Tänk dig att du är… Grodan Boll???!

Idag tog jag sovmorgon, åt en smarrig frukost och läste ridsport och drack kaffe i godan ro. Sen grejade jag lite i trädgården i det fina vädret och hade det allmänt skönt.

Jag hade liksom tänkt mig att dagen skulle fortsätta i harmonins tecken. Det är i och för sig möjligt att Tell också hade tänkt sig det, det vara bara det att på något sätt blev det ett oerhört svettigt pass för oss båda två! Jag ska försöka ta det här från början:

Vi skrittade ut en sväng, sen kände jag att jag behövde rida igenom honom ordentligt för jag har ju inte hunnit rida så mycket i veckan. Så det blev banan med lite bomövningar och annat kul. Tänkte jag. Jag försökte föreställa mig att jag var Maria Gretzer eller nån annan proffsryttare, ni vet som rider så där enkelt och snyggt, nära hästen och liksom både mjukt och effektivt. Jag kände mig verkligen fokuserad på min uppgift och hade tänkt ut några vettiga övningar vi skulle göra med bommar och volter osv. Nu kör vi!

Tyvärr var inte riktigt Tell med på det här fokus-tåget kan man säga. Det hade ju underlättat om han hade kunnat föreställa sig att han var Sibon, Glory Days, Lunatic eller nån annan tjusig, spänstig och välartad fåle. Men nehej – han tänkte tydligen istället på något som var en blandning av Kalle Kamel, Grodan Boll och (eventuellt) nån galen kusin till Mic Mac.

Jag red i hoppsadeln och jag vet inte om han var förbannad över att han inte fick hoppa, det hade han nog trott. Det är ju det bästa han vet. Han bockade iallafall från stillastående, kastade sig bakåt åt alla möjliga håll och kastade sig iväg framåt och bjöd på en oxer med vattenmatta som var 130 ca med mig hängandes som en fladdrig vante på ryggen. Jag hade själv tänkt mig lite mer stillsamma bomövningar idag så där var vi inte helt överens. Oh dear.

Nej, men allvarligt, om en häst sprättar runt såhär (även efter att jag hade galopperat fram honom ordentligt) så är ju det enda man kan göra att fundera på vad man själv håller på med. Tycker jag iallafall! Om nu inte hästen verkar sjuk förstås, och det verkade ju inte vara fallet med den här herrn idag. Jag red inte med sporrar, så då kunde jag ju nästan utesluta att det var nåt som var obekvämt. Jag höll visserligen i ett spö, men jag hade ju inte ens petat på honom och han är inte spörädd. Kollade träns och sadel, men det verkade inte vara nåt där heller. Han har ju lite humör min häst, trots att han är en valack! Så då gick jag vidare till att kolla av hur mina hjälper funkade egentligen, var det hade gått fel nånstans. Rewind it all, liksom. Start och stopp.

Skritt – halt – skritt. Andas. Volt till vänster, halt. Volt till höger, halt. Trav, skritt, trav. Vända över ridbanan, vända höger, vända vänster, skritt – halt. Och så vidare. Försökte tänka positivt, till exempel på att se vägen, rida med hästen, och att vår dressyrtränare Lisa brukar säga att Tell är en väldigt ambitiös häst. Jag tycker själv att det funkar bättre att tänka på något konstruktivt än att bara bli arg och tänka ”hästjävel”!!! Då rider man ju inte bättre, direkt.. :S Och drämmer man till min häst med skänkel eller spö i det läget så blir han bara ännu argare eller mer uppstressad och fattar ingenting. Det är tydlighet han behöver, inte att man är arg.

Hur som helst funkade det här, Tell tyckte det var roligt att jag ”överraskade honom” och spetsade öronen. (Sneglade fortfarande intresserat mot den gigantiska oxern, men nu lyssnade han igen och försökte iallafall inte skicka av mig till månen och hoppa själv istället).

Till slut hade jag vunnit över honom på min sida och han kändes jäääättemjuk och fin. Oj vilken galopp han har när han slappnar av och jobbar genom kroppen! Men det krävde sitt arbete idag kan jag tala om!! Det som gjorde susen var galoppsluta en halv diagonal in till X, sen öppna vidare på medellinjen och sen en volt i hörnet på kortsidan och galoppera över en cavalettibom. Repetera några gånger i varje varv inklusive en miljon tempoväxlingar längs med långsidan, sen hade jag en mjuk och medgörlig fåle igen som kändes så fin så fin! 🙂 Klapp och beröm, frust sa Tell och kände sig oerhört nöjd med sig själv. Jag kände mig också nöjd med att ha rett ut det här och verkligen ridit mig ur det.

Det kräver en hel del mental styrka att ha en känslig häst, och GUD vad jag har känt mig dålig på att rida emellanåt och gråtit i stallet.. men jag har aldrig ridit någon så underbar häst som Tell heller (när det går bra). Ärligt! Det är bara det att det är lite väl mycket himmel eller pannkaka ibland… då är det skönt att vara en stabil norrlänning. 😉 Och att jag haft honom i några år nu, och vet att jag tar mig ur sånt här. Själv eller med hjälp av andra duktiga människor jag känner!

Vad det var som fattades honom? Tja, det vet jag inte exakt . Det kan ju ha varit antingen att han hade lite överskottsenergi, hade stått för mkt den här veckan, eller att jag red med för mycket ”dubbla signaler” så han blev arg och inte förstod mig. Eller en kombination av allt! Men han sket en gång först inne i boxen och sen FEM gånger på banan, så han måste ha varit mätt som efter värsta skrovmålet. Har han ätit hela 1,5 tons-balen SJÄLV idag eller?? Det är möjligt att han faktiskt KÄNDE sig som Grodan Boll, på riktigt!

En trött, nöjd och genomarbetad häst (och en liten bit av mig) efter ridpasset:

Skärmavbild 2014-03-22 kl. 19.59.41

 

Annonser

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s