Hahahaha, det här påminner mig otroligt mycket om när jag hängde på sidan om Tell i somras i terrängen i Hermanstorp och vägrade släppa taget, och klättrade upp efter vad som kändes som en evighet och fortsatte till sist! Åtminstone som jag kommer ihåg det.

Men det här som Karen O´Connor gör förtjänar nästan en medalj tycker jag, haha! 😀 (Ps. Det krävs även en snäll och klok häst för sånt här. Men vi jobbar ju i team, eller hur)?