Hästrelaterade skador, och jullov!!

Säkerhet är viktigt. Jätteviktigt när man håller på med hästar! Ändå har väl de flesta hästmänniskor en del skador kan jag tänka mig. Det hör liksom till, även om man tänker på säkerheten.

Jag har faktiskt inte varit med om nåt allvarligt själv (peppar peppar) under alla mina år med hästar, men ändå får jag ihop en liten lista.. 😉 här har ni mina hästrelaterade skador! (Svår träningsvärk som gränsar till sjukskrivning, vindögd av trötthet, 1000 elchocker av staket, köldskadade kroppsdelar, sargat självförtroende och blåa tår räknar jag inte med den här gången).

1. Jag bröt ett pyttelitet ben i handen en gång när jag dumt nog skulle hålla upp benet på en unghäst som inte ville det. Lesson learned. Jag fick uppsöka vårdcentralen i Ängelholm (jobbade då på ett stall i nordvästra Skåne) med min blåa hand och fick de tre mittersta fingrarna ihoptejpade. Perfekt tejpning på en ryttare! 😉 jag kunde både rida och bada resten av sommaren. Men inte öppna burkar på bra länge.

2. I somras slog jag i ena vristen i andra benets fot när jag trillade av. Nu är den vristen fortfarande lite tjockare än den andra, så det vete gudarna vad som egentligen hände med den. Det gör inte ont eller så. Nu alltså. Hehe. Kan människor få överben?? Jag är en levande studie.

3. Jag åkte till akuten en gång för nåt år sen när jag gick omkull med Tell på en tävling med huvudet före. Jag mådde bra, men det var mest för säkerhets skull. Och för att jag skulle få en ny hjälm på försäkringen.

Japp! Det är allt! Jag har haft en väldig tur såhär långt. Tell hälsar att detta är ett bevis på att det bara är han som gör nåt och inte jag. Han vill meddela att han (förutom att fått åka till veterinären och fått en SPRUTA i benet OCH blev drogad) i år även blev av med en stor tuss man när matten försökte akta sig från att trilla av i terrängen (och lyckades), PLUS skavsår av ett par jättesnygga stigbyglar. Som matten naturligtvis hade köpt, i ett försök att iallafall se stilig ut när hon trillar av. Dessutom har han bevis på att matten dragit honom i håret ett flertal gånger under året under förevändning att det inte går att knoppa annars. Så det är mest synd om honom, hälsar Tell.

…Som nu har jullov liksom sin matte och ska få lagoma doser med motion och inte så lagoma doser med äpplen och morötter. 🙂

God mul och gott nytt hö, och ta hand om er!

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/733/64759723/files/2014/12/img_0355-0.jpg

Annonser

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s