går inte heller, så jag får väl bara härda ut, haha!

Det är det HÄR vi vill göra. Både Tell och jag. Klipp från förra vårens härliga racerrunda i Skåne:

Jag kan också tänka mig sommar. Hoppträning ute!! Ge mig NU.

Ponnyridning

Ikväll har vi ägnat oss åt ponnyridning i grupp, trevligt att vara tre i ridgruppen istället för bara en! 🙂

Vi är ett gäng som hjälps åt att vara hästvakter denna vecka för stallfamiljen är och åker skidor. Det går utmärkt. Det som hänt hittills är att vintern försvunnit och leran och mörkret raskt har kommit tillbaka. ”Välkommen tillbaka till verkligheten”, säger vintern. ”Ni bor ju ändå i södra Sverige. Skyll er själva, moahahaha”! Vi har skruvat ur en massa broddar och spolat leriga ben istället för att ja, vad man nu gör på ställen där vintern är fin, gnistrande och vit. Galopperar i snö? Njuter i solen mot en varm stallvägg? Tolkar på skidor efter hästen på isen eller på skaren? Vad vet jag. (Nej nej jag är inte bitter).

vinterhast

Tell tycker dock att det är lite märkligt att bara han ska bli motionerad under den här veckan och de andra kamelerna har semester. (Läs: rullar sig i leran och äter all you can eat-buffé vid hösilagehäckarna resten av tiden). Till exempel ville han inte komma in alls igår. Helt onödigt. Sju hästar senare och han var själv kvar ute = quick change of mind. ”Hallåååååååå du har glömt MIG!!!! GNÄÄÄÄÄÄGGGG!!!” Idag var han som tur var på mycket bättre humör och ville HEMSKT gärna hänga med på gruppaktivitet och sprang fram och stack ner nosen i grimman. Alltså samma hästätande grimma som det inte gick att få närmare huvudet än 30 meter bort igår. 😛

Åter till dagens gruppaktivitet. Helena kom och sadlade upp den vita ponnyrumpan och Mia tog den gula ponnyrumpan. Och så jag på Tell. Mycket trevligt med sällskap ner till ridhuset! 😀 Alla djuren skötte sig fint, om än Mia fick kämpa lite för att få gasen att fungera på sin och jag å andra sidan hade lite problem med bromsen. 😉 Insåg snabbt att jättetjockt bett och inga sporrar var precis tvärtom mot vad jag hade behövt idag… ähum. Så imorgon blir det ett lite mindre svintjockt bett och någon typ av sporrar på den bruna racerlaman. Som sprang fort som attan fast tog  inte skänkeln ett smack ändå. Man får faktiskt respektera mattens hjälper tack så mycket. (Och matten ska stå i lätt sits och låta djuret vara i fred och få galoppa på i frid och ro som uppvärmning så vi får ut lite överskottsenergi och får igång bakbenen ordentligt och inte hamnar i bråk i onödan). Det blev ändå bra till slut och alla var överens och ingen drog nånstans i onödan, och vi kunde alla skritta hemåt på tre svettiga och nöjda ponnyrumpor.

Men vi är iallafall pigga och glada allihopa och längtar efter vår och att få komma UT. OCH. GALOPPERA. TACK. Det vore fint. Om det nu ska vara plusgrader och regn kan det väl åtminstone fortsätta så vi slipper all tjällossning och sån skit och kan få komma ut på grusvägarna snart. I nåt annat än skritt alltså. 

För övrigt har jag fortfarande träningsvärk sen i torsdags på gymmet. Stabilt det här. I den här takten kommer jag väl vara vältränad lagom till när jag går i pension!!

pony

Fallteknik

Nej, jag har inte ramlat av just för tillfället. 😉 Ni som läser den här bloggen vet att jag inte åker av så ofta, men ändå tror att jag gör det. Det kan t ex hända att det är väldigt nära, men att jag klättrar upp igen på ren vilja och rider i mål i terrängmomentet med en stor tuss man i ena handen. 😛 Dock kan jag inte ens räkna till hur många gånger jag åkt av under hela mitt ryttarliv hittills. Väääldigt många gånger är det!


