Lousy monday

Måndagar är det värsta jag vet. Jag är alltid så sjukt trött, och skulle behöva en till helg för att vila upp mig. Jag inser att jag måste börja ha vissa helger när jag bara gör ingenting. Men har man häst så gör man nästan aldrig ”ingenting”, även om man tar det lugnt.

Jag utgår från att de flesta av er som läser förstår det här med hästliv. 🙂 Och hur folk ständigt frågar ”men hur hinner du”?? ”Du är ju aldrig ledig…” osv. Ni vet. Och på ett sätt har de ju rätt. Och de menar väl inte bara hästeriet iofs. Men om jag INTE hade haft häst hade jag gjort andra saker istället, som också ger mig kraft och styrka att orka med allt annat. Precis som att ha häst gör. Det ger en så himla mycket. Även om man som jag, just nu, inte hinner och inte orkar rida. Så kan det vara ibland.

Idag hade jag tänkt att det skulle vara en vanlig dag, alltså jobba och sen åka till stallet. Istället fick jag åka hem tidigare från jobbet för att ställa mig i vår lanthandel, vi hade en anställd som var sjuk och ingen annan av de anställda kunde hoppa in. Så då gjorde jag det istället för att vi skulle behöva ha stängt. Eftersom det är på håret att affären går runt så har vi inte heller råd att ha stängt. Jag var därifrån kl 20, då hade jag alltså jobbat åtta till åtta. Åkte hem, åt en macka, åkte till stallet. Det var typ mörkt. Kopplade av släpet som jag hade haft hemma en sväng, tittade till min fina häst, lite gos och mys, och åkte hem.

Det kan man ju fråga sig varför jag måste åka dit när jag ändå inte orkar rida, och det måste jag ju inte göra egentligen. Men jag mår så himla gott av att bara träffa min underbara fyrbenta vän!

Nu sitter vi här hemma tre personer och jobbar järnet med bokföringen för affären. Och jag får sikta på att rida imorgon istället. Känner mig lite som Alfons Åbergs pappa..” jag ska bara…” Men snart, mina vänner, snart kommer jag kunna rida igen. Orka rida. Försöker trösta mig med att jag ändå alltid ångrar att jag red om det inte blir bra och jag egentligen inte orkade.

Och till er som tycker att jag ska ta det lugnt och ta hand om mig, det gör jag så gott jag bara kan. Jag är så glad för er omtanke, och jag förstår verkligen om folk är oroliga. Jag vet att det inte är hälsosamt att ha för mycket på agendan, att det finns risk för att man plötsligt ligger där som en blöt fläck. Jag har en plan för hur jag så småningom ska slingra mig ur ordförandeskapet (och alltså slippa jobba heltid och samtidigt vara chef på min fritid för fem anställda och trettio ideella och aldrig vara ledig) men jag kan inte bara sluta just nu och lämna en massa människor i sticket.  Dock håller jag på och flaggar för att jag kommer göra det snart, fem år får verkligen räcka. Sen behöver man en paus. Men även när jag inte är ordförande för det här kooperativet längre har jag svårt att tro att jag ”bara” skulle rida och jobba. Men gud vad det vore skönt att bara göra det… 😉

Mötte en hästkompis på stan idag på lunchen, och vi bestämde att vi ska ses snart och hänga och dricka kaffe, tjata lite och titta på hennes hästar. Det var alldeles för länge sen jag var där, och vi bor bara några kilometer från varann! Vi träffas lite på hästevent, tävlingar och så, men hur kan det vara så svårt att få till lite vanligt bonnahäng här på landet på en fin hästgård?? Det får det bli till helgen. 🙂

Annonser

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s