När det går oväntat bra

Som tur är går det ibland faktiskt bättre än vad man hade tänkt sig! Hoppträningen igår började som vanligt med att jag kom dit lite tidigare och spanade in gruppen före mig. Det brukar kännas bra att ha ”tjuvkollat” lite. Och då hör jag Jens säga till de som rider: ”idag kommer det bli ganska högt, 120 eller nåt sånt så hästarna kommer verkligen få jobba”.

Skärmavbild 2014-03-13 kl. 10.15.47

Gulp.. tänkte jag. Alltså, jag är faktiskt inte så höjdrädd av mig, men jag vill inte VETA att vi ska hoppa högt! 😉 Om ni förstår hur jag menar. De gånger jag har hoppat ganska högt så har jag inte fått veta själva höjden förrän efteråt, och då blir det ju lite som en glad överraskning. Jag tror jag har hoppat 1,40 som högst, den gången trodde jag det var 1,20.

Hur som helst. Banan såg ganska svår ut, men det är ju alltid svårt på Jens träningar. Fast bra! Det brukar kännas helt toppen när man tagit sig igenom allt och det gäller verkligen att RIDA. Hästen måste gå att svänga, ha en aktiv galopp, och svara mjukt framåt och vänta. Registret i galoppen får man verkligen träna.

För att komma till saken så var jag ganska nervös när det väl var vår grupps tur, och hade dessutom bara skrittat min häst dagen före så jag kände en överhängande risk att han skulle vara extrem-pigg och stel som en planka. Och så gick det jättebra!! Dra på trissor. Banan funkade hur bra som helst och han lyssnade duktigt. Jag är nöjd med att jag red rytmiskt, och det kändes lätt att reglera galoppen. Det blev inte ”flängridning” även fast det var en linje på 18 meter som vi skulle rida på fyra galoppsprång. (Tell har ju bra och vägvinnande galopp så det var bara att lite lugnt låta honom flyta på framåt!)

Det var bara precis på slutet som jag tappade ut honom lite och han blev som en kombination av lång och att galoppera i tuggummi. Jens hjälpte mig och sa att jag skulle tänka öppna i galoppen och verkligen jobba honom  för skänkeln. Då gick det bra igen och han hoppade så fint så fint! Jag veeeet ju att det i såna lägen inte hjälper att fortsätta rida rakt fram och antingen ratta på och ingenting händer ELLER sitta still och invänta katastrof. 😉 Det hjälpte verkligen att rida öppna, det ska jag tänka på nästa gång Tell tycker att han kan själv (i fri fart).

Efteråt var både Tellepelle och jag trötta och nöjda. Vi drack flera liter vatten var när vi kom tillbaka till stallet, haha! Skritta hem under stjärnhimlen tycker jag är riktigt mysigt också. Hurra vilken bra kväll! 😀

Nu ska Jens till Arezzo och tävla så nästa hoppträning blir tyvärr inställd. Hoppas jag kan vara med för Mats i Risinge istället då, och så ska jag ringa dressyrfröken Lisa och höra om hon har tid. Jag är väldigt sugen på att träna mer nu!

 

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s