När hästen blir gammal blir matten religiös..?

Eller hur var det nu. 😉 Nä, men kors i taket, peppar peppar ta i trä, dra mig baklänges etc men min häst har blivit LUGN!! Jag tror jag drömmer.

Har börjat släppa ut honom lite nån timme här och där i sjukhagen. Lugn som en filbunke. Går ut och betar honom på gräsmattan, en vild häst frustade och körde uppvisningsrace nu ikväll i en hage precis bredvid oss. Och det blåste stormbyar och var iskallt. Tell vinkade inte ett öra. Snäll som ett lamm!! Kan nån ha bytt ut honom i smyg?? Är detta verkligen min häst? Har han äntligen blivit stor, eller är det bara så gott med gräs att allt annat är glömt.. 😁😍

Gulledjur!

Nu börjar det äntligen bli riktig vår igen. Så härligt!! Det har visserligen varit vår ett tag nu här i Småland med det blev så jävla kallt. Nu börjar värmen komma tillbaka igen.

00ozHY41RTaVkfoAUdUzQA

Tell och jag har ”fuskat” några gånger och han har fått beta precis utanför stallet fast han egentligen har boxvila i två veckor till. Det har gått finfint. Såååå lycklig häst!! Såklart. ❤ Det roliga är att han vet precis när han ska få gå ut och beta. Jag har två grimmor hängandes på hans box, den ena har ett vanligt grimskaft och den grimman tar jag på när jag ställer ut honom i gången. Den andra grimman har ett längre grimskaft med kedja så jag inte riskerar att tappa honom om vi går ut och betar. Jag fattar inte hur han kan se vilken av grimmorna jag tar upp, men han kommer som ett SKOTT till boxdörren och gnäggar högt som en tupp direkt jag tar ”gå ut-grimman”! 😀 Tar jag den andra grimman vinklar han inte ens ett öra. Hahaha!

WV4BIHhGQfeMbpCVVI5i5g

Han fäller så otroligt mycket så det spelar ingen roll hur länge jag står och skrapar av hår från honom varje dag.. lurvboll!! Och jag ser ut såhär, i ca 3 månader nu. 😉

9Vo7rL07Sx2i5XPnuharvg.jpg

Imorgon skärtorsdag ska jag rida lektion igen på VFK, äntligen! Ska bli så kul att dra på sig ridbyxorna igen. 🙂 Sen ska Matias och jag åka till Köpenhamn fre-sön så jag har ordnat hästvakter till Tell som kommer mocka och ge honom mat. Då behöver han inte äta butta mer iallafall, det är sista dagen imorgon, och stygnen ska jag försöka ta bort ikväll. Än så länge ser det bra ut med benet, han skrittar fint det lilla jag ser när vi går ut och betar och verkar inte öm i hovarna längre heller. Han har ju inga skor än, de drog vi av inför operationen, men hovis kommer och slår på dem igen till när vi ska ut och börja skritta.

Glad påsk på er!

Hästen framför sig

Jag har aldrig riktigt förstått om det heter att hästen ska ”gå fram för skänkeln” eller om det heter att vara ”framför skänkeln”. Men det sista känns mer beskrivande tycker jag! Nu ska ni få se tre exempel. Fälttävlan (särskilt terräng) tycker jag är det allra bästa sättet att lära sig känna när man har hästen framför skänkeln!

Jag minns när jag red på ridskola i Boden och hästen Tarzan, en gul racerkula som folk ofta trillade av på uteritter, var den som lärde en den känslan allra bäst! I hoppningen kunde man få upp hela hästen framför sig så att det kändes som att manken växte minst en decimeter, och så hade man turbon igång och kom rätt på precis allt man styrde på! Tack Tarzan! Det glömmer jag aldrig.

När man rider terräng (eller ja vilken gren som helst egentligen) och hästen är framför skänkeln så har man ett härligt sug framåt. Man måste såklart sköta ”växlandet” uppe på hästryggen och balansera av utan att tappa rytmen, men när hästen verkligen är med en och FRAMFÖR skänkeln så är det inte svårt alls. Då räcker det med att man rätar upp sig lite lite grann och tänker ”treans växel”, eller lättar lite på tygeln och tänker ”fyran” så länger hästen ut. Det känns som att man har en häst som letar hinder av sig själv, har man en bra terränghäst så börjar den dessutom efter ett tag själv vara uppmärksam på vad den ska göra och känner igen olika typhinder och man behöver NÄSTAN bara styra och se glad ut. Det är en helt fantastisk känsla! ❤ Men det är inte så lätt att komma dit alla gånger… 😉

Här är en film från när Tell och jag ridit fälttävlan i ett par år. Här är han fint framför skänkeln och använder sin kropp rätt. En racerlama med turbon på rätt ställe! Då är det inte svårt att få fin rytm och fina språng. Visst ser det inte så svårt ut? 🙂

Detta är en film från en av våra första terrängträningar på samma ställe sex år tidigare, det är lite vingligt och Tell är lite mer av en lång (dock glad) lama som sprättar på hejvilt, jag rider inte helt ”med honom” och han är inte riktigt framför min skänkel. Jämför de här två filmerna så ser ni när hästen är framför skänkeln och inte!

