Många vägar bär till Rom!

Idag har jag sovit middag i två timmar. Sen åkte jag till stallet och red lektion för Anna, vår fantastiska hemmafröken som bor 3 km bort! 

Jag hade kunnat gråta av lycka idag efter det här ridpasset, istället för av frustration och trötthet som i onsdags! Det är ett riktigt pangrecept att vila sig. Jag kan nog vila mig ännu mer ändå tror jag, men vilken skillnad det är att ha lite bättre batterier så att säga. 🙂

Anna kom och höll träning för både mig och Freddie, vår granne och lagkompis. Woho, det ska bli så kul att tävla på söndag! (Tycker jag nu, före dagens pass var jag lite mer tveksam). Extra kul är det att Freddie och Kalle är med såklart. Hoppekipage goes dressyr, yeiy! Kalle är en lugn stor gentleman, lite som motsatsen till Tell kan man säga. 😉

Jag tror att Tell var särskilt vänligt inställd till dressyr på banan för att Kalle var med, han ville nog gärna impa lite på honom när han såg hur fint Kalle sprang med sin matte. Han gillar Kalle. I och för sig fick han (Tell) även ett sedvanligt bryt och stod på bakbenen och försökte springa hem (in till stallet) men det kom vi ur rätt så snabbt och sen var han fin igen. Vi fick bland annat till riktigt fina travökningar. Bästa häst! ❤ Tell tycker att det är det enda roliga som överhuvudtaget är med i dressyrprogram. Okej mellangalopp också, vilket han i och för sig tolkar som fri fräs. Om Tell fick bestämma skulle programmet  bara bestå av mellantrav. I elva varv. Och så galopp i full kareta och att man avslutade med att hoppa ut över staketet. 😛

Några minnesanteckningar från dagens pass som vi kan kalla Back to basics. (Ni vet sånt som vi ryttare måste ägna oss åt HELA vårt ryttarliv, även fast man redan gjort det tusen miljarders miljoner gånger). 🙂 Sen kan man ju såklart jobba med grundarbetet på massor med olika sätt, och olika tränare har ju olika system. Många vägar bär till Rom..

  • Inner skänkel till ytter tygel. Inte fuska och hålla i innertygeln om hästen inte vill ta yttertygeln. Visa vägen med innertygeln, sen ska den vara lös igen så hästen inte får hänga sig i den. När jag känner att jag vill ta i inner tygel, lägg på inner skänkel istället. (Framridning. När hästen går till ytter tygel får jag såklart ha kontakt på inner också. Men överdriva detta i början så jag verkligen är säker på att han går ärligt fram till ytterhjälperna).
  • Hela framridningen ska jag bara fokusera på takten, och att ha en stilla, buren hand. In med armbågarna intill kroppen och rid med kontakt, men gör inget med handen. Han ska gå för sits och skänkel. Hitta takten. Han får se ut som en tjurig dromedar hela framridningen om så krävs. Han kommer ge sig. (Och det gjorde han). Rid övergångar och volter.
  • Förhållningarna måste funka på yttertygeln, gör de inte det så har jag inte hästen tillräckligt uppe i ytter tygel. Håll emot med yttersidans hjälper utan att bli helt stel.
  • Vänster varv måste jag tänka att jag länger ut halsen lite mer på yttersidans tygel, men inte tappar ytter sidas skänkel.
  • Se vägen hela tiden så jag riktar in framdelen på bakdelens spår.
  • Var snabb att växla mitt ridsätt mellan att rida lite mer med sitsen då och då när det behövs, sen snabbt växla till att bara sitta rakt upp och ner och ”åka med”. (Usch, det var det svåraste! Att inte göra nånting alls! Hur gör man det egentligen???)
  • Safta inte på i ökningar så jag tappar allt, rid mjukt framåt och ta tillbaka mjukt (om jag inte känner att jag verkligen har honom med mig till 100% alltså. Då är det bara att öka på!) Det är bättre att det blir något klenare ökningar och att det ser harmoniskt ut, än att han rymmer och så får jag dåligt betyg på resten av programmet för att jag tappat allt och det blir sprattelcirkus.
  • Efter upptagningen från mellangalopp till arbetsgalopp och sen ner till arbetstrav, RID framåt för bövelen! Inte sitta kvar och fortsätta bromsa, då börjar han bara sprattla. (Detta ska vi träna lite mer på imorgon tänkte jag, det var klart det svåraste på hela passet. Särskilt i höger varv. Jag är för långsam hur jag än gör!)

Det var jätteroligt att rida för Anna igen. Det var ett tag sen sist, hoppas vi kan få till nåt mer pass snart. Jag litar verkligen på henne, och det tror jag är superviktigt med tränare. Att man har förtroende. Det kan verkligen kännas helt skit i vissa stunder, men jag vet att hon har rätt och jag litar på att det kommer bli bra. Därför är jag liksom helt lugn. Tell känns alltid superduperfin sen, och jag vet att när hon säger ”braaa” då är det riktigt bra. Anna har ju ridit Tell när han var unghäst, så hon känner den lille sprätten väldigt väl. Och mig med. Hon har tränat mig och Tell hela vår tid tillsammans!

Det ska bli så kul på söndag! Vi ska göra vårt bästa, och ha roligt! Det är ju ändå det viktigaste. Bästa, bästa, älskade häst!! Han var så nöjd med sig själv idag och ville gosa massor efter passet. Han gick lös efter mig och sniffade mig i nacken och njöt medan jag mockade banan. Det måste ju vara skönt i kroppen på honom också att komma loss, bli ordentligt arbetad, och i och med det coola ner sig några kilo. ❤

Skavet efter hoppningen ser inte roligt ut, men jag har ju inte skänkeln på samma ställe i dressyrsadeln och det var inget han var besvärad av alls idag. Skönt.

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s