Premiär på Blekinges första (och bästa) terrängbana!

Då har man lagt ytterligare 11 timmar eller så av sitt liv för att åka och träna terräng! SÅ värt!! 🙂

Tell var på sitt gladaste humör och förstod nog att det var nåt skoj på gång. Det kan ju vara svettig dressyr-styrkegympa i nåt ridhus i och för sig, men om matte börjar gänga ur broddhålen på en och skruva dit blöt bomull så kan man vara rätt säker på att det är nåt lattjo som passar en liten tjock hopphäst alldeles utmärkt i smaken!

Same procedure as last year James! Förutom att jag nu kör på terrängträning i min Saab med AC istället för Peugeoten utan. Okej den här sommaren är ju ändå inte lika varm som förra direkt.. hehe.. men ändå!

Klockan 14 rullade vi ut från stallplan, med bilen full av terrängskydd, väst, mat och hela köret. Ett par stövlar till, en till sadel och en nummerlapp så hade vi varit kittade för en hel fälttävlan. Mitt hörn i sadelkammaren ser alltid helt städat ut när jag är iväg på terräng eller fälttävlan.. haha! (Sen blir det iofs kaos när jag kommer hem igen med alla grejorna).

Tell stod som ett ljus i släpet hela vägen ner till Bräkne-Hoby. Det är ju samma väg som jag kör rätt ofta när jag ska ner och sjunga med mina Blekingevänner, så den kan jag utantill om man säger så. 1,5 timme tog det med släp. Då körde jag inte den allra närmsta vägen, den kunde jag räkna ut redan innan att herrn där bak inte skulle uppskatta.

Väl på plats parkerade vi på Naturbruksskolan som ligger vid den nya fina terrängbanan. Lite märkligt kändes det att brodda i på asfalt, men men. Så är det ju ibland. Tell såg ut att ha högklackat… Jag åkte själv men det gick så bra så. Jag fick låna en familjemedlem från grannekipaget på parkeringen för att få i bakbroddarna. Efter träningen klarade jag mig själv. Lite tröttare häst då.. 😉 (Sen tycker jag inte man ska åka själv på terrängträning, det är alltid bra att ha med sig nån. Men ingen jag frågade kunde, och flera som jag känner skulle ändå vara på plats och träna samtidigt så då tyckte jag det var ok att köra dit själv).

Bland annat var Alvin med och red, en supergo Växjökille vi känner som var med mig och Agneta på massor av fälttävlan som hästskötare förra sommaren! Så roligt att se honom in action nu med familjens fina sto. Mamma Johanna är också supergullig och filmade mig till och med lite med mobilen! Tusen tack!! ❤ (några små filmklipp finns i slutet av inlägget)!

Själva träningen då? ÅÅÅÅÅÅHHHHHH gud så kul det var!!!! Sautan vad jag har saknat det här! 😀 Jag var nog lite nervös och stel i början men vi hittade flytet rätt så snabbt ändå. Att man är lite rostig får man väl bjuda på. Tell däremot var inte det minsta rostig och hoppade allt lätt som en plätt, som den peppade terrängfåle han är. Förstår inte varför jag är förvånad egentligen, trodde nog att han skulle ha glömt lite eller vara lite feg, men icke. (Det var det mest jag som var, inte han).

Ner i det rätt djupa vattnet som ingenting, även stock på kant och nerhopp i vatten var inga problem. (Förutom för mig som kände mig något tveksam till det hela och höll mig i manen och blundade och drev på mot stupet…hehe)… Min fina fina, älskade terränghäst. Han var inte ens rädd att springa från flocken, skyggade knappt nåt på hela tiden och det var inte minsta hörn av banan som var läskigt. Det var snarare så att han ville hoppa allt han såg och drog mot alla hinder. Så hade det varit nån på ryggen som inte hade kunnat styra riktigt så hade det nog blivit en hel del extrahopp…hahaha! Han lärde sig snabbt ordningen och visste vilket djur som var före oss. Så han sprattlade lite i ren iver när han kände att det snart var vi, och sen for han iväg som tagen ur en tecknad serie med ett rökmoln bakom sig bara jag ens tänkte första bokstaven i ordet ”galopp”… 😉 SÅ glad häst!! ❤

Banan var jättetrevligt byggd och det kändes som att de flesta hästarna förstod frågorna de ställdes inför. De hade en rejäl sunken road, den klippte Tell som en gud. Han är så kvick både att hoppa ner och hoppa upp! Där kommer han till sin rätt den lilla kanonkulan! Jag red lite bättre när det var några ”slingor” med flera hinder i följd, kände själv att jag hittade flytet lite bättre då.

Vid några tillfällen räddade Tell mig, la in ett till språng eller klippte av där det passade. Den något ringrostiga matten fick hålla i sig och klappa sin duktiga häst.

Tränaren Philippa tyckte han var jättehäftig. Hon förstod att vi (tyvärr) ville ta det lite lugnt såhär första gången på evigheter efter en skada och allt, så vi avslutade bara med en liten minibana med bank och oxer. De andra hoppade en längre bana sen, och det hade ju varit kul, men det kommer fler gånger.

Tell the happy canonball är nu utsläppt i hagen och nosen är limmad i backen. Man kan tro att han aldrig har sett gräs förut. Han tycker själv att han håller på att svälta ihjäl efter att ha sprungit och haft sig hela dan och inte fått nån mat. Jag tog inte med nån mat till honom direkt, bara lite halm i en påse som han fick nibbla på efteråt och så fick han typ en näve havre. Och vatten och massa äpplen såklart. Men ska man banta så ska man. Han är inte smal än, direkt!

ps. Tror ni inte att guldhästen kissade i släpet och sen stod som ett ljus hela vägen hem också! Massor med pussar och godis fick han. Den här arma matten skurar hemskt gärna sitt släp hur många gånger som helst bara hon slipper ha en galopperande arg och kissnödig kamel där bak! 🙂

Woho! Håll i dig matte, det här fixar jag!!


 

Annonser

2 reaktioner på ”Premiär på Blekinges första (och bästa) terrängbana!

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s