Sen får ni ett avancerat klipp här nedan, som motvikt. 😉 Detta är asduktiga svenska fälttävlansryttaren Amanda Brieditis som bor i England. Hon rider så himla snyggt tycker jag. Här får man se en härlig häst framför skänkeln med underbar galopp, men här syns även att Amanda får ta i ordentligt på ett ställe för att få fram hästen på rätt antal galoppsprång! Det räcker nämligen inte att ha hästen framför sig och med sig, man måste också vara väldigt snabb och beslutsam! Det blir man också bra på när det är fasta hinder tycker jag, även om målet såklart är att sitta stilla och ha ett fint samspel med sin häst hela rundan så måste man även kunna vara grymt tydlig och effektiv ibland!

Visst vill man flytta till England och rida terräng hela dagarna när man ser detta??!! 😀

Förresten har ju min häst också rätt fin galopp. 😉 Här var vi och red terräng i Eringsboda. Hoppade flera enstjärniga hinder och kombinationer som ingenting. Bästa bästa häst! ❤

View this post on Instagram

Den här stjärnan!! 💖✨🌟✨🌟🏇🏻💨

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Tricks-sugen, ett gott tecken!

Alla tycker väl att just deras häst har den roligaste personligheten, men Tell är bara för rolig!! 😀 Det är så fint tycker jag när man har hängt ihop länge, jag har ju haft Tell i nio år nu. Man känner varann utan och innan! ❤

Nu har det gått en vecka sen operationen och vi fick ta av bandaget häromdagen. (Tack och lov, det var som sagt ett jäkla pyssel att med alla medel försöka få det att sitta kvar)! I morse kunde jag tydligt se att NU mår min häst fint och har inte alls särskilt ont i benet! Han började nämligen göra tricks själv i boxen, som han gör ibland när han tycker att allt behöver livas upp lite/är sugen på godis. 🙂 Han har gnäggat och gjort ”pusstricket” själv nu i en vecka, men inte försökt sig på nåt mer avancerat. Och jag har inte bett om det heller.

Nu imorse gjorde han ”kissande hunden” av sig själv och jag började skratta och blev så glad! Det är ett trick när han lyfter ena bakbenet som en kissande hund och böjer bak huvudet mot den lyfta bakhoven. Det är egentligen en stretchövning för ryggen, men vi har lärt in det som ett trick. Han visade tricket för mig åt båda hållen, och att stå på det opererade benet och lyfta det andra hade han inga som helst problem med. Hurra!! ❤ Älskade, älskade spelevink. Såklart fick han godis för detta. Win-win! 🙂

Om1wusbrSmKVj7sHLUXZmw

Gullejöns har fått en ny grimma från Granngården. Han är så fin i den! De fina uppbindningslinorna vi har i stallgången har Henrik fixat från nån som gör hundkoppel. Jättefina och väldigt praktiska, men jag har lite för smart häst! Han har tyvärr kommit på att man kan dra i de gröna flärparna med tänderna så kommer man loss…

 

 

4 days down, 4 weeks to go!

Nu har det gått fyra dagar av boxvilan. Tell är snäll och duktig, än så länge. 🙂 Peppar peppar. Han vilar sitt opererade ben rätt mycket men går ju omkring i boxen och verkar pigg och glad i allmänhet. Äter och dricker som han ska och har inte feber. Jag fick med ett papper från kliniken där det stod att jag skulle höra av mig om ”hästen avlastar benet”. Ja men det är väl klart att han gör det, de har ju grävt i leden och spikat i två skruvar rätt genom benet! Det måste ju kännas. Jag är inte så orolig, men hoppas såklart att han blir bättre och bättre och inte tvärt om. Ringde kliniken för säkerhets skull och de tyckte inte heller det verkade vara nån större fara. Det är ju inte så att han inte tar stöd på benet alls liksom, bara att han vilar det ofta. De får ge fan i att skicka med såna där papperslappar tycker jag! 😉

