Septemberspanare

Hux flux så var det september! Hjälp vad tiden går fort.

Tell fick ut och jogga i skogen igår kväll, det var fuktigt och disigt och allt luktade skog och sjö. Grusvägarna var underbara. Jag red på hackamore och i hoppsadel. Han var extremt taggad i början, och det kan delvis ha att göra med att grannen hade en pyrande hög på gården som rök jättemycket och även att jag red ut själv. (VEM kommer på att elda när det regnar och är fuktigt?? Får man ens fyr på nåt)?

Hur som helst. Jag hann tänka att ”nu kommer han nog vara rätt vild och peppad framöver, kanske är det för att det blivit svalare och att han kommit i form nu äntligen efter den här tjockissommaren”.. men när jag ridit massor av övergångar och galopperat lite frustade han som en galning och slappnade av. Han kändes verkligen toppenfin och så himla nöjd med livet! Dessutom hade grannen släckt ”elden” när vi kom tillbaka så då kände väl Tell att han skulle överleva. Tänk om det hade varit eld eller rök med på fälttävlansbanor, vi hade aldrig kommit runt… haha! Det var iofs nära en gång när hamburger-grilltältet stod nära ett hinder i Öved, men då var vi ju i princip i mål. Hade varit snöpligt att trilla av där! 😉

Eld kan jag annars verkligen förstå att hästar inte gillar. Tror det var Eva på ridkursen i Wirsbo som sa att min häst nog är en ”spanare” eftersom han är så vaken och alert av sig, och det tror jag hon har helt rätt i! Han har koll på ALLT och ser till att ingen i flocken minsann ska bli uppäten av en puma eller hamna i en skogsbrand. Han varnar de andra (och räddar sitt eget skinn) innan man vet ordet av. 🙂 Sen skulle jag ju iofs gärna vilja ha möjlighet att skruva ner den där radarn ibland, det vore smidigt… men den är alltid på! Är man spanare så är man!

Det har regnat flera nätter i rad så Tell fick premiär-sova inne för första gången på säsongen dagen efter vi kom hem från Wirsbo. Han frös faktiskt, lille pellen! Han brukar inte vara frusen av sig alls, han är alltid den av hästarna i stallet som aldrig fryser, men nu har han ju dels gått ner i vikt och dels har jag duschat honom en del när vi var i Wirsbo så jag har nog sabbat hans fettlager i pälsen. I natt fick han vara ute fast med ett tunt täcke på. Det verkade han väldigt nöjd med.

IMG_7154

Fem underbara år som ägare till den här älskade sprätten! Det var precis en sån här solig septemberdag som han travade det flottaste han kunde på besiktningen och veterinären sa ”oj vilken fin häst”

Jag måste bara skriva om den fantastiska servicen på Umesläp… även fast mitt släp nästan är från stenåldern så är jag SÅ sjukt nöjd med det, och jag är även galet nöjd med att Umesläp tillhandahåller alla reservdelar till alla släp de någonsin tillverkat. Det var inga problem att beställa en ny taklucka, fast släpet i fråga är 21 år gammalt. En dags leveranstid. ”Hurrudu, men då skickar vi det nu då så har du det imårrn”. Jahapp! Inte illa… Dessutom blir man så glad av att ringa och prata med deras härliga reservdelsavdelning i Bygdsiljum! Den dialekten blir ju vem som helst glad av. Jag lovar att jag hädanefter kommer ha Umesläp i HELA mitt liv!!! ❤

2 reaktioner på ”Septemberspanare

  1. idooooos skriver:

    Haha, sötaste spanaren!
    Tänker mig Tell lite som en sån där Timon i Lejonkungen. Dom där små djuren som står på baktassarna & spanar ut över savannen 😄

    Undrar vad Pantis är. En slashas. Hon tar inget ansvar alls. Bara glider genom livet på en räkmacka, naivt ovetande om verklighetens lurande pumor 😂

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s