Pinsamheter

Jag tycker verkligen inte om när folk skriker på träningar eller tävlingar! Ryttare alltså. Särskilt inte om de skriker på hästen, det tycker jag är det allra värsta. Och så är jag lika hemsk själv!

Nu överdriver jag kanske, det jag gjorde idag på hoppträningen var att jag blev så in i h-vete sur på mig själv för att jag förstörde allt. Hästen kändes som en MILJON, jag satt där och red och kände mig som värsta Peder Fredricson, och så bara kastade jag bort allt och red som en fullständig kratta.

Ibland låser det sig bara, jag kunde bara inte rida in vettigt i en båge oxer-oxer med åtta galoppsprång mellan på böjt spår. Och så tänker man ”nu får jag inte göra samma sak igen” och så är det precis det man gör. ”F—–N!!!!!” skrek jag jättehögt, svinarg på mig själv. Jag ångrade mig genast, det kändes så fruktansvärt barnsligt. Och ja, jag VET att det bara är att rida bättre som gäller, rida vidare och hitta galoppen och rytmen och STRUNTA i att det precis gick asdåligt på ETT hinder. Så det kan gå bättre på nästa istället, liksom. Men det är ju sådär lätt i praktiken. Jag kände mig 1. Jättebesviken på mig själv. 2. Elak mot hästen som satte honom i klistret, min duktiga snälla fina häst som älskar att hoppa och bara vill göra allting rätt! Och så bara förstör jag.

Han hoppade ändå, bussig som han är, fast den ena gången var alldeles för nära och den andra gången försökte jag trycka av honom och låg typ framstupa, men min kloka Tell lade in ett galoppsprång till. Då fick jag en liten balansövning att sitta kvar, men jag hade tre galoppsprång på mig fram till nästa hinder att komma tillrätta i sadeln. Det hann jag. 😉

Ibland är man inte till sin fördel helt enkelt..

Nu till det som var bra: Tell kändes fantastiskt fin (om än lite väl på) hela passet, gick fint i form rakt igenom passet med mjuka bakben och hade ett jättefint klipp i hoppet. Han var en dröm att rida. Alla övningar gick bra, förutom då när jag fick tillfälligt hjärnsläpp och red kasst. Som tur var reparerade jag det och det gick helt okej igen sen.

Jag önskar att man bara kunde vara så lugn och rida vidare, som Jens.. men han är ju proffs. Jag tycker bara att allt känns pinsamt och dåligt och då blir det ju bara värre. För mig själv! Ingen annan egentligen.. Dessutom skäms jag för att jag glömde plocka av sporrarna från stövlarna, det brukar jag göra när det är varmt och fuktigt väder. Min häst får jättelätt skav, och det har han naturligtvis fått nu. Två mörka fläckar av gummi-insidan av sporrarna, ja själva insidan av ”hållaren” egentligen som ligger mot honom, och inte sporren. Han har inte alls ont eller så, men det ser så illa ut. (f—–n igen) …!!!!  😉

Natti natti!

/i

2 reaktioner på ”Pinsamheter

  1. veronikamarklund skriver:

    Man ska inte vara så hård mot sig själv HELLER 🙂 På vår dressyrtävling red ett ekipage fel väg, när domaren blåste sa tjejen spontant: Jävlar!! -Så där säger man inte! Replikerade domaren. Efter ritten ropade hon fram tjejen och sa att du vet väl att det inte var så hårt menat – det tyckte jag var bra! 🙂

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s