Hålla sig i skinnet, jo jag tackar ja…

Jag var så glad och nöjd med att min hästapålle verkar hålla sig i skinnet i sin lilla gräshage. Konvalescent som han är för tillfället. Bara för det brakade helvetet lös när ett gäng ryttare red förbi gården samtidigt som en liten ponny i en annan hage började springa…

Nu var jag ju tack och lov precis i närheten så jag lyckades få fast mitt uppspelta djur snabbare än ögat, men hann ändå se en del av uppvisningen (och tackar min lyckliga stjärna att han ändå har respekt för el och inte for igenom staketet). Puh. Kan man linda in skadade hästar i bubbelplast och surra fast dem i staketet på nåt sätt?? :S Mina arma nerver… Tji fick jag för att jag tyckte att han skötte sig så bra.

Nåväl. Idag var dagen när skrittandet vid hand skulle börja. Det kände jag ändå var rätt lägligt med tanke på hästrackans energi som liksom behövde ut någonstans. Det började med en uppgörelse på stallgången. Han tyckte att man kunde börja gå ut innan tränset var på, det tyckte inte jag. Hur understimulerad och pigg man än är så står man stilla!! Så är det bara. Basta! Jag vann till slut, och vi kom ut på en någorlunda kontrollerad promenadrunda, trots att det kändes som att jag hade en tickande bomb i andra änden av snöret. Det VAR skritt, men jag kan lovar er att hans mentala gångart var full fräs. 🙂

Skärmavbild 2014-09-25 kl. 22.29.07

Jag valde en skogsrunda med så lite trafik som möjligt, och så mycket backar som möjligt för att försöka trötta ut det peppade djuret lite. Han frustade fint efter ett tag, och jag var helt blöt i svett när vi kom hem efter denna lilla 45-minutersrunda som gav uttrycket ”rask promenad” en helt ny innebörd. 😉 Hur en 1,64 liten pålle kan kännas som 1,85 är ju rätt spännande ändå. Kan säga att jag är GLAD att han inte ÄR 1,85!

Imorgon ska jag åka med som hästskötare på stilterrängen som Tell och jag skulle varit med på… hoppas det kommer bli kul ändå. Det tror jag. Och då kommer jag antagligen ställa in mitt djur bakom lås och bom i boxen på eftermiddagen när vi åker, så han inte hittar på nåt lattjo lajbans medan ingen är hemma. Så roligt ska vi minsann inte ha det!

… och så läser jag på ridsport att Algotssons La Fair tyvärr fått somna in på grund av kolik.. 😦 Åh nej så hemskt! Vila i frid, La Fair! 

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s