Depp

Jaha här är det inte så muntert. Sorry.. 

Jag är trött och sjuk och ledsen för att jag inte kommer kunna rida fälttävlan nästa helg. Fick stryka mig idag, annars förlorar jag 500 spänn. Det har jag inte råd med. Tröståt ett Friscomål på Max och försökte tänka att vi kan ju träna terräng iallafall, även om det inte blir tävling. Och det viktigaste är ju att Tell blir bra.

Det som är bra med att vara sjuk och typ inte ha nån stubin (jag vet att jag inte borde jobba egentligen) är att jag röt ifrån på jobbet och sa vad jag tyckte i en fråga där jag kanske normalt skulle varit lite mer diplomatisk. Oops, lite väl hårt kanske, men det föll väl ut som tur var och det kändes bra. Ibland är det bra att vara lite väl ärlig.

Tyvärr är det min ideella helg i affären och det kan ju inte hjälpas, så jag får försöka ta mig samman så jag orkar stå där och inte vara sur mot kunderna. Jag är iallafall glad åt att Lisaträningen är på sön och inte imorgon. Får hoppas på ett mirakel och att både Tell och jag kryar på oss. Vill inte stryka det också, då hjälper nog inte ens godis..

Jag var nära att köpa ett svindyrt back on track-täcke till Tell, men insåg att det säkert är bra, men jag behöver det inte. (Och så har jag inte råd heller). Det är så lätt att bara köpa en massa grejor som man inte behöver, särskilt om det är till ens häst som man älskar över allt annat. Lätt att använda dem som en anledning att shoppa och tro att det är de som behöver.. När det egentligen kanske mest är vi människor som ”behöver” handla. Egentligen. Tänker på Veras fantastiska (och fruktansvärt hemska) reportage. Lyssna ni som inte gjort det.

Jag har funderat mycket på det. Nånting hände när jag köpte häst, innan det var jag väldigt medveten när jag köpte både kläder och mat t ex. (Och det är jag väl till viss del fortfarande, fast ekologiska och rättvisemärkta kläder har jag inte råd att köpa särskilt ofta nå mer. Inga andra kläder heller för den delen..)  Men med hästarna är det som att jag släppte på engagemanget för en rättvis värld, jag orkar inte. Jag vill ha bra grejor såklart och försöker att inte ”förköpa” mig. Hatar allt skräp som säljs. Men det är svårt, dels är shopping som ett slags opium i den konsumtionskultur vi lever i, vi blir ju glada av att köpa. Jag med. Det är svårt att lära om sig. Det är svårt att vara annorlunda. Och det är klart att man vill ens hästs bästa. Men de är hästar, de bryr sig mest om att de mår bra, har skydd för väder och vind och har mat. Typ så. Det jag stör mig på mest av allt är att det ska ligga på individen hela tiden, att JAG måste göra bra val och fråga i affären och vara jobbig osv… Det ska inte behövas. Jag vill ha en annan värld, där det är rättvisa förhållanden i världen och där det inte är så stor skillnad på de som har, och de som inte har. Det förstår jag iofs att det kan börja med personliga val, särskilt om många gör det, men det får inte BARA vara personliga val. Jag borde väl engagera mig politiskt, och det har jag gjort tidigare på massor med sätt, men det orkar jag inte just nu. Suck.

Här är ett  inlägg jag skrev på min gamla blogg (som i och för sig fortfarande lever, men jag skriver inte så mycket där för tillfället). Det här inlägget handlar om precis så som jag känner nu. ”Sagan om krämen som kunde förändra världen”. Läs gärna det om ni vill. Har en annan favorit som också förklarar mina känslor rätt så bra; ”Den förbannade marknadsekonomin”! 😉

Här får ni en talande fredagsbild: bilmekargrejor, och godis till både mig och Tell. Det blir vår helg det! Håll tummarna för att hästrackan mår bättre idag.

Annonser

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s