Jaaaaaa!!!!

Hur kan man vara så sjukt glad och full av energi när man kommer hem från stallet kl 23 på kvällen???!!! 😀 Det kan man fråga sig. Om man inte håller på med hästar. Ni som gör det kan nog lista ut svaret!

Underbara, bästa, finaste, härligaste Tell!! Vi tog oss ner till ridhuset idag eftersom det var stenhårt på vår egen bana, och jag hade både speglar att titta i och en vän som kunde vara mina ögon från ett annat håll än uppifrån hästryggen. Hon sa rätt omgående att hon inte såg någonting alarmerande alls i hur han rörde sig. Så skönt!

Så vi jobbade på, det gick rätt så bra även fast han var pigg som jag vet inte vad. När jag hade ridit ett tag började han ligga på lite (pigg och framåt är okej med mig, inte ånglok-style dock), och jag fick äta upp lite att jag inte ridit igenom honom riktigt på sistone. I vänster varv var han plötsligt stel som en pinne i innersidan och ville INTE gå ut till yttertygeln. Ingen av mina hjälper funkade om jag inte drog i innertygeln, och det vet jag ju att man inte ska göra. Och så gör jag det ändå. Suck. Ni vet. Så det blev dragkamp och gick dessutom fortare och fortare (kändes så iallafall), och så kan vi ju inte ha det.

Fick hjälp av min vän A att ta tag i galoppen i det lätta varvet istället först och främst, satt på ett stort ”ruter ess” och hittade bjudningen upp i yttertygeln, att han rundade sig kring innerskänkeln och inner sittben, och inte gick iväg när jag lade om ytterskänkeln. Sen tog vi det svåra varvet igen på ett ruter ess där med, och till sist hittade jag känslan där med och kunde sitta med helt lös innertygel och rida honom för skänkel och säte. Som det ska vara. Såååå underbar känsla när alla pusselbitar faller på plats!! Ridning är svårt som ni vet, det är en sak att veta vilken känsla man letar efter och en annan att genomföra det hela i praktiken så man kommer dit! Jag känner mig lite ringrostig också, lite ur form efter den här slöa hösten. Måste ta mig till gymmet… men åååååh vad jag är glad!!!! Jag ÄLSKAR att rida! Det är bäst i hela världen! Tell var så himla glad och nöjd med sig själv, även om det var jobbigt så spetsade han öronen och tog i. Frustade HUR mycket som helst. Min fina.

Och att en av mina bästa (och hästkunnigaste) vänner tycker att jag ska sluta sjåpa mig och inte ser nånting på hästen, då får jag faktiskt lita på det. Imorrn är det hoppträning. Då får jag hålla i hatten! (Igen). Och jag MÅSTE klippa mitt djur. Enda stället han inte var genomsvettig på idag var mitt uppe på korset. Ulltäcke i all ära, men klippning är ju helt klart smidigt…

Hej svejs sålänge!

/i

Annonser

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s