Litar du på mig så litar jag på dig!

Jag: okej häst, jag vet att det är typ 40 grader varmt men nu är det iallafall kväll och vi måste ta oss samman och göra nåt. Vad sägs om att träna på att rida ut en sväng? Du lyssnar på mig, litar på mig och inte hittar på nåt eget fuffens? Jag lovar att klia dig på dina bromsbett.

Tell: Ja! Klia mig!!

Jag: Jag ska. Seså, nu rider vi rundan runt masten. Varsågod.

Tell: Yes! Ut! Excellent. (Nöjd i 5 minuter med öronen spetsade) – Eller vänta nu. Matte här framme stod det HÄSTAR förra veckan!!!

Jag: jag vet. De är inte där nu. Du kan andas ut. Förut fick du ju spel för att de var DÄR. Nu är de INTE där. Capisch?

Tell: nähäpp!!! Det här kan vara förenat med livsfara. !!!!!!

Jag: ..att hästarna inte är här längre? Giv mig styrka.

Tell: that’s it. Nu springer jag hem. (Kastar sig i 180 grader, men värmen gjorde att det inte gick så snabbt som det kan göra tack och lov).

Jag: hörru, du bestämmer inte när du får gå hem! Marsch framåt igen, ohängda hästracka!

Tell: joho, om det är förenat med livsfara så får jag bestämma.

Jag: nej, inte ens då. Möjligen om jag inte är med, men nu är jag ju det. Även om herrn kanske inte har märkt det.

Tell: Bah. Jag har mycket känsligare faro-spröt än dig, därför är det bäst att jag bestämmer!

Jag: det var ju en total överraskning. Just därför får du INTE bestämma.

Tell: nu går jag ju fint!

Jag: du smyger. Jag ser att du redan nu gör dig redo för nästa halsbrytande stunt. Jag kan tala om för dig att vi kommer gå den här rundan elva gånger idag om så krävs.

Tell: kan du iallafall hoppa av och klia mig under magen lite då och då?

Jag: det kan du glömma. Uppför dig som en vuxen ridhäst nu!

Tell: men det är åt det här hållet som robot-mördar-gräsklipparen bor!!!!

Jag: med tanke på att du just ville hem på grund av en tom hästhage så vet jag inte riktigt om jag kan ta det här på allvar. Dessutom ska vi svänga upp i skogen före robotens trädgård. (Jag tycker också att döden vore högst olycklig, därför rider jag inte förbi den mojängen själv. När ingen annan är hemma).

Tell: En fågel!!!!! Panik!!! *Sprattel sprattel fjant flås fnork*

Jag: det är inte så att du är lite laddad nu va? Skärp dig, det är för varmt för sånt här. Lita på mig så litar jag på dig! Vi kommer överleva. (Försöker jag intala mig).

Tell: jag litar på dig om du litar på mig!

Jag: det är en god tanke, och jag vill verkligen komma dit en vacker dag. Men när du slänger dig hemåt på grund av en TOM HAGE och får panik av en fågel så vete tusan hörru.. Men vi kan väl börja med att JAG bestämmer och du litar på MIG!

Tell: nja, jag får se.

Jag: nu har vi faktiskt överlevt masten-rundan, och det blir bakläxa. Nu tar vi den igen. Utan panikattacker i värmen tack. Vi rider lite övergångar. Observera att avsaktningar till skritt inte betyder slidestop och tvärkast hem. Inte en endaste gång. Bespara mig dina kofösarhäst-tricks, de kan du få göra själv i hagen.

Tell: matte kolla nu litar jag på dig! Och lyssnar!

Jag: min själ, det gör du. Duktig häst. Nu rider vi lite galoppjobb också så är vi snart klara och kan duscha och klia dig istället.

Tell: hurra!! Jobb, dusch och kli!!! (Anstränger sig verkligen och känns superfin).

Allt gott slutet gott. Nu drar jag till Falsterbo! See ya! /Ida 😎

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s