Det som däremot varit ett pyssel är att få bandage-eländet att sitta fast. Förra operationen fick han ju ett plåster som satt som BERGET, fick knappt av det när det väl SKULLE av! Och detta hade ramlat av redan dagen efter op… Jag har beställt ”snögg”-bandage på internet (finns inte att köpa i Växjö 😦 ) och jag kan ju inte åka in på kliniken tre timmar bort för att hämta mer. Men nu kommer det nog inte fram förrän bandaget väl ska av.. men sånt är väl bra att ha hemma iofs. Tills dess har jag gått igenom tre olika försök att få fast plåster-helvetet. Lösögonfranslim (funkade inte), Silvertejp (funkade inte heller) och nu Leukoplast textilhäfta (funkar ganska bra).

wCYSojEVScO15oFK3uzWXwAYjrbHXEQ4euG6TAZcFhiwZC2h1ZWoQqKd4Y17HeTtag

Det står på operationsrapporten att Palle gått in på fyra ställen. Men jag ser bara tre små ställen som är sytt.. var sjutton är det fjärde??! Nåväl, det lär väl visa sig. Stygnen ska jag ta bort om 10 dagar. Har ingen aning om hur jag ska få bort allt gammalt klister från avramlade bandage, men det får bli en senare fråga.

46bP58KkTv+3YyfY0xNu3Q

I helgen har det varit kanonväder och riktigt härlig vårvärme. Jag kom till skott och tvättade mitt smutsiga släp, har till och med vaxat taket! Tror aldrig jag gjort det förr.. 😉

DQTu768+T7K3ALLIL518gQ

7 april 2019

fullsizeoutput_4163

7 april 2017, detta ska vi tillbaka till!!

fullsizeoutput_4166DSC_0458

Lille terminator-häst, nu med tre skruvar i benet!

Då var det gjort då! Nu är Telleman opererad i samma knä för tredje gången i sitt liv. Vi får hoppas det går bra och att han blir helt återställd. Han har ju nio liv (minst), hoppas verkligen detta inte var det sista! 🙂

JFabqWJ+TZW72UxIkurDLg

On the road. Frukostpaus i Osby i arla morgontimma

Jag fick stiga upp halv fyra och lastade strax före fem på morgonen. Det gick bra att köra ner till Malmö, solig och fin dag. När jag checkat in Tell strax efter åtta, pussat honom hejdå och de gått iväg med honom så körde jag ut till havet vid brofästet. Satt där en stund och tittade på utsikten och sen lade jag mig i baksätet en stund och sov. Sen kom syrran med tåget från Köpenhamn där hon bor, och hon och jag åkte till kallbadhuset på Ribban. Så mysigt! Det hela kändes lite märkligt, jag har ju varit på kallis tusen gånger men aldrig har jag stått naken och kollat på telefonen så mycket, haha! Kliniken hade sagt att de skulle ringa vid halv två ungefär, och de ringde fem över halv två och sa att han var vaken, stod upp och att allt gått bra. Då satt syrran och jag och åt lunch i solen (nu med kläderna på) på kallis uteservering. Tur att hon var med, för det kändes nästan som att jag drömt att de ringt och att allt gått bra! 😉

Vi åkte och hämtade Tell och han skulle ju ändå piggna till lite, så jag körde väl hemåt igen med honom vid tretiden eller så. Han såg lite spak och torktumlad ut, men jag minns att han var ännu skruttigare efter förra operationen! Nu var det ju nya rön att hästen INTE skulle fasta innan operation, och det tror jag faktiskt gjorde skillnad. När han stod i släpet bjöd jag honom på lite hö och vatten innan vi körde, och han både åt och drack. Lilla gullelama. Om det hade sett för illa ut i hans knä hade jag ju sagt till veterinären att de inte behövde väcka honom, så jag var beredd på att det kunde hända. Men ändå så tänkte jag nog att jag skulle få med mig honom hem igen, och det fick jag ju. ❤  Klart jag var orolig och nervös, det är man ju alltid innan de väl ringt och sagt att hästen står upp. Men inte så farligt faktiskt. Det var ju jättebra att Maja kom och avledde mig också.

IMG_8857

Lite trött och torktumlad efter narkosen

S8VNOklXTFyESoYy0mpgYw

Piggat på sig innan hemfärd och ville gärna ha lite morötter av Maja

Operationen då: Palle har gått in i leden i höger bakknä med artroskopi och städat upp. Där hittade han en lös broskbit som han tog bort, och en liten bit av ett ligament till menisken låg också där och störde. Så han har ”dammsugit” leden! Så coolt. Han sa att man ser att hästen inte är tre år, men att han var förvånad över att det inte är någon mer broskbildning, inga pålagringar, korsband, menisk och ligament osv ser jättefina ut. Men jag är SÅ glad att de hittade nån skit där inne ändå och kunde plocka bort! Inte konstigt att han haft ont lille häst.

