Dressyr-AHA!

Så tog jag mig då äntligen i kragen och fiskade in min häst från gräshagen, sadlade djuret och red ett dressyrpass. Det började lite dåligt med att jag knappt fick om gjorden runt magen på honom. 😛 Dessutom fick han ett panikryck av att det ekade i stallet (nu när alla bäddar är utmockade) och den livsfarliga grönlysande flugdödar-apparaten var igång. Den hade han fullkomligt glömt sen förra sommaren. Som tur var gick ridningen mycket mycket bättre än den här halvknackiga starten!

Ibland har man såna där ridpass när man bara kommer på sig själv med att sitta och storflina och tänka ”HERREGUUUUUUD vad ROLIGT det här ÄÄÄÄR!!!!” I och för sig är det ju inte alltid när hästen har vilat i fyra dagar som man känner så, det kan ju vara lite ringrostigt att komma tillbaka till gamla goda takter. Men igår alltså, Tell var så himla glad! Fast han var lite tjock. 😉 Jag trodde att han kanske skulle vara lite seg och matt, men icke. Hästaskrället var så himla glad över att få vara ridhäst igen, och tyckte att ett ordentligt dressyrjobb var typ det roligaste i hela världen. Det är en sån fantastisk känsla tycker jag, när hästen liksom bara frågar en ”vad ska vi göra nu, matte, vad ska vi göra nu”?? Då kan man ju inte annat än att försöka rida fint och tydligt och berömma när han gör rätt. Och bara njuta!

Jag har nog också blivit lite tjock av den här midsommarhelgen tror jag, eller liksom uppsvullen på nåt sätt iallafall.. fick knappt på mig mina dressyrstövlar (som jag fortfarande efter ett halvår håller på att rida in) och fötterna domnade nästan bort den första kvarten pga strypt blodtillförsel i benen. Kul. Men sen kändes det som det skulle igen, puh! Funderade precis på att sitta av och kasta de där förbenade stövlarna i diket.. men de är faktiskt riktigt bra att rida i. Väldigt skönt att ha ett bra stöd av dem, överlever jag bara första kvarten så känner jag mig som ett dressyrproffs sen! Haha..

Det bästa jag vet är när man kan hjälpa varandra i ridningen, och jag och en stallkompis red samtidigt på banan igår. Hon red en jättebra övning när man rider som ett ”kulturminnesmärke”, dvs rakt fram på kvartslinjerna och sen lägger man volter utåt i varje hörn. Rider man övningen i galopp så blir det alltså förvänd galopp på raksträckorna och ”rätt” galopp i volterna. Den övningen har jag ridit förut, men hade glömt bort den, så det var ett bra tips! Det är superbra särskilt om man känner att hästen vill gå ifrån en lite eller kanske skyggar och fjantar i något hörn, av de här volterna så blir det nåt att göra hela tiden för både ryttare och häst. Det är bra för att verkligen få hästen för skänkel och sits också, inga väggar eller staket att ”hänga upp sig på”. Det går även att rida några steg i öppna (fast utåt då) på varje långsida eller göra små tempoväxlingar om man t ex har så stor ridbana som vi har. 🙂  Dock är det en ganska jobbig övning, så man får ta skrittpauser lite då och då och klappa.

Magen var faktiskt inte så himla stor på Tell som jag först tyckte, jag spände gjorden lite successivt och till slut var vi nästan på våra vanliga hål faktiskt. Jag har en bred elastisk dressyrgjord så jag försöker att inte dra för hårt. Det ska vara precis så den sitter lagom, och att han kan andas ordentligt. Före galoppen brukar jag spänna nåt hål till, det kan hända att han flyttar både mig och sadeln annars. Minimalt, men ändå. Jag vill sitta MITT på hästen!

Min ridkompis tipsade även om att tänka ”fyra framåt, fyra lite tillbaka” hela tiden i galoppen, väldigt lite alltså utan att det syns. Hon sa att Jan Brink brukade rida så, till och med på hingstvisningarna inför folk så att hästarna alltid skulle vara på hjälperna och förbli uppmärksamma. Oj vad bra det var! Vilken dressyr-AHA-känsla! Tell kändes som en miljon. Han kändes fin innan också, men nu hittade vi verkligen elasticiteten i steget. En flygande dressyr-köttbulle.. 😉 han var så glad, jobbade på fint och var så uppmärksam! Jag tror att jag som känner mig lite flaxig ibland mest fokuserar på att sitta stilla när hästen går så bra, och då tappar jag honom efter ett tag. Men om jag bara tänker fyra fram, fyra vänta, så hade jag honom helt med på noterna. Så sjukt bra!! Då fortsätter jag rida utan att jag antingen bara sitter där, eller gör ”för mycket”.

Jag tror han också tycker det är roligt när jag ger honom små små uppgifter hela tiden och är tydlig. Då blir han trygg. Det är så skönt att ha en häst som är så glad och (iallafall oftast) så positivt inställd till att arbeta! Han är en riktig partner. Fina fina häst!!

Skärmavbild 2014-06-24 kl. 11.33.07Här är en teckning jag har fått, den föreställer mig och Tell. 😀 Tycker jag har lite långt hår, och Tell har lite röd mule. Men fin är den! ❤

Annonser

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s