Ouch! Hoppas det gick bra med alla de här stackars människorna som ramlade av i filmklippen! Och hästarna. Det här ser ju rätt sjukt ut, men vi är ändå rätt vana vid sånt här, vi hästmänniskor, eller hur? 

Jag har tänkt en del på fallteknik, eller att ”ramla av rätt”. Många jag känner har av nån anledning råkat trilla av på sistone, och det har tack och lov gått relativt bra för de flesta. Alla som försökt hoppa av självmant i min bekantskapskrets verkar ha råkat ut för liknande saker som att trilla i liftkön när man är på skidsemester. Det är DÅ man ”bryter sig” som man säger här i Småland och inte när man trillar med fart! (Okej man kan skada sig då med, jag vet). Men många jag känner som stöpt av t ex när de skulle sitta upp har skadat sig VÄLDIGT jämfört med folk som åkt av i galopp eller i nån slags spontan rodeo-uppvisning.

Hur som helst. När jag jobbade som ridinstruktör var man ju sällan orolig när barn trillade av. Det hände ju lite då och då. Lätta, smidiga och tjoff åker de av, tjuter en stund, allt gick bra, borsta av lite sand, tjoff upp igen på hästen. Men när vuxna åkte av så sa det ju liksom PANG. Som en stor sten rätt ner i sanden, alternativt ett enormt och kompakt vildsvin som bara saftar i marken. Då skuttar man ju inte direkt fram och kastar upp mänskan igen på hästen som man gjort om det varit ett barn. (Nu överdriver jag lite, men ni fattar grejen). Det är mer troligt att man ringer ambulans. Varför kan inte vuxna trilla av lika ”bra” som barn??

Som barn minns jag en oförglömlig lektion på Bränna-Karins ridklubb i Boden när ridläraren gick och slet av oss alla ungar en efter en, vi skulle träna oss på att ramla av. Vi red ute och det var tack och lov djupsnö vi landade i när vi blev avknuffade. Jag minns att jag var jättearg efter den lektionen, men oj så bra det var! Om än något o-ortodoxt kanske. Å andra sidan var det här kanske rätt vanligt förr i tiden. Jag vet inte.

Vi som rider fälttävlan vet ju att en av anledningarna till att vi har så korta stigläder i terrängen är ju för att OM något händer så ska vi snabbt kunna trilla av och komma bort från hästen. I fart. Det är faktiskt inte en dum idé alls. (I detta fall bortser jag alltså från rotationsfall och andra otäckheter som framför allt kan hända i högre klasser i fälttävlan, eller om man råkar ha extrem otur). Men det allra vanligaste i terrängen (OM man åker av) är ju att man har hjälp av farten. Det har man ju ofta i ridning jämfört med andra sporter. Kan man då tekniken att rulla ihop sig är det väldigt bra för att undvika skador.

Men hur ramlar man egentligen av på ett bra sätt? Man tränar på att ramla. Fast det tror jag det är väldigt få ryttare som gör! Jag tycker att det borde höra till grundutbildningen att kunna stå upp i ridhuset och göra en kullerbytta framåt i sanden. Även ramla bakåt, rulla ihop sig och träna sig på att vara mjuk i knäna. Ju mer man tränar på sånt här, desto mer kommer sitta i ryggmärgen när det väl behövs. För det går fort, och man hinner sällan tänka. Jag tycker inte jag tränat så jättemycket fallteknik från hästar, men jag har tränat boxning, dans, gymnastik, kung fu med mera. Såna sporter där man lätt ska kunna springa allt man har och sen kasta sig framåt och rulla ihop sig till en boll och göra en kullerbytta. Nu har jag sett att det hålls kurser lite här och var i fallteknik. Gå på det vettja! Det är superbra, och väldigt roligt också! 😀

