Hurrraaaaaaa!!! Äntligen hoppträning efter 10 veckor!!

Jag har räknat ut att den förra hoppträningen vi var med på var den 27:e augusti. Då var det ju liksom sommar fortfarande, herregud så länge sen det känns! Sen skulle vi ridit den 10:e september, men det var då vi bara kom till uppvärmingen, sen fick vi tyvärr skritta hem istället pga att Tell inte var fräsch i ett bakben. Men NU, äntligen var det dags igen! 😀

Jag måste börja med att säga att jag var extremt nöjd med honom redan när vi kommit fram till ridhuset! Vi fick nämligen lite bråttom (som vanligt) hemifrån stallet och fick trava på i mörkret på grusvägarna för att inte komma försent. Tell travade till och med först en bit och bara spetsade öronen. Han visste nog var som var på gång..

Sen precis när vi nästan var framme vid ridhuset, då rider man på asfalt en liten liten bit, så kommer naturligtvis två ENORMA timmerbilar med helljus på som antagligen lyste halvvägs till Stockholm. Som tur var hade vi ordentligt med reflexer och pannlampor och lyckades vinka så de saktade ner någorlunda iallafall. Tell tycker ju alla elements of surprise är lite halvotäcka, men han skötte sig fantastiskt bra och lyssnade fint på mig när jag sa att vi faktiskt skulle gå emot och förbi de här två enorma timmer-monstrena med läskiga motorer på och bromsar som small. Vilket var en väldig tur eftersom vårt sällskap var min stallkompis på en unghäst som skulle med på sin andra hoppträning någonsin. Den lilla snäckan var också jättejätteduktig. (Och det hjälpte väl säkert att hon såg att Tell inte ballade ur). Duktiga pållar.

Hoppningen då? Jo, det gick bra faktiskt! Vi tog det lite lugnt idag så vi var inte med på den sista övningen när allt var höjt osv, men en del skuttande blev det ändå. Kryss till oxer till kryss, lite bågar och ”minibana” med flyt och rytm. Inga pyttevolter eller snäva svängar, mest fokus på takt och rytm och balans. Nu är vi igång igen, sååååå roligt!! Jens tyckte Tell såg superfräsch ut, och det var ju skönt att höra. Han tyckte också att det var roligt att se att han var så glad och att jag inte bestraffade honom för det. (Ähum, jo tack.. Varje gång vi skulle fatta galopp såg jag hans framhovar vevandes framför mulen nånstans i rena glädjen.. haha!)  Men han var ändå rätt lydig får jag säga, för att vara så pigg. Vi gjorde alla övningar som vi skulle, rätt antal galoppsprång osv. Sen kan jag väl tycka att jag också har tappat lite ”hoppgaloppskänsla” som faktiskt är lite av en färskvara. Hade velat rida ännu mjukare och ”likadant” hela tiden. Men jag försökte iallafall sitta så stilla jag kunde, vänta in sprången och inte överila min häst, som ju har en del energi av sig själv så att säga. Och det tycker jag att jag lyckades med rätt så bra. Klart det kan bli ännu bättre, men detta var en riktigt härlig ”nystart”! 🙂

Nu är vi på gång! Härligt med ett pass där det bara känns SÅ roligt. Ibland kommer det ju in en massa prestationsångest och sånt in i bilden, men det kan jag bara säga er… har man haft en skadad häst och inte kunnat rida ordentligt på ett tag så OJ vad tacksam man är sen! Glömmer ALLT vad prestationsångest heter och bara njuter!  ❤

 

Annonser

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s