Ingen mjukstart direkt

Ikväll körde hoppträningarna för Jens Wickström igång igen efter sommaruppehållet. Kul! Och välbehövligt! 


IMG_1131
Så härligt att vi fortfarande tränar ute!

Jag känner mig lite halvförkyld och seg, så jag kan väl inte säga att jag var jättetaggad. Jag kände mig ändå rätt lugn eftersom jag ridit hela sommaren, det måste ju vara mer nervöst för alla som tagit det lugnt och mest låtit hästarna gå på bete försökte jag intala mig.
Dessutom brukar det ju vara lite mjukstart såhär i början, så man kommer in i en bra rytm och hästarna hoppar trevligt.

Tji fick jag. Det var en aslurig bana vi skulle rida där man verkligen fick ha tungan rätt i mun! Fem galoppsprång framåt på ett ställe, sen sex tillbaka, en studsserie som avslutades med två feta oxrar på 1,20 (minst, frågan är om det inte var ännu högre.. jaiks…), kombinationer och doglegs.. jisses Amalia. Det var INGEN mjukstart, mark my words!!

På uppvärmningen kändes Tell jättefin, han tog i bra i galoppen och kändes mjuk och samarbetsvillig. Fin häst! (Efter vårt riktigt träiga dressyrpass igår kände jag ändå att NÅGON nytta måste det ha gjort!) Sen började vi själva hoppningen med att jag i princip höll på att trilla av över ett KRYSS, vi kom så sjukt dåligt och Tell fick trampa om.. suck.

Ja ja, det var bara att skärpa sig, göra en omstart (jag var uppenbarligen inte alls med i matchen) och sen gick allt jättefint. På den gigantiska oxern hoppade han som en brun stor och glad kanin med VÄRLDENS fetaste avstamp, så det var bara att hålla i sig! Duktig kille. Jag tror inte han rev en enda bom på hela passet. Kuuuuul att hoppa, sa Tell! ❤

Det var väl inte vår allra bästa hoppträning någonsin (känslan alltså), men som Jens sa så håller vi oss ju inom marginalerna och han var nöjd med oss. Tell svarar framåt när jag säger till, och han väntar när jag sitter upp. Det blir liksom aldrig helt häjkon bäjkon då (utom på det där krysset), och jag fick beröm för att jag räknar galoppsprången tydligt. (Det måste jag göra, annars blir det helt kaiko och jag känner inte skillnaden på om han är ”med mig” eller om jag tappat honom och då ser jag inga avstånd… det är lurigt med taggade hästar). Jag skärper mig ju mer också när det är lite högt, så är det bara. Ett tag funderade jag faktiskt på att be Jens sänka, men sen kände jag mig så himla feg och gaskade upp mig. Det är jag glad för att jag gjorde! Här har man hoppat alla möjliga läskiga hinder ute i terrängen hela sommaren, och så känns det högt när det är rivningsbara bommar och banhoppning! ”Kom igen, du sitter på en duktig hopphäst”! intalade jag mig och red vidare. ”Tänk om det varit 1,60, DÅ hade det varit högt”! funkar också rätt bra.

Hur som helst så kändes det jättebra efteråt, och Tell vad glad som en tupp och kändes riktigt trevlig och genomarbetad. Hoppning är verkligen det bästa här i livet tycker han! Får se vad han tycker om att det är dressyrtävling på söndag, förmodligen blir han besviken! 😉 

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s