Och tills ni gör det, träna er på att göra kullerbyttor åt alla möjliga håll. Rulla in huvudet och axlarna, ta inte emot er med händerna. Var mjuka i knäna. (En annan sak är ju naturligtvis att träna. En starkare smidigare ryttare trillar av SÅ mycket smidigare än en otränad ryttare. Iallafall enligt min erfarenhet. Om man nu trillar av alltså, starka smidiga och balanserade ryttare har ju självklart SÅ mycket lättare att inte åka av). Man kan ha EXTREM otur ändå. Det går som sagt väldigt snabbt. Men varför inte inse att det här ÄR en farlig sport, och träna sig så man har en bra teknik intränad? Det gör ju jockeys exempelvis, även många andra ryttare. Jag tycker att ryttare borde träna fallteknik lika naturligt som man gör det i kampsporter. Alla behöver ju mest troligt använda de kunskaperna NÅGON gång under sitt ryttarliv, och tro mig, då behövs de ryggmärgsreflexerna.

Bränna-Karins ridskola kanske inte var helt fel ute ändå? 😉

Här är en bra guide med illustrationer och allt! Angående säkerhetstänk, att undvika skador, och vad man ska göra OM man trots allt faller av.

Här kommer det bästa tipset för att INTE trilla av. Ha sjukt bra balans. Och lite tur. 🙂

Lycka till med att inte ramla av! Och om ni ändå gör det, ramla säkert! 🙂

Hoppträningen i onsdags 

Nu kommer äntligen en rapport från hoppträningen i onsdags! Jag var mest nervös över att Tell skulle få ont dagen efter, själva hoppträningen såg jag jättemkt fram emot. Och nu vet jag ju dessutom att Tell mår bra, han går spikrakt och verkar må utmärkt i kroppen. Tjoho! 😃

Vi fick trava över cavalettibommar på galoppavstånd, rida en åtta. Sen  tog vi dem i galopp. Bra för att få hästarna att lyfta på benen och ha koll, och bra för piloterna att svänga och kolla så det funkade åt båda hållen. 

Sen hoppade vi en bana bestående av några linjer och några ”kombinationer” med studs oxer studs. Så hästarna fick jobba en del. Tell gjorde dock det här så bra så vi red bara den här banan 2 ggr. Så glad att jag tränat mycket på Chris övningar och att jag varit duktig och tagit fram bommar inför detta. Annars hade vi nog inte varit riktigt lika samspelta. 😜

Jens tyckte det såg finfint ut, man kunde inte tro att vi inte ridit hopplektion sedan i november typ. (Fast jag har ju ridit med ögonen, ibland funkar det också väldigt bra! 😊 Att kolla på duktiga ryttare är verkligen SÅ bra). Det enda jag inte var riktigt nöjd med var min anridning på en långsida med räcke oxer räcke, tre långa galoppsprång mellan. Där måste man verkligen galoppera på i svängen för att slippa ”gasa på” inne på själva linjen och jag var lite för mesig. Men Tell är ju lydig så det var inga problem att få till det ändå. Men ni vet när man liksom VET hur linjen ska ridas och så får man inte helt till det i praktiken. Ja ja. Lite ringrost får man väl skylla på. Det var ju ingen större fara. 

Gulliga Hannah håller Elins häst Carla efteråt när vi plockar ut hinder. Vovvarna Charlie och Prins är väl för goa! Det tycker Carla också. ❤️

Maxtest för mig, vila för hästen

Jag vet att den här bloggen inte är nån vidare reklam för ryttarträning. Jag har redan klagat så mycket så nu orkar ni väl inte höra mer, haha! 😉

Om nu nån ryttare mot förmodan skulle vilja börja träna sig själva efter att ha läst allt mitt gnäll så är ni fan av rätta virket, jag säger bara det! Det är inget för veklingar.

Idag har jag tränat med min personliga tränare Johan för första gången. Jag var väldigt spänd och exalterad över detta, och lite nervös. Men mest glad! Om nån undrar hur det går till att träna med en personlig tränare kan jag säga att det är jättebra! Man pratar om sig själv, sina mål, sin träning, vad man vill uppnå osv. Allt det hade jag redan gjort med Johan när vi sågs förra gången. Jag fick också fylla i en massa papper där jag berättade lite mer om mig själv, vad jag tränat innan, vad jag tränar nu, mat, vila, vatten.. you name it. Massor med saker. Men det är ju bra för att han ska kunna hjälpa mig på bästa sätt!

