Att man kan bli så glad av att rida!

Jodå, det kan man! Och det vet nog ni som läser den här bloggen. Har svårt att tro att det är några som INTE är hästnördar som läser detta. 😉

Visst, lite har jag ridit på sistone men det räknas väl knappt. Igår var jag hurtig och sprang med Tell i lössnön. Han var inte ett dugg svettig när vi kom hem, jag var helt slut. Men konditionsträning fick jag! (Nu låter det som att vi sprang en mil eller så, men jag sprang väl 50 meter här och där det gick att trava. Mest var det skritt. Men ändå. Snöhelvetes-skit-elände).

Idag fick Tell på sig dressyrsadeln och det vanliga tränset, och inte vårt fula extraträns med massa reflexer på. Proper ridhest alltså! Not bad. Vi sprattlade ner till ridhuset genom skogen som vanligt, undrar hur många gånger jag har skrittat nerför den vägen? 70000 kanske.. känns det som!! Det här är ju mitt ute på landet här i mörka Småland, även om det är något ljusare nu med all snö. Närmaste gatlampa är väl en mil bort eller så. Jag är inte mörkrädd, men folk som inte håller på med hästar frågar ibland rätt skräckslaget hur jag vågar. Men mörkret är jag inte rädd för, jag är mer rädd för att möta en älg (eller egentligen inte själva älgen heller) utan mest för att Tell ska bli rädd och springa hem och lämna mig. Han har ju en viss fallenhet för att kasta sig hemåt i tid och otid. Så därför sjunger jag ofta väldigt högt när jag är själv (nästan själv, Tell är med såklart) där mitt i mörka skogen. Så att eventuella älgar kan höra att vi kommer och get the fuck out of there.

Det funkar även rätt lugnande på både mig och Tell, att jag sjunger alltså. 🙂 Så det kan jag rekommendera! Hur som helst, det är kasst underlag ute, och mörkt, och det finns älgar. Så väl framme i ridhuset (det tar 10-15 min dit ca) jobbade vi på i skritt och lite trav. Tränade på att länga och korta stegen, jag fokuserade på min sits, och Tell fokuserade på kattskrället som spatserade på sargkanten i ridhuset. Vi fick till fina tempoväxlingar i skritt efter ett tag iallafall och att korta och länga formen, och red lite skänkelvikningar och annat lösgörande och fint. Duktig häst. Det är riktigt kul att jobba i skritt faktiskt! Man hinner med allt, det går ju inte så fort. Vi travade några varv åt båda hållen, sen tog vi skritt igen. Då tyckte herr häst att skritt var jetetråkigt. Mera trav!!! Men han får ändå en guldstjärna. Även om han har en sniff-fetisch. Hemma i stallet rev han ner fyra senskydd pga sniffning, och i ridhuset hittade han ett par kvarglömda boots som han stod och luktade på i gott och väl fem minuter medan jag mockade. Han var förmodligen en hund i ett tidigare liv. Haha!

Vi skrattar åt detta med hans sniffande och pillande rätt mkt i stallet, min vän A som släpper ut honom (och har gjort så de senaste 10 åren) säger att det spelar INGEN roll hur mkt man säger åt honom. Han hittar alltid på nåt fuffens på vägen ut ur stallet och ser helt oskyldig ut! Ett spö som han kan plocka upp i farten, en pelargon han kan ta en tugga av, ett par benskydd han kan sniffa på… Älskad är han iallafall, knashästen!! ❤

Jag lyckades även med en perfekt klädsel av mig själv. Det är inte alltid man gör det på vintern. Tycker det oftast blir för lite eller för mkt kläder. Men för en vanlig Smålandsvinter-dag var detta PERFEKT: Vindtäta softshell-ridbyxor med tunn fleecefodring, inga långkallingar, fodrade ridstövlar från Ariat med en tunn ullstrumpa i, underställströja med tunn ulltröja över (från Erikshjälpen för 20 kr), min gamla ridjacka från 90-talet (skaljacka, modell längre) och fodrade ridhandskar modell ”mellantjocka”. Perfekt!!

Skärmavbild 2015-02-06 kl. 22.27.13
Ahh, ett par boots som nån har gömt….
Annonser

4 reaktioner på ”Att man kan bli så glad av att rida!

  1. Jag brukar oxå sjunga för att skrämma bort älgar 😝
    Vad jag förstår så håller Tell på att sättas igång efter någon skada eller behandling. Vad har han råkat ut för? Roligt att ni är påväg tillbaka ialf 😄

    1. Ja precis. Han har haft en knäledsinflammation i ena bakknät. Han fick det i september, och svarade jättebra på behandlingen då. Sen kom det tyvärr tillbaka vid nyår, så det blev en behandling till. Men nu håller vi tummarna för att han ska vara fit for fight snart! Om två veckor till tycker veterinären att han ska vara helt igång igen. Men vi tar det lugnt såklart. 🙂

      1. Aha.
        Pantis är oxå behandlad i sina bakknän. En pålagring hittades oxå på röntgen.
        Hon svarade oxå jättebra på behandlingen & efter två behandlingar sattes hon igång igen. Det var mitt i sommaren så det var därför vi bara hann med en fälttävlan. När hon var tillbaka var fälttävlanssäsongen över. Men iår tar vi nya tag 😊

      2. Aha, ja jag trodde egentligen att Tell skulle behöva två behandlingar men han hann ju sättas igång emellan eftersom han blev bra efter den första. Då håller vi tummarna för både Pantis och Tellis fälttävlanskarriärer nu då! 😊 vad skönt att hon funkat bra sen i somras, det ger lite hopp till oss också! 😊 Det är ju ”fel” på de flesta hästar, och skulle vi människor röntgas skulle de väl hitta ett och annat också kan jag tro.. 😉

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s