Glögg och dressyr

Jag har funderat och funderat, vridit och vänt, läst böcker och ridlära och allt möjligt… känner mig lite klokare i det här om oliksidighet (på både hästar och människor), men det är väldigt lätt att bli snurrig av det tycker jag. Och sen måste man ju få till det hela i praktiken också. 

Och det fick jag faktiskt idag, ganska bra iallafall! Jihoo! 🙂 Trots att det var kallt, mörkt, blåsigt och regnade småspik. Det kassa vädret glömde jag faktiskt helt bort medan jag red!

Såhär tänkte jag: Jag MÅSTE få rätt på vänstervarvet, där jag upplever att Tell vill göra sig rak, inte vill ut till yttertygeln och varken vill runda innersidan eller länga ut yttersidan. Han vill peta in vänsterbogen och gå ut med rumpan åt höger och flänga omkring som en vandrande pinne i det varvet. Kul. Man kan säga att vänstervarvet emellanåt är lite av ett helvete. Hehe. Men ibland får vi ju till det, så jag vet att det går!

Enligt allt jag numera läst på, så är det i det varvet det känns lätt(alltså höger varv för oss, där är han mjuk och fin som en dröm) som är den svaga sidan. Höger sida är alltså hans svaga sida, och vänster den starka. Det kan man kanske inte tro, eftersom det så att säga krävs ett workoutpass av storartad karaktär från oss båda för att få loss honom där. 😉

Lösningen på detta är då att se till att stärka hans svagare sidas bakben, alltså höger bak, samt att också hjälpa honom länga ut den svaga sidan och ta i, samtidigt som han då måste korta och runda sig i den starka sidan. Så han tar i lika mycket med båda bakbenen, jag har ett jämnt stöd i båda tyglarna, bogarna i samma höjd, och att han spårar.

Jag var noga med att växla varv ofta, inte sitta och ”nöta ihjäl mig” på det som är jobbigt för honom. Låta honom bli varm, få omväxlande uppgifter och mot slutet av passet ville jag ha kvitto på mitt jobb för dagen. I höger varv red jag svag öppna, både i trav och galopp, för att rakrikta honom och rätta framdelen på bakdelens spår. Då måste han ju sätta höger bak inunder sig, och det är ganska tacksamt för höger varv gillar vi ju båda ändå. 😉 Jag flyttade honom i skänkelvikning några steg här och där också, och red lite ”sicksack” under uppvärmningen för att lossa bogarna, och för att stämma av att jag inte svänger med handen utan med skänkel och vikt. Han får inte välta åt nåt håll när man gör det, utan trampa på bakifrån och fram och bära sig själv! Det är även rätt bra för att kontrollera att man själv sitter mitt över hästen och att hjälperna fungerar.

I vänster varv jobbade jag en del med att flytta honom utåt på voltspåret i både trav och galopp för inner skänkel och fånga upp honom med ytterhjälperna. Det svåraste för mig i vänster varv är att inte ta i innertyglen, och att inte dra i yttertygeln mot mig. Det gäller att ha tålamod, och att vara konsekvent för hästen att han ska gå fram för ytter skänkel, men flytta ut innerbogen och ta stöd på ytter tygel. Det blir mycket innerskänkel i det varvet, så då måste jag vara noga att jag inte glömmer bort ytterhjälperna, eller försöker dra mig till det i yttertygeln… (det funkar inte så jättebra kan jag avslöja).
I höger varv red jag honom generellt lite rakare, och i vänstervarvet var jag noga med att böja och ställa igenom honom ordentligt från huvud till svans. 😉 Han protesterade lite emellanåt och försökte springa iväg, alternativt kasta sig mot innerskänkeln, men oj vad han frustar och jobbar på fint ändå, fast det är jobbigt! Fina, fina häst. Det är verkligen guld värt att han är så positiv med öronen framåt hela tiden, det känns verkligen som att han också tycker det är skönt att komma loss och verkligen gympa igenom sig! 🙂

Piloten själv försökte tänka på att jag inte skulle vika mig i sidan i vänstervarvet, och där funkar det rätt bra att jag fokuserar på vägen, tänka att jag ska vrida mig lite i midjan istället för att vika mig, och att sänka min yttre axel och hålla armarna intill kroppen. Då får jag märkligt nog ner inner sittben mycket bättre! Sen vet jag själv att jag är ovanligt stark i vänstersidan för att vara högerhänt, så jag försöker slappna av i musklerna där och sitta ”rakt ner”.

Det här ska vi ju fortsätta med, jag ser fram emot att boka in lite träningar för duktiga instruktörer så man får lite hjälp. Det är jobbigt att både vara sin egen och hästens personliga tränare, särskilt när det går dåligt, men väldigt kul när det går bra! 🙂

Nu: Glögg!! En frusen hästtjejs bästa vän i juletider. 😉

Skärmavbild 2014-12-07 kl. 19.55.36

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s