Idag körde vi alltså igång med det. Johan tyckte att det inte räckte med att jag ”bara” blir bättre på att rida (det blir jag förhoppningsvis på sikt av att träna mig själv också), men han ville ju ”testa mig lite” så vi har lite värden att kunna mäta mot. Det förstår jag. I teorin. Jag kan säga att i praktiken var det här INTE kul någonstans. Bland annat fick jag springa så fort jag orkade på löpband i 12 minuter, stå så länge jag orkade med benen i 90 grader mot en vägg, stå i plankan så länge jag kunde osv. Johan tog tid på allt (löpningen mätte han vilken distans det blev på 12 minuter). Tjena. Jag som inte tycker jag är nån tävlingsmänniska. När någon tar tid orkar man bra mycket mer än vad man tror kan jag säga!! Och eftersom jag inte är i nån vidare form kommer jag nu inte kunna röra mig på flera veckor minst. Jag får nog ringa färdtjänst för att överhuvudtaget komma till jobbet imorgon. AAAAAAAAJJJJJ!!!!

Jag fick några bra övningar av Johan också, skiiiiitjobbiga och as-svåra, men jag måste dit igen så han kan gå igenom resten av övningarna. Detta kommer alltså göra mig till den starkaste och smidigaste fälttävlansryttaren ever. Jag skojar inte. Om jag nu bara repar mig från den här första pärsen alltså. Det är just nu något oklart. 😛 😉 Dock fick jag mycket beröm, jag är sjukt stark i benen och ryggen. Och grym på plankan fast jag själv tycker att min bålstyrka dessvärre lämnar mycket övrigt att önska. Och så sprang jag så in i helvete fast jag inte löptränat på minst ett halvår. Johan var grymt imponerad. Eller så sa han bara så för att jag skulle orka fortsätta. Men jag fick ju göra mitt bästa för att försvara fälttävlansryttarnas heder. (Vill tillägga här att jag inte tog i så jag skadade mig eller kräktes, fast jag verkligen tog ut mig så var ju detta under kontrollerade former. Jag hade pulsklocka osv och Johan var ju med och hade koll. Det är inte värt det att skada sig bara för att man har ett hårt pannben)!

”Du är en idrottare, nu ska vi träna dig som en idrottare också” sa Johan allvarligt men snällt. Jag kan säga att jag har aldrig känt mig så stel och otränad som nu när jag börjat träna. MEN jag tänker ändå bita i. Det är inget fel på min envishet, det har jag iallafall visat under dagens maxtest.

Köpte ormsalva, ipren och whiskey efter jobbet. Hoppas att något av det eller alla tre kommer hjälpa.

Tell fick vila idag men HANS Johan, alltså hovslagaren, kom ut och fixade nya dojor. Vissa som heter Johan är alltså mindre jobbiga än andra kan vi konstatera. 😉 Förutom tränat mig gul och blå så har jag också jobbat kväll och varit på ett stort forum för kulturen i Kronoberg. Det ska skrivas ny kulturplan och det ska man tydligen vara delaktig i. Jag är helt slut nu i både kropp och knopp. Gonatt med er! Skriver om gårdagens hoppträning imorgon, orkar inte nu tyvärr! Men det gick super, och Tell mår fint idag! Ingen markering eller hälta alls. Så skönt! ❤

16649085_1406561416081719_6266742212773765998_n
Vi som hade nåt rött på oss och tränade våra hjärtan i tisdags på Medley Växjö, efter detta spinningpass fick vi godis. En bra motivation. 😉 Har tack och lov ingen bild på mig själv från idag, men ni kan tänka er mitt ansikte i samma färg som min tröja på denna bild.

 

Spring is coming

Solen gassar på här i Småland, 10 grader varmt både idag och igår, (fast det är neråt minus 10 på nätterna fortfarande). Men får helt klart hopp om livet! Så underbart!

