Å vad jag är glad och tacksam över att räddningen verkar nära!

Får hoppas det iallafall. Såhär är det: Jag tycker ju att det är ytterst märkligt att Tell både springer på snedden OCH verkar halt lite här och där, allt ser liksom otroligt mystiskt ut. Därför vore det toppen att träffa både en ”sjukgymnast” (alltså equiterapeut/kiropraktor, typ) och veterinär. Vår veterinär Staffan har samarbete med en häst-sjukgymnast som heter Håkan. Men för att få träffa de båda på samma gång måste jag vänta flera veckor.

Nu har det dock löst sig så att jag fått en tid hos Håkan när han är här uppe i Småland imorgon! Och så har jag tid hos Staffan nere på kliniken i Löberöd på fredag. Nästan så bra det bara kan bli alltså. Nu vill jag bara att det ska bli imorgon omedelbart så vi kan sätta igång med att felsöka den bruna kamelen. ❤

Det är hoppträning ikväll, nu börjar jag visserligen bli lite less på att åka på träningar utan häst, men jag kanske åker dit. Får se. Måste ju ändå pussa mitt djur godnatt så jag kanske tittar in en sväng. Det är ju på vägen.

Hej svejs!

/i

Ps Välkommen hem från sjukhuset kära Bibbi! Jag var över med en liten krya på dig-present. Mycket oturligt så trillade hon och bröt benet dagen innnan de skulle åka till Blair Castle. Men nu är hon som sagt hemma igen med ett maffigt gips. Här är fina bilder på henne och Tell i Flyinge förra året. ❤