Ett dressyrpass som blev till hoppning

IMG_0180
”Mitt hår!! Det ligger på marken!! Det enda som är bra med det här är att det kanske tar ett tag tills hon drar mig i håret igen.. ajajajajaj!!! Okej, ge mig godis nu”.

Idag var jag och jobbade i lanthandeln så jag missade tyvärr ridsällskapet som skulle ut. Men det var inte hela världen. Det behövde trimmas också, så banan i solsken och blåst kändes ändå helt ok! På tal om trimmas så insåg jag att Tell började se ut som nåt djur från Barna Hedenhös-böckerna, så det blev manryckning på schemat. ”Neeeeeeejjjjjjjj”!!!!!! är Tells inställning till det. Han intar omedelbart kamelposition med huvudet så högt upp han kan och försöker backa. (Han brukar alltid ge sig efter ett tag om jag bara inte bryr mig och fortsätter tills jag är klar. Och märkligt nog tycker han inte alls att det är så fruktansvärt om han blir mutad med godis).

Efter mordförsöket/friseringen (beror på vem av oss man frågar) blev det banan med dressyrsadel och hoppträns. Det tog inte en lång stund innan hästrackan fullständigt ballade ur och inte alls ville vara med längre. Jag kämpade på ett tag, sen tog jag beslutet att prova plocka av mig sporrarna och kolla om det eventuellt kunde vara det. Han har ju varit känslig för skänkeln där han är klippt nu när de fäller, men det har mest gällt hoppsadeln och inte dressyrsadeln. Ja ja. Hur som helst, det blev som en annan häst. En nöjd häst! Även fast sporrarna var runda och jättesmå så var det tydligen hemskt obehagligt idag. Skönt att jag kom på att det var det!

Det stod hinder framme på banan så jag bestämde mig för att hoppa några språng för att hitta växlarna i galoppen lite bättre. Jihoo vad kul det var! Allt var glömt och förlåtet! Vi skuttade några gånger över ett litet räcke. Sen fick jag storhetsvansinne och tänkte, ”äh vi tar kombinationen också”. Tell hoppade så stort på insprånget att jag hann komma ihåg varför dressyrsadlar inte är helt optimala att hoppa i, och sen kom vi inte alls på tre galoppsprång fram till nästa utan det blev två, efter Tells raska initiativ. Som tur var hade jag inte ryckt bort ALL hans man så jag tog tag i det som fanns kvar att hålla i! 😉 Duktiga häst. Sen tog vi det igen och då red jag in i något större galopp så två galoppsprång blev utmärkt.

Dressyrpass med sporrar byttes alltså till hoppning utan sporrar. I dressyrsadel. Tack för det, sa Tell! Alla nöjda, alla glada.

Annonser

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s