Tell har börjat fälla, så nu börjar perioden på några månader när man själv ständigt är hårig. Heh. Tell får lätt skav av den bakre schabrakkanten den här perioden så jag plockar fram min fluffvojlock. Dessvärre har jag bara en sån till dressyrsadeln och jag orkar inte köpa en till för hoppsadeln. Testade en annan variant, nämligen att bara ha fårskinnspadd under. Det gick alldeles utmärkt även om det ser lite naket ut, haha! Mycket nöjd häst! Och inget skav nånstans. Less is more…? 😉


Om man är lite orolig för sin häst så blir man om möjligt ännu lyckligare än vanligt när man kommer ut till hagen och möts av ett gnägg, och en glad häst som går från maten och alla kompisarna och kommer fram till mig vid grinden. Då kan han ju inte vara direkt miserabel över att se mig! ❤ Och han gick inte ett dugg snett som tur var. Glad och pigg häst! Jag kom ut så sent på kvällen så tänkte inte rida så länge. Men nu när det är så sjukt halt och isigt i hagarna ville jag ändå rida en stund så han skulle få röra på kroppen ordentligt i alla gångarter. Skulle ha gett mig efter 10 min i ridhuset (vilket var min ursprungliga plan) men tyvärr hann Tell varva upp och då kunde jag inte avsluta innan jag fått honom ”hos mig”, lugn och avslappnad igen så det blev nog att jag red 25 minuter ändå. Så är det med hästar. (Vi har ju 10-15 minuters skrittväg på grusväg genom skogen till ridhuset också så det är bra att de alltid får skritta fram och av väldigt naturligt under ridhusperioden).

Sen fick jag ett ryck att frisera manen inför hoppträningen imorgon. (Och jag kom hem från stallet 23.30 sen, ja. Så kan det gå). Det är lite märkligt att jag tänker att det är viktigt att se prydlig ut bara för att det är träning! Varför det egentligen?? (Jag kommer inte hinna smörja upp sadel och träns, har lite ångest över det). Men fin blev Tell iallafall, han ser mycket sportigare ut när man ser lite mer av den snygga halsen! 🙂 Innan var det mest ett berg av man, haha! Värsta ponnyrufset. Och jag kommer rida med nåt gammalt mjukt schabrak också, vågar inte komma till träning med bara en padd under. Känner mig så himla fånig och traditionell! Varför bryr jag mig om vad folk ska tycka? Varför känner jag att det är viktigt att passa in? Det kan man verkligen fråga sig. Jag rider iallafall utan sporrar, det finns ingen anledning att göra det just nu, han lyssnar bra på skänkeln och gillar bäst när jag rider utan såhär i pälsfällningstider. Så där går väl gränsen för att ”passa in”. Folk som rider unghästar brukar ju inte ha sporrar på träning såklart, men bland oss på äldre hästar är det nästan ovanligt att se nån utan sporrar. Det är lite konstigt egentligen. Själv rider jag lite blandat, ibland med och ibland utan, det gäller både sporrar och spö. I terrängen har jag alltid båda, men det är ju en säkerhetsgrej. Och jag behöver ju inte använda dem bara för det.

Idag är första gången sen jag började träna mig själv som jag INTE håller på att dö dagen efter! (Gick på ett konditionspass igår på lunchen). Jag känner av det, men det är inte så plågsamt. Hurra! Hoppas detta betyder att jag har vant min kropp någorlunda. De här första veckorna har verkligen inte varit roliga.

När banan har tinat ska jag träna mer frihetsdressyr med Tell, och den vita ponnyrumpan ska också få vara med har jag lovat hans lilla matte. Vi ska träna nåt i stil med hästagility, tror det kommer bli sjukt roligt! Här är ett jättebra inspirationskonto på instagram att följa, tack för tipset bästa Caroline! 😀

 

Gråt, månsken och ett finfint pass

Ibland orkar jag inte med att vara en känslomänniska. Känner mig utmattad av att vara jag. Kanske fler som känner igen sig i den känslan.. Tror att många som har häst är känslomänniskor. Vi är ju inte direkt särskilt rationella av oss iallafall. 😉

Igår när jag skulle skritta ut gick Tell snett och stelt på stallgången, och mitt hjärta stannade nästan. Det såg verkligen inte kul ut alls. Kände han av gårdagens hoppning? Hade han gjort nåt i hagen? Är det kört nu, får vi åka och operera honom? Huga ligen vad man tänker mycket.

