Hoppträning för Jens Wickström

Usch, det känns inte bra när man känner sig som en urvriden disktrasa och så är det hoppträning just den dagen! Ja ja, jag tänkte att jag nog skulle känna mig lite bättre till mods när jag väl kom upp på hästryggen. Och det gjorde jag ju, men fortfarande är jag liksom rätt matt. Energilös på nåt sätt. Så är det bara vissa dagar..

Hoppningen gick väl helt okej, men det var en pärs. Vild häst som tänkte springa i fri fart och Jens sa ”varför gasar du på så in i bängen mot hindrena”?? Då är det liksom inte läge att säga att ”det gör jag inte alls, det är hästen”. Jag höll tyst och insåg att mina halvhalter inte syntes, och ännu värre inte funkade. Det var bara att rida bättre helt enkelt. Som vanligt.

Hur som helst, jag var väldigt glad att övningarna idag var extremt trixiga. Svänga hit, svänga dit, hoppa cavalettibock där, svänga, cavalettibock igen, hinder, böjt spår, oxer till oxer med långt avstånd mellan, tre kryss där det var kort, osv. Mycket mycket bra för att få vilda hästrackor att lyssna och att rida dem mjuka för skänkeln och inte fastna i handen. Och bra för ryttare som får panik över att vänsterbogen kändes om möjligt ännu VÄRRE än igår. Försökte komma ihåg att även rida ordentligt fram för YTTERskänkeln i vänster varv och inte bara försöka mosa ut vänsterbogen, men det är ju sådär lätt när hästen försöker rymma åt alla håll i fritt blås. Som sagt, övningen var bra för det också. Rid vidare. Is i magen. Lugn i båten och allt sånt där.

Sista gången vi hoppade den trixiga banan var jag hyfsat nöjd. Det var ingen toppenkänsla, ni vet när allt känns sådär underbart lätt, men jag redde ut allt. Jag måste försöka komma ihåg att det antagligen inte SER så illa ut som det känns. Sluta vara så självkritisk. Jag kommer inte bli proffs över en natt… tyvärr. Jens sa att sånt här sitter han ju och tränar sina hästar på varenda dag. Och har man en framåt häst (som jag har) så får man ALLTID träna dem på att vänta. Men i mitt huvud vet jag precis hur jag vill kunna rida och hur det ska kännas.. bläh!! Som tur var fick jag avsluta med att rida ”dogleg-linjen” igen, det var ett räcke på ganska tvärt böjt spår till en grind med 5 galoppsprång mellan och då fick vi till det helt perfekt. Tell hoppade så fint och det bara flöt på.

Skönt att avsluta med en härlig känsla! Och jäklar vad fin och lösgjord hästapållen kändes sen! Wow.. OS nästa! 😉

Blev en sen kväll som vanligt när vi har hoppträning, var inte hemma förrän vid 23-tiden. Men vi hade det så mysigt i stallet efter träningen och klappade hejdå till en av stallets hästar som kanske flyttar imorgon, han ska veterinärbesiktigas då. Om allt går som det ska flyttar han sen hem till sina nya ägare..

Natti natti! /Ida

Annonser

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s