Solig onsdag

Den här veckan verkar bli lite av en ”mellanvecka” i ridningen. Tell får det lite lugnt, och det tycker jag han är värd efter helgens fälttävlan och åkande i släp. 

I måndags hängde jag med en kompis ut på en lite lagom ”mjuka upp-oss”-runda i skogen efter tävlingen. Skrittade länge, sen när vi tog lite trav var min första tanke ”herregud, det här känns inte bra, han är halt”! Släppte ut halvlånga tyglar och kände efter lite till, men allt jag kunde känna var att det var JAG som var halt. Hade sån träningsvärk att jag knappt kunde rida lätt! Hahaha..  Nåväl, jag skrattade lite åt min noja och min arma stela kropp, visst kanske Tell också hade lite träningsvärk men det var ju ingen fara. Vi tog en lugn galopp och rullade bara på, sen kände jag igen både mig och hästen igen efter det! 🙂 Han frustade och sträckte ut halsen så fint. Galopp är verkligen hans bästa gångart. Han trivs alltid bäst i galopp och hela hästen liksom kommer i balans.

Även om jag ju rider på något som närmast kan beskrivas som rookienivå så krävs det faktiskt bättre kondis och styrka för att rida fälttävlan än att ”bara” rida en av grenarna. Jag har okej grundkondis och styrka, men jag behöver snäppa upp det hela ett steg till. För nåt år sen minns jag att jag var ute och joggade med Tell ibland, alltså jag sprang bredvid! Det var roligare än att springa själv faktiskt (jag hatar att jogga), och Tell tyckte det var jätteroligt men lite konstigt. Nåt sånt borde jag verkligen göra igen. Tack och lov har jag fått lite bättre kondis av att rida hela sommaren, i början hade jag ju blodsmak i munnen i terrängen men inte nu längre. Har blivit lite mindre mjuk om magen också och jag kommer i två par ridbyxor som i våras kändes något små. Det är ju skönt att känna att man har muskler!

Igår blev det ingen ridning, jag satt och tragglade en massa bokföring hela kvällen istället med vår revisor för lanthandeln. Jag hatar bokföring. Jag kan för lite om det, och vi borde verkligen lämna bort det till någon professionell eftersom det är så hysteriskt mycket och svårt, men vi har inte råd med det. Så då är vi sex personer som gör det ideellt. Och jag är ansvarig… *tar mig för pannan*. Huga ligen. Det är liksom moment 22. Men vi kan inte ha det såhär heller, det är inte hållbart i längden. Egentligen skulle man behöva lägga två timmar om dagen på det, men vem har den tiden?

Nu glömmer vi det så länge. Idag är det sånt KANONVÄDER så jag ska försöka hinna ut tidigt och rida ett härligt pass på min pålle tänkte jag. Lever fortfarande på den fina dressyren vi fick till i söndags! Vilken känsla!!! Nu vill jag tävla mer! Helst dressyr. 😀 Och det ska vi ju, inte nu till helgen men nästa!

Det är ett annat plus med att vi har börjat med fälttävlan. Nu när man ”bara” ska rida två klasser dressyr känns det som piece of cake! Och dessutom i ens egen kommun. Så nära! Nu är man ju van att köra i minst tre timmar! Hahaha.. ni ser, den här sporten gör en fullkomligt knäpp…

Annonser

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s