Raket-knappen…

Usch vad jag har varit ur form i flera dagar, jag har bara känt mig ful och tjock och trött. Men idag tog jag mig i kragen och red ordentligt. Tell var utom sig av lycka.

Jag red på utebanan och det var rätt skönt väder. (Vi skrittade ut en liten sväng först som uppvärmning.) Det gick jättebra i skritt och trav, jag hör liksom Pether Marknes ord ringande i öronen efter att jag läst hans bok från pärm till pärm två gånger. Tell var pigg men ändå lugn och avspänd. Det blev mycket övergångar mellan skritt och trav, till slut tänkte jag bara skritt men red sen fram igen i trav. Duktiga häst! Han var jättefin över cavalettibommarna också, sträckte sig fint framåt och tog det lugnt.

Det gick så bra så jag tänkte ta lite lugn galopp något varv på stora mittvolten. Bara rulla på lite liksom. Det skulle jag inte ha gjort. Det var som att trycka in raketknappen… GAAAAAHHHHHH!!!!! (Ni vet på rymdskepp i sci-fi-serier så har de light speed-mode eller vad det nu heter… en sån knapp). Han FOR iväg som en oljad blixt och resten av passet gick tyvärr ut på att desperat försöka coola ner honom igen. Ni kan se en galet peppad hund framför er, som hoppar och studsar upp och ner och gläfser helt okontrollerat. Så såg det här ut, fast i hästform. Herregud.

Nåja, jag fick rida ännu fler övergångar, rida serpentinbågar och försöka få honom ”hos mig” igen och inte dra honom i truten fast jag hade god lust. Han är ju väldigt glad iallafall.

Nästa vecka blir det ut i skogen med sällskap, till varje pris!! Nu måste han få galoppera. Ute i skogen. Annars kommer jag inte få NÅT vettigt gjort känner jag. Jag kan ju inte ha en raketknapp på djuret som inte går att kontrollera, tanken är ju att vi ska kunna uppföra oss civiliserat på hoppträning om två veckor till exempel. Det kan bli alldeles för spännande annars… hua. 😉

En stilstudie i att gå in i stallet och nosa på så mycket som möjligt:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Annonser

En reaktion på ”Raket-knappen…

  1. Å, jag förstår känslan. När man tappar ”allt” Lite så är Pantis efter att hon fått hoppa. Då är det kört. Då finns bara springa fort & vara coolast i hennes huvud. Så att trava av efter tex en hoppträning är så gott som lönlöst.
    Men ROLIGT att Tell är så glad! Tänk på hoppträningen dårå 😉

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s