Svårt!

Ikväll har vi haft hoppträning för Jens. Jag hann tjuvkika lite på gruppen före så jag visste lite vad vi skulle göra, men ÄNDÅ var det svårt så in i bängen. Ja ja. Det är väl sånt här man blir bättre av! Jo, men det tror jag faktiskt. Även om man just när man rider måste vara ganska mentalt stark så man inte plötsligt börjar känna sig värdelös. För svårt är det!

Jag tycker att jag har blivit mycket bättre på det genom åren, att ta mig samman och rida bättre, men även att ”rida vidare” och känna själv vad jag ska göra för att ”komma tillbaka på banan”. Det hjälper liksom inte om nån sväng blev dålig eller man kom nära ett hinder, det är framåt som gäller! Keep going!

Idag red jag en alldeles för snäv sväng VARJE gång vi kom till ett visst ställe i den ganska långa och svåra banan. Jag tror jag var så glad att jag hade klarat en svår båge att jag tillfälligt glömde bort att det kom fler hinder. I det här fallet två studs (kort) direkt två galoppsprång (långt) till en stor oxer. Det var lite som en trekombination kan man säga, som jag red in i via en riktig omhoppningssväng. Två gånger i rad. Suck. Det var ju sjysst gjort. Det fina i kråksången var däremot att Tell hoppade fantastiskt, han var helt med på noterna och bara sög tag i hindren! Omhoppning, HURRA! 🙂 Bästa, bästa häst.

Ibland tycker jag det hjälper att tänka att Jens (och flera andra vi rider för också) faktiskt är proffs, och sånt här sitter de och jobbar med VARJE dag. Jämt! På typ 1000 hästar. Vi som är hobbyryttare gör ju det här minst lika seriöst får man väl säga, men det kan krävas rätt mycket mer av oss som inte har alla de där ridtimmarna, känslan eller proffsigheten. Vad det nu än är. Så då blir man ju extra glad när man får beröm. Och Jens brukar också erkänna att det ÄR svårt.

Jag tycker att hans träningar är superbra för att det är utmanande, och de får alltid hästarna att hoppa bättre, lyssna bättre, och vara i bättre balans. Vill man träna mer ”ryttarträning” kan man ju bygga upp en studskombination hemma t ex om man bara vill träna sitsen, eller en liten bana med bara jätteschyssta avstånd, inbjudande hinder och enkla linjer för att träna på rytmen. För visst behöver man göra sånt ibland också och få känna sig lite bra! Och det händer faktiskt att vi får rida relativt enkla grejor på Jens träningar också. Det är bara inte så ofta. 😉

Eller – det kan kännas så SJUKT svårt först, men när man sen knäckt gåtan och har hästen i balans, framme för skänkeln, lydig och uppmärksam, då känns allt plötsligt så himla himla LÄTT! Den här sporten alltså, den är för härlig. Och förjävlig. Men underbar! 😀

ps. Vem har kallat tillbaka VINTERN??? Det var svinkallt när vi red hem efter träningen, stjärnklart och fint i och för sig men brrr vad jag fryser nu! Tack och lov för fullkornsvälling med russin!!

Jag hann inte ta några bilder på träningen idag, men här är två suddiga fina bilder från igårkväll när vi red ut ett gäng till klätterbackarna.

IMG_0443 IMG_0445

 

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s