Då till själva cystan. Skruven som redan sitter där ville ju Palle först ta ut och sätta in en ny skruv där med mer kompression. Men den visade sig sitta så ”jäkla bra” att han inte ville ta bort den när han gick in och tittade, utan satte istället TVÅ till skruvar längre ner. Så nu är den förbannade cystan ihopskruvad till max. Hjälper inte detta så gör ju inget det. Känns så himla bra att jag vet att Palle verkligen har gjort ALLT han kan. Och det är inte lite. Han lät mycket mycket nöjd med operationen. Han vill ju också verkligen få Tell bra, och dessutom är han lite tävlingsinriktad och är också fly förbannad på att Folksam sa nej. ”Nu ska vi visa dem”, var det sista han sa till mig i telefon när vi bestämt att vi kör. 🙂

E0LpYPqDRXerkcHq%8kC9A

Lyckligt hemma igen. Så fin dag och kväll. Våren är underbar och lite melankolisk!

A8OzayknR6qJA+O9RdkOYQ

Nu ska Tell ha fyra veckors boxvila och sen får jag börja skritta honom vid hand. Nu är det bara att fortsätta be till alla högre makter och hästhelgon att det här lyckas och att han blir bra. Det vet vi ju inte helt säkert även om prognosen är ganska bra, men det känns bra att detta äntligen är över. Mer kan vi inte göra, det är bara att hoppas. Jag hade verkligen grämt mig om jag inte hade gjort det här, så det känns rätt i hjärtat att han fått den här sista chansen. Det är han verkligen värd, min älskade älskade häst. ❤ Han charmade såklart alla som jobbar på Jägersro hästklinik, och så visade det sig att en av dem faktiskt ägt Tatcha som föddes 1996! Tells ”storasyster” (De har båda Tosca som mamma). Tatcha var mamma till Poppe, Tells ”brother from another mother” som han gick ihop med en stor del av livet, de är ju jämnåriga. Ni som följt denna blogg länge minns kanske ”de tre musketörerna” hagkompisarna Tell, Poppe och Tim? Så roligt att hon ägt Poppes mamma! Hälsningar åt alla möjliga håll utbyttes naturligtvis. 🙂

256705_10151611204109689_1955044217_o

julafton 2012 med de tre musketörerna. Tell och Poppe syns i bild, Tim är lite bakom mig.

 

 

 

 

Operation på Jägersro imorgon!

Ibland går allt så sjukt långsamt, och ibland går det fort. Helt plötsligt! Igår kväll pratade jag med Palle och sen blev det spikat att Tell ska opereras imorgon torsdag. Så nu blir det lasta häst kl 05 och köra ner till Malmö. Andra gången gillt! Jag är lite i chock fortfarande men det känns jättebra att Tell kan få den här chansen. Tänk om han blir helt bra! Det vore ju helt helt underbart. Och blir han inte det så har jag (vi, för det är inte bara jag) gjort precis allt som går. Mer kan man ju inte göra. ❤

Känner mig helt gråtmild över att vår snälla hovslagare ryckte ut och kom och drog av skorna på Tell idag på lunchen, efter att ha fått ett sms av mig igår kväll… Det finns så många underbara människor. Tell och jag har SÅN tur som har alla er i vår närhet!! ❤

Imorgon kommer dessutom min älskade lillasyster över från Köpenhamn för att ta med mig till kallbadhuset i Malmö under tiden som Tell är på operation. En mycket bra plan. Förra gången kunde ju Mia och jag gå och kolla på polishäst-träningen precis vid Jägersro, så tidsfördriv och sällskap är verkligen bra för oroliga hästägare i såna här lägen. Jag ska hämta upp Tell igen på eftermiddagen nån gång och så är vi hemma igen på kvällen. Hoppas hoppas hoppas att allt går bra. Och att jag kommer kunna sova nånting alls i natt. Men det var lika bra ändå att vi fick tid såhär snabbt, annars hinner man bara tänka en massa och oroa sig. Nu har jag ju ändå bestämt det här, så nu gör vi det bara.

Ikväll ska jag lite panikartat byta till sommardäck på släpet och packa rejält med matsäck till imorgon. Håll allt ni kan för oss imorgon, tummar, tår, rubbet! Jag känner att det finns en överhängande risk att jag tillfälligt kommer börja snusa igen. Har varit duktig och klarat mig utan snus i över en månad. Jag har snusat i typ 20 år så det är väldigt länge för att vara jag. Men det får väl vara ett undantag imorgon i så fall tänker jag, nöden har ingen lag. 😉

Kom igen nu älskade älskade häst!! ❤

C5C4E379-DCF6-4160-B718-D2665285A551WGEctZ6aTYKv27uXyC8DUw