Promenadfarbror

Ikväll var Tell och jag vuxensällskap till en liten fyraårig bäbishäst som skulle träna sig att gå ut på tur med sin matte. Nu känner de oss väl som tur är, jag kan nämligen inte garantera att han alltid är en stabil barnvakt. Det KAN han vara, det är inte det, men skymning och en helt uppgrävd väg som inte alls ser ut som den brukar inbjöd tyvärr till lite konster av det nervösare slaget. 

Nåväl, han freakade bara ur lite en gång, det hade kunnat vara värre. Då hade jag i så fall hoppat av och gått med den fjantiga farbrorn kan jag tala om, för att inte skrämma slag på den lilla söta fröken häst vi hade med oss. Hon ska ju lära sig om livet på bästa sätt, och verkligen inte få för sig att allt är läskigt och konstigt! Nu är hon som tur är osedvanligt cool. Hon tittade lite på den fjantiga promenadfarbrorn när han konstrade framför henne, sen när jag fick ordning på mitt djur i riktning framåt igen hängde hon bara på som om inget hade hänt. Skönt.

Resten av rundan förlöpte mycket trevligt och lugnt i skritt och trav, även om jag inte direkt kan säga att jag satt på en kolugn häst. Lydig kan vi väl säga att han blev iallafall, men avslappnad.. nja. Öronen spetsade åtminstone! (Förmodligen mest glad över att han överlevde de nya livsfarliga dikena som försökte äta upp honom). Ibland längtar jag tills han blir 20 år, fast å andra sidan kanske han är ännu vildare då.. han har ju vissa likheter med Mullehästen så jag känner mig inte helt säker på att han kommer coola ner sig med åldern! 🙂 12 år verkar i vart fall vara på tok för ungt för att uppföra sig moget.

Det var väldigt mysigt att rida under stjärnorna, vi sjöng och hade det mysigt. Jag är så glad över att jag känner Tells uppfödare (som jag red med), jag älskar att höra historier om hur han var som liten! Tydligen var han en sån unghäst som liksom inte fattar grejen när man lugnt och avslappnat ställer sig på en pall bredvid honom för att träna inför uppsittning, utan blir lika rädd varje gång. Jag kan verkligen se detta framför mig, haha! Älskade lilla fjant. Tur för honom att han även är världens bästa, trots att han är en fjant!

Här är en bild jag tog på den lilla fröken när hon verkligen var liten! (Med sin mor till vänster). Söt som socker, och det är hon fortfarande! Så kul att vara med ända från början, jag minns det som igår när hon var nyfödd! 🙂 Hon är efter Nobel – Hip Hop. Mycket mycket trevlig liten dam.

Skärmavbild 2014-03-31 kl. 22.05.02

 

3 reaktioner på ”Promenadfarbror

  1. Ida Qvarnström skriver:

    Hoppsan! 🙂 Haha, ja men det låter lovande! Jag får visa en bild på Berra för Tell som lugnande inspiration. Vad trevlig din dressyrritt såg ut förresten! Så kul med placering, grattis igen!

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s