Pappa!

Hej hallå! Nä, tyvärr är Tell inte helt ren än i höger bak så det lutar åt att vi får använda vår bokade tid på hästkliniken på måndag.

Idag åkte mina stallkompisar och tränade terräng, jag höll nästan på att börja gråta för att jag inte kunde hänga med! Men nu orkar jag inte ens spekulera i om jag kan rida eller inte nästa helg, eller om det är ajöss med terräng för den här säsongen. Jag vill bara att min häst ska bli bra. Jag inser att det finns folk som har hästar som går skadade i typ ett år eller så, och här gnäller jag och allt känns fruktansvärt efter bara en vecka! Ja jisses, tänk att man kan vara så blödig och orolig. (Om nu hästskrället inte fejkar, det undrar jag ibland, han är minsann inte halt i hagen den sprätten!! Idag sprang han ikapp med en hare. Gissa vem som vann… )

Jag blev iallafall väldigt glad över en annan sak idag! Min älskade pappa som jag saknar så mycket skickade en jättefin bild! Han hade varit ute och RIDIT i tre timmar (med paus i mitten) på tur i skogen med en gammal jobbarkompis som har hästar utanför Boden. Han var så himla lycklig över det här och bara sprudlade av glädje i telefonen när han berättade hur häftigt det hade varit (jag ringde honom direkt såklart) 😀 Han verkar riktigt biten, hoppas han kommer fortsätta rida! Han är ju väldigt pigg och spänstig av sig för att vara 72 år så det tror jag kommer gå alldeles prima.

Titta så fina de är, pappa och hans nyfunna vän! 🙂

Annonser

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s