Elektrisk!!

Idag har varit en bra dag, om än väldigt händelserik. Jobbade först i stan i världens fart, många spännande idéer på jobbet. Kul! Sen kastade jag mig iväg på eftermiddagen i min sambos röda saab 99 (min gamla volvo har inga fungerande ljus bak för tillfället) och körde 10 mil ner till Blekinge för att sjunga med min country a-cappella-grupp.  Lisa, Camilla och Astrid, I looooove you!!! ❤

Vi hade hjälp idag av vår sångcoach Justin, en heeeeelt underbar kille! Gud vad bra det blev. Sjunga är så galet kul!! Nästan lika kul som att rida. Tur att jag får hålla på med båda! 🙂

Sen körde jag hem med den röda lilla kanonkulan, gick som på räls. (Varje gång jag kör förbi Börjes i Tingsryd får jag för övrigt försöka hejda mig själv från att köra in och ”bara titta” i hästaffären. Det lyckades idag).

Vår sadelmakare Ingrid kom till stallet kl 18 för att kolla på mina sadlar och prova dem på Tell, idag var han på sitt allra bästa humör och ville bara pussa lite på Ingrid. Ingen fot kom i kläm någonstans. Ingrid knådade till bossorna på dressyrsadeln lite, men den behövde inte öppnas eller så. Hon tyckte den låg som en dröm, och det tycker ju jag med. Så den fick vara som den är. Hoppsadeln däremot är på helrenovering. Omstoppning och lagning. Får tillbaka den på söndag. Världens bästa Ingrid!! Hon tyckte för övrigt också att Tell såg jättejättefin ut. 🙂

Här är två fina bilder på Ingrid i sin sadelmakar-ateljé! 
Skärmavbild 2014-05-08 kl. 22.05.29

Sen kl 19 var det dressyrpass inbokat för min vän och ”gammeltränare” Anna. Hon är den som lätt har hjälpt mig och Tell mest under vår tid tillsammans, varit med oss i våra värsta motgångar, och hon har dessutom ridit honom själv när han var unghäst. Så hon känner oss båda mycket väl! Och jag litar verkligen, verkligen på Anna. Hon är så rak, cool och fokuserar på enkel, ”basic” ridning med små men tydliga signaler så hästen förstår! Men lätt är det ju inte ändå såklart..

Vi körde igång med uppvärming i trav och galopp, hitta yttertygeln och knuffa ut innersidan mot en tydlig yttre ram så jag kan lätta i innerhanden. Hitta gasen och bromsen. Det började redan från start med att Tell var galet elektrisk och kändes supertaggad! For liksom iväg för minsta lilla tyckte jag. Anna sa att det var jag som red för mycket och överrumplade honom. Ojdå. Jag försökte då rida så ”lite som möjligt” och ha handen helt stilla, inte klämma någonstans osv.. långsamt gick det bättre. Anna sa att jag skulle tänka ”skitkass ponnytrav”, då hittade jag takten till slut och ett lagom tryck, haha! Jag tror att jag omedvetet satsade på Damon Hill-tryck eller nåt.. suck. Men så himla bra att ha Anna till hjälp när man själv är vilsen, ambitiös, har en taggad och känslig pålle och inte är helt medveten om vad man ger för signaler!

Efter att jag fått igenom den jobbiga vänstersidan med Annas goda hjälp fick vi rida igenom båda programmen som vi ska rida på lördag, och jag kom ihåg båda! Dra på trissor. Dock blev det lite annorlunda eftersom det stod en massa hinder på banan, så jag fick improvisera lite. Och Tell började bjuda på 1,20-plankhindret mitt i allt. Ja ja.

Han kändes så himla himla fin!!! När han var fin alltså. Däremellan råkade jag ge för starka hjälper ibland, (”Du har en känslig häst!! Ta det lugnt för sjutton”! bannade Anna.. ”Bara tänk vad du vill att han ska göra”!) , jag kom lite i bakvikt också då och då vilket gjorde att han saftade på framåt som skjuten ur en kanon (sitt upp!!! Bäckenet RAKT ner i sadeln, inte tippa bakåt)… plus att halterna var.. ähum.. lite mer som tvärnitar med huvudet rätt upp i vädret, redo för en levad. Vi fick inte ens träna på ryggningen, den strök Anna ur programmet eftersom det var piss-svårt att bara få till en fin halt där han inte tänkte bakåt. På slutet av passet fick jag bara rida halter från trav och då gick det lite bättre till slut. Damn it, jag tränar ju aldrig halter från trav!! Måste börja göra det.. hehe..

När jag red LA:1:an gick skänkelvikningarna och den förvända galoppen bäst av allt, då kändes han som en miljon, det är nog för att jag verkligen måste RIDA då. Resten av programmet ville han gärna gå iväg för mig och vi tappade varann lite. Anna tyckte att jag skulle fokusera på att andas, och att hitta flytet. Rida mjuka övergångar och inte överfalla honom. Rida i rytmen och takten hela tiden. Det krävs väldigt väldigt lite för att han ska känna sig överfallen när han är så på! Och det är ju positivt. Fina, fina älskade häst! Helt galet vad det är kul att rida när det känns som att man lär sig nya saker hela tiden! Hur länge har jag ridit egentligen? i 30 år?? Nånting sånt…

(ursäkta det mastodontlånga inlägget).. hej svejs med er!

/i

bild 2
Trött och nöjd dressyrhest myser i sitt rutiga ulltäcke. Mammutpälsen har tyvärr inte trillat av klart än så mycket svett blir det.. svett och päls. Glamourös sport det här.. 😉
Annonser

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s