Monstergympa och trasdocka

Det tar på krafterna att försöka bli bra på att rida, hörrni. Idag känner jag mig som en gammal seg och trött tant. Har träningsvärk och skavsår här och var och känner mig allmänt risig… men oj vad glad jag är för dressyrpasset igår! Även om det krävde en del.. 😉

Det var ett ”inför söndagens dressyrtävling-träningspass” som stod på agendan, sist jag red för dressyrfröken Anna före tävling så gick det ju så bra sen!! Och hon är jätteduktig. Lyxigt att hon bor så nära så hon kommer till oss. Skönt att slippa köra, jag som inte gjort annat hela sommaren känns det som.

Fick börja med att rida mjukt och stadigt och låta Tell värma upp i lugn och ro, ”inte sätta en massa press på honom innan han är igång”! bannade Anna. ”Rid lätt så långsamt och avslappnat du kan, nära sadeln”. Oj vad det är bra att ha ”ögon på backen”! Jag har ju trott hela sommaren att jag visst har ridit i hans takt och inte satt någon press i början, ack så fel jag har haft. Det är väldigt svårt att ha koll på vad man TROR att man gör på hästryggen och vad man faktiskt GÖR!

Resten av passet hjälpte Anna oss med att få Tell mjuk i sidorna, att verkligen ta igenom och rida vidare när han tyckte att det räckte och gjorde sig rak. Då har jag svårt att känna när han verkligen släpper igenom och tycker att ”men nu är det ju iallafall bättre än förut” och liksom ger mig lite för tidigt. Då är Anna ett superbra stöd. Och VILKET tryck han fick i både traven och galoppen sen! Älskade, underbara häst. Och så känslig, jag behöver bara tänka framåt när han är sådär på hjälperna. ”Överfall honom inte, tänk ett steg lite lite större än det förra i ökningarna” sa Anna. Det funkade så fint så!

Grejen är att jag känner lite att jag balanserar på en skör tråd när han är så fin, jag jobbar fortfarande på att rida med lite mer marginaler utan att ”göra för mycket”. Han ska vara med mig och på hjälperna, men vänta. Och då får jag inte dra i honom, då blir han arg och rymmer! Det var riktigt lurigt att få rätt på övergångar mellan trav och galopp, Anna ville att jag skulle sitta som en ”trasdocka rakt upp och ner på honom och bara åka med”. Usch vad svårt det var! Det har jag alltid tyckt är det värsta med ridning, när man ska försöka göra ingenting!!

Vi tappade bort den fina kommunikationen emellanåt och fick backa nåt steg, men sen satt det där igen och han gjorde jättejättefina övergångar (när jag inte störde). ”Det är sånt man får åttor på”! Sa Anna. Jahapp.. ska bara visa det på tävling också… 😉

Skrittade ut i skogen i 20 minuter efter passet så han verkligen skulle bli av med all mjölksyra, duktiga duktiga häst. Han frustade som en galning hela passet, så jag tror det här var en jättebra genomkörare av både honom och mig. Idag blir det nog en lugn runda i skogen, och imorgon kör vi lite programridningsträning inför tävlingen. Ska bli så kul att rida i laget! 🙂 Dessutom föjer mamma med som hästskötare, hon är här på besök från Piteå! Hurra!

Annonser

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s