Första placeringen i fälttävlan! Hurra!

Jaha gott folk, jag har tamigtusan blivit PLACERAD i fälttävlan!!!! Jag är så glad och stolt och nöjd så jag vet inte vad. Okej det var en vit rosett och 9:e plats, men ändå! Vi fick priiiiiis!!! 🙂

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag hann ju uppdatera er litegrann igår, alltså att det gick rätt bra i både hoppningen och dressyren. Idag var jag ganska nervös över terrängen, men tack och lov var det iallafall uppsutten banvisning. Annars vete tusan hur det hade gått. Det är ju det här med stora fält med många hinder, långt bort från flocken… iiiiiik!

På banvisningen var Tell väldigt cool och nonchalant, det var som att han nästan fnös åt alla hinder. När andra hästar tittade lite skeptiskt på nåt suckade han och lommade vidare. Hahaha! Det var som att han sa ”Men kom igen. Är det här allt ni har??” Så hindren kändes iallafall inte som något problem.

IMG_1122

Han kändes helt fantastisk på framridningen, väldigt alert och taggad men lyssnade SÅ fint på mina hjälper. Vi kom rätt på alla framhoppningsstockar, INGA problem. Och han hade sånt häftigt tryck i galoppen! Så härligt! Sen taggade han till nåt jävulskt vid startboxen, och fast jag hade blivit tillsagd av en vän att skritta runt så slutade det med att jag stod helt stilla och bara väntade på nedräkningen. Tydligen ska det vara bra att skritta för då är hästen mer på hjälperna och börjar inte tänka bakåt (och det vore ju iofs extremt pinsamt om hästrackan skulle fara iväg bakåt mot framridningen istället för framåt när starten gick..) Och min häst kan ju verkligen tänka bakåt, åt sidan.. alla andra håll än framåt. När han är på det humöret. Men alltså. Han sprattlade åt alla håll om jag försökte skritta eller trava och kastade sig iväg mot flocken ute på framridningen, och det kändes inte bra alls. Därför stod jag blick stilla med öronen i rätt riktning i startboxen (när jag väl fått in honom dit) och hoppades på det bästa. Och SOM han for iväg när vi fick startsignal!! 😀 Åt rätt håll alltså.

Tyvärr var jag så nervös så jag råkade ha spöet i vänster hand (som jag brukar) istället för höger som jag hade tänkt ut att jag borde ha. Första riktiga svårigheten kom nämligen efter tre hinder, då skulle man ut på ett nytt fält och hade flocken till höger. Mycket riktigt så fick jag äta upp detta. Han tvärslängde sig i riktning hemåt fast jag mosade in högerskänkeln, jag var rätt nära att åka av men jag klamrade mig fast i rena viljan och sparkade på honom åt rätt håll igen. Och han lydde!! Herregud. 😉 Detta var ju mellan två hinder, så vi fick inga hinderfel för det. Däremot red jag på lite extra på galoppsträckorna efter det, för jag förstod ju att det kostat lite tid med det där fjanteriet.

Sen gick resten av banan som rena tåget, fast gud vad jag fick rida. Jag hade blodsmak i munnen efter halva banan, grattis vilken kondis jag har.. heh.. Det var riktigt knepigt med många svängar direkt efter hinder, så man hade inte mycket tid på sig att ta ett bra beslut och få en ny linje in på nästa hinder! Det är ju så många hinder på den här banan, så hästarna blir lätt förvirrade om de inte helt förstår var de ska. Många hinder, människor, bilar, högtalare… Jag försökte verkligen tänka mig en TUNNEL som om allt annat som störde runt omkring inte fanns. Dock hann jag höra speakern säga ”Och Göte och Bibbi får nu se en av sina uppfödningar komma mot vattnet, nu får de hålla tummarna…” eller nåt sånt. Då tänkte jag ”Jag FÅR inte ramla av nu”!! Dessutom hade jag mina älskade vänner från Lund som hade åkt ut till Revingefältet för att heja på oss så jag ville verkligen komma i mål för den sakens skull också! För min skull, för att Tell ska få rutin, för att uppfödarna ska vara stolta, för att mina vänner ska få se mig rida (som de aldrig gjort förut).. ja jisses. Ni fattar…

Delar av Lunda-hejaklacken!
Delar av Lunda-hejaklacken!

Efter att vi klarat av alla snirkliga svängar och hinder ute på fältet, inklusive vattenhindret, bank, trakehnergravar, nerhopp ut i skogen (som han gjorde jättefint), oxrar och häckar och allt vad det var.. så kunde jag äntligen slappna av lite mer på de tre-fyra hinder som var på vägen hem mot flocken. Där klippte han allt lätt som en plätt och hjälpte verkligen till. Förra gången vi tävlade i Öved så hjälpte han mig och var ”med mig” hela tiden till åtminstone 90% (där 10% var att jag bestämde, annars hade vi aldrig kommit över den blå båten t ex). I jämförelse med det så var den här terrängritten helt och hållet mitt jobb till 75% och Tell hjälpte till på de sista 25 procenten, alltså det som var hemåt… 😉 Eller ja, han hoppar väldigt gärna men problemet är att komma fram till hindrena när han egenligen är för feg!! Då krävs en beslutsam och trygg pilot.. och det är så himla himla svårt att var proaktiv utan att bli spänd. Om jag rider på lite extra där jag tror att han kan tveka, då börjar han ju tveka bara för det.

Vi kom i mål felfria på hinder på tiden 4.07 och optimaltiden var 4.00, så några små tidsfel blev det. Jag red ändå in en hel del av fjanteri-tappet! 🙂 Här kan ni kolla på banskissen om ni vill!

Ja alltså… jag är så HIMLA himla nöjd, mest nöjd med att jag inte trillade av när han kovände. Visst, det är en härlig känsla som inte slår nåt annat när hästen bara flyger runt och hoppar allt utan att blinka (som förra gången), men det är ganska gött också med en riktig kämparunda måste jag säga! 🙂 We did it!!

Förresten så märkte jag när jag kom i mål att mitt medical card hade glidit ner och hängde och slängde runt min ena handled, det vet jag inte när det hände, och i andra handen hade jag världens största tuss med man. Jag minns inte ens att jag högg tag i manen när han slängde sig, men det måste jag uppenbarligen ha gjort! Hahahahaha!

Även om jag inte är vrålnöjd med känslan i terrängen så är jag ändå så extremt nöjd med hela helgen. Tell har varit en ängel att ha med sig! Så himla lugn och snäll. Han kan ju vara ett vilt monster också som håller på och är störig och sprattlig som bara den, men nu är det som att poletten har trillat ner. Vid 12 års ålder. 😉 Han stod snällt i släpet hela tiden, jag kunde lasta honom själv, han stod i princip lös när jag gjorde iordning honom, och var bara så sjukt nöjd med livet. Mycket glad och nöjd häst = glad matte!! ❤

Och det är klart att jag är jättejätteglad över placeringen. Tänk att vi nu har placeringar i alla grenar, det trodde jag verkligen inte! Hoppning, dressyr, stilterräng och nu även i fälttävlan! (Lätta klasser of course, men det är stort nog för mig!) 😀

IMG_4029
Äntligen hemma i Småland igen! Jag bor in till höger, stallet är in till vänster! Rosett i framrutan såklart, som sig bör! 🙂 Dessutom kom min fina pappa med sällskap och mötte mig i stallet!! (Hitresta ända från Luleå!)

 

 

Annonser

5 reaktioner på ”Första placeringen i fälttävlan! Hurra!

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s