Gick ut iallafall, vi var ju redo att skritta ner till ridhuset, och ute rörde han sig fint och rakt och skrittade på som vanligt. Men jag började ändå gråta på vägen ner till ridhuset. Det var stjärnklart och fullmåne och nån har filmat en jättefin stor varg bara två kilometer från stallet så jag var lite rädd för att träffa på den ensam i månskenet. Försökte sjunga som jag brukar göra när jag vill lugna mig eller Tell (eller båda) men då började jag tjuta istället av oro för min häst. Agneta var nere i ridhuset och fick hjälpa mig att kolla när jag gick med honom i skritt och sprang med honom i trav. Det syntes ingenting. Satt upp och red, inget syntes då heller.

Fick ta ett djupt andetag och sluta oroa mig, bara rida. (Det vet ju alla hur ”lätt” det är.) Men det gick till slut ganska bra. Särskilt galoppen, han var jättefin! Jag försökte vara lika noggrann som Chris idag med. Bromsa, om bromsen inte funkade, vara tydligare så jag får effekt. Han får inte hänga i bettet. Inte något alls! Lätta DIREKT. Tell gillar tydlighet, vilken häst gör inte det? Det funkade SÅ bra.

Jag red på det skittjocka tredelade gamla hederliga sprengerbettet jag fått ärva av min kompis Eva, Tell gillar det! Det är nog från 80-talet. Bra att det bara är  12,5, har ju insett att det är den storleken som han trivs allra bäst med och inte 13,5 som jag hade i flera år. Men det gäller att jag inte låter honom hänga i det här tjocka fina bettet. Det är bra att han söker en kontakt och tycker om bettet, men han ska bära sig själv! Det är lite lurigt att få till det perfekta läget med en aspigg häst. Emellanåt rider jag på mitt lite smalare tredelade sprenger med vingar, det är lite mer effektivt då det är smalare. Sen kan jag rida på det tjocka igen nästa dag. Men helst vill jag ju inte ta förhållningar alls i bettet, det vill jag göra med sitsen. Dock är det lättare att komma dit snabbare om man har ett bett som hästen trivs med och som funkar när man behöver det så man kan rida med så lite hand som möjligt, tycker jag. Jag vill ha en mjuk kontakt, inte stöd.

Tränade på mycket halter och tempoväxlingar det här passet också. Bromsen funkade fint, även gasen (hehe, den är så att säga rätt så inbyggd) men det här med att stå stilla och kvar i FORM är inte vår grej. Suck. Men jag prioriterade stillhet och att han inte går iväg när jag går fram med handen, och att han skulle stå i en fin ”square halt”. Vill inte börja mecka bara för att han tar upp huvudet. Det andra gör han ju rätt.

Skärmavbild 2017-02-14 kl. 13.01.45.png

Idag har jag varit och tränat på lunchen, det tog verkligen emot i det fina vädret, hade hellre fortsatt på isen på en skön promenad i solen. Men istället gick jag över isen på Växjösjön till Medley och ner i källaren i en mörk spinninglokal. Det är jag stolt över. Nu gäller det bara att hålla i det här, jag tänker BARA på fälttävlan, det är min enda motivation!! Men en mycket bra motivation. (Och att jag måste försöka träna till på torsdag så jag inte dör när jag ska lägga upp ett bra pass ihop med min personliga tränare. Jag vill ju inte få skämmas liksom. Också en oerhört bra motivation när det gäller mig.) 😉

Skärmavbild 2017-02-14 kl. 13.02.37.png
sjukt härligt ute på isen på Växjösjön i solen

Kolla vilken fin film Vinslöv har lagt upp! Varje gång jag kollar på sånt här vet jag varför jag kämpar på. 🙂