Skåne igen

Då var det dags för hästkliniksbesök i Löberöd igen. Det har ändå gått fort med knappt två veckor tycker jag. 

Det började ytterst illa imorse. Syster Saab var totalt död. Skickade ett argt sms till pärlan och frågade var batteriladdaren var. Hittade den själv, och fick ett förlåt till svar. Vet inte vad han gjort, men glömt nån lampa på i bilen antagligen. Verkar som att han visste om det själv iallafall. 

Hur som helst, tur att jag var ute i god tid. Hann ladda batteriet i en timme, det kan ju ta rätt lång tid om det är helt dött och särskilt med dieselkärror. Suck. Under tiden kom en hantverkare som jag hade glömt skulle laga kaklet i vårt kök. Så jag kunde släppa in honom i huset iallafall, det var ju bra.

Bilen startade, jag slängde in kablar och laddare för säkerhets skull. Körde till stallet. Där möts jag av en GENOMBLÖT häst i boxen. Inte en kvadratcentimeter var torr. Hela boxen var upp och ner, bädden var uppsprättad i ett hörn och han stod på ren betong. Det blåste rejält ute, och jag såg att några saker blåst omkring ute på gården, men ändå. Eftersom jag hade lite tidsnöd (och det var svinkallt i blåsten ute) så insåg jag att jag kan ju inte duscha honom. (Vi har bara en slang ute med kallvatten).. Tog min vilda uppstissade sprätt i linan och gick en promenad på en kvart. Försökte sen borsta ut den värsta svetten ur pälsen. Det gick sådär. Han såg ut som en uppruggad och tovig dammråtta. Men vad skulle jag göra… Packade in honom i släpet och körde ner till Skåne.

Det blåste som in i sautan hela vägen och jag började bli nervös för om släpet kunde ta vind och välta trots att Tell stod där inne. Som tur var hände inte det. Skönt att ha bra dragbil och stabilt släp. Det kändes knappt trots att jag såg på träden att det inte var nån snäll vind direkt. Flera träd låg över vägen ner till Skåne, och det var två trafikarbeten och en olycka också. Så idag tog det tre timmar, det brukar det inte göra fast jag alltid räknar med det.

Väl på plats gick själva undersökningen rätt snabbt, och Tell travade så flott som aldrig förr både på rakt spår och på volt. ”Grattis”! sa Staffan. ”Han ser toppenfin ut”. Så det var ju härliga besked! 🙂

Nu när vi ändå var nere på klinik så frågade jag Staffan om han tyckte att vi skulle passa på att ge Tell Tildren intravenöst, han nämnde ju det i förbifarten sist vi var nere. Att jag kunde fundera på det, eftersom han trodde att det skulle vara bra för Tell. Det tyckte han vi skulle göra nu i så fall, så då blev det så. Försäkringen täcker tyvärr inte det preparatet av nån anledning, men det är det som fungerat allra bäst på Tell. Så man kan säga att jag shoppade dropp för fyra tusen spänn.

Tildren har egenskaper som dödar de ”elaka” cellerna som bryter ned benet och hjälper på så till med snabbare nybildning, ben omsätts ju hela tiden i hästens kropp. Tell har tidigare fått det direkt i leden när han blivit halt, nu blev det alltså lite mer förebyggande behandling. Hoppas detta ska hjälpa hans lilla kropp att smörja upp lederna ordentligt och hjälpa kroppen att bygga upp istället för att bryta ner. ❤

 
Tell var en ÄNGEL och stod helt nöjt och åt hö eller bara stod och sov under två timmar som det tog att få i honom droppet. Jag trodde nästan att vi skulle få droga honom, stå stilla är ju inte hans bästa gren. Och att inte bita eller fippla loss droppslangen trodde jag inte heller skulle vara någon paradgren… ähum. Men inte hos veterinären! Tror aldrig han gjort nåt dumt när vi varit där, bara visat sig från sin allra bästa sida! Ibland undrar jag om han förstår. Jag tror nästan det. Han håller sig lugn när han måste, inte annars… 😉 Det gick till och med bra med en stege inne i boxen som en veterinärassistent klättrade upp på när de skulle byta påse till droppet. Sånt brukar Tell hata.

Agneta har berättat att när de red in honom så blev han så fruktansvärt rädd varje gång hon klev upp på en pall bredvid honom för att sitta upp. Så hon klev upp och ner helt sjukt många gånger.. Själva uppsättningen gick alltid bra, det var just när man klev upp på pallen som han höll på att dö. Även efter att man gjort det 500 gånger. Haha.. Det är min lille sprätt det.. 💖

Dripp dropp dripp dropp, alla mina pengar rinner ner här.. 😉


Det här tog ju sin lilla tid, plus att köra hem i lika brutal vind, med trafikarbeten och olyckor även då. Jag körde lugnt och försiktigt och lyssnade på poddradio, Mammas Nya Kille. Skrattade så jag grät!! Säger bara det: Partiet ”NEJ NEJ NEJ” (i Älvsbyn). Klart å betart!! Hahahahaha! Ni måste lyssna. De är så SJUKT roliga.

Jag kom hem vid åtta, mötte Agneta ridandes på Tibelle på väg ner till hoppträningen. Stannade till lite vid ridhuset sen på vägen hem, då var de redan klara tyvärr så jag hann inte se nåt. Anna red på sin fina unghäst Fayal för första gången på träning, tusan att jag missade det!! Hade jag varit gjord av pengar hade jag köpt Fayal på studs. Riktigt, riktigt trevlig häst. (Airline H – Fetcher N).

Jag berättade för Anna om mitt dyra dropp-köp. ”Men du älskar ju den där hästen”, sa Anna. Hon tyckte det var helt rätt beslut. Och ja, det gör jag ju. Lille sprätt, om du bara visste hur mycket! Jag gör vad som helst för dig!  ❤


Nu dricker jag lyxöl, äter äggmacka och läser swedish eventing magazine, kommer sova gott i natt!

Kram på er!

4 thoughts on “Skåne igen

  1. idooooos skriver:

    Va glad jag blir!! Och nu borde det ju inte vara så lång igångsättning eftersom han inte vilat så länge ❤️❤️
    Det där ni gav med dropp har jag aldrig hört talas om.. Men klart det är värt det. Dom är värda allt man har (och lite till) och är dom inte sjuka så köper man annat till dom (eller sig själv) alltid finns det nåt att lägga pengar på..
    Ohh en fälttävlanstidning! Den vill jag prenuminera på!
    Kram på er sötisar!!! ❤️❤️❤️

    • Ida Qvarnström skriver:

      Tidningen tror jag de gav ut till fälttävlansveckan i somras, jag kan se om jag hittar flera och posta en till dig! 🙂 Vet inte om den går att prenumerera på. Kanske om man är medlem i swedish eventing? Kram! ❤

  2. Beata Ekman skriver:

    Så roligt att Tell är frisk igen 😊
    Vad var det för spännande saker han fick i droppet? Det har jag inte hört talas om innan.

    • Ida Qvarnström skriver:

      Tildren heter det, det är tiludronsyra. Det är ett licensläkemedel i Sverige, godkänt i många andra europeiska länder. Jag har läst en del om det, bland annat detta: http://stud.epsilon.slu.se/7908/11/storm_e_150526.pdf Dock är det ju inget jag hade gett mig på om inte vår duktiga veterinär hade rekommenderat det. Nu förväntar jag väl mig inget mirakel direkt, men skulle nåt hända igen så skulle jag ju såklart ångra mig att jag inte provade detta när jag hade chansen. Hästen har ju dessutom svarat väldigt bra på behandling med detta tidigare.

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s