Deppigt… och lite frihetsdressyr

Jag har varit i Köpenhamn och jobbat i två dagar, det var fint. Fast det hade varit ännu roligare om inte Tell hade varit oren i tisdags innan jag for…och jag spenderade varje ledig minut med att oroa mig för min häst.

Jag VILL inte att han ska vara halt igen! Jag VILL inte att det ska vara samma ben som vi behandlade tidigare i höstas, och jag VILL inte att det här ska hålla på och komma tillbaka och hemsöka oss! Jag vill ju bara ha en frisk och glad häst som mår bra och som jag kan rida på och ha roligt med, då mår jag också bra. Är hästen inte helt ren så mår man inte direkt så bra, kan jag tala om. Buäh! 😦 (Nu var han inte halt direkt, men ändå kunde jag se att han inte tog ut steget lika mkt med höger bak som med vänster).

Nåväl. Idag kollade jag honom på linan igen och nu syntes det faktiskt nästan inget. Pyttelite i vänster varv, inget i höger. Ska be nån vän hjälpa till och titta i helgen också, själv blir man ju helt blind efter ett tag, eller ser orenheter som kanske inte finns för den delen.

Han är iallafall ett otroligt glatt och peppat djur, så mentalt fräsch är han… 🙂 Förmodligen tror han själv att han är det i benen också, eftersom han springer som ett jehu i hagen. Gav order till mina stallvänner att fiska in honom om de såg att han sprang nu när jag var borta. Idag kom jag dit på e m, och redan då såg jag hur han laddade på. Suck. Håll dig i skinnet, hästracka! Foderhäcken har lera som är typ en halvmeter djup runt sig, och resten av hagen är lite som en hal isbana (fast det är lera och gräs). Slide-stop-märken över HELA hagen…

Men… han är ju en häst. Hästar måste få vara hästar. Det går ju inte att ha en häst i det långa loppet som INTE får springa i hagen, klart de måste få sträcka ut ibland och busa och ha sig. Och stora fina hagar är ju aslyxigt. Egentligen. Men om de har varit skadade vore det fint om man kunde koppla in ett litet chip som säger ”busa gärna lite lagom tack, håll dig i skinnet!!!”.. 😉

Tell blev vaccinerad i tisdags så jag skulle ändå ta det lugnt med honom. Så vi var ute på en skrittrunda och så tränade vi lite tricks idag. Det tog säkert 10 minuter av petande med spöet och 700 uttalanden av ordet ”upp” tills han till slut lyfte på ena frambenet och fick massor med godis. Men sen hade poletten trillat ner! Så nu lyfter han på benet när jag petar och säger upp. Duktig kille. Detta är väl början till spansk skritt hoppas jag. Måste stimulera honom mentalt iallafall nu när han ska vara rädd om sin kropp… Älskade häst. Att man kan vara så orolig för de här djuren! Suck.

IMG_1271

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s