Bakbenen under sig

Idag har varit en otroligt seg dag. Men när man väl varit i stallet brukar man känna sig rätt nöjd ändå! 

Jag är gräsänka till på onsdag för Matias är iväg nånstans i dalarna (Söderbärke mikroölfestival) och sen i Sthlm med jobbet. Vet inte riktigt var dagen tog vägen, jag hade jättemycket jag skulle göra. Orkade typ 20% av det. Nu dricker jag kaffe och äter mazarin. Det måste man ju också göra. 😉

Jag har känt mig lite omotiverad på sistone med ridningen, det är så himla tråkigt att sätta igång hästar. Som tur var hade jag glömt det sen sist. Man oroar sig över att man satt igång dem för lite, för långsamt, eller kanske för mycket och för snabbt. Minsta lilla hästen snubblar till så får man typ panik och tror att nu är det kört igen. Alltid är det nåt. Suck. Och så kan man inte rida överallt eller göra vad man vill, för man måste tänka på underlaget, älgjakten, pannlampor, eventuella eldande grannar, och fan och hans moster.

Hur som helst, idag tog jag mig i kragen och red ut en sväng, sen blev det faktiskt lite jogg på banan, för att få lite variation på detta eviga grusvägsnötande. Banan är ju enorm, och underlaget är väldigt likt våra grusvägar. Fast men inte hårt. Mycket mycket bra. Tell tyckte att nu är det ju tjo faderittan som gäller så bakbenen var typ kvar i stallet. ”Hurrudörru, bakbenen ska vara under dig och inte nån helt annanstans”! sa jag, och gjorde om igångsättningen till trav flera gånger tills jag var nöjd och han bjöd fint fram till bettet. Oj vad han frustade! Det är nog lätt hänt att man själv också blir lite lat när man rider lite lättare pass och inte ställer lika stora krav på dem. Så jag får verkligen ta på mig detta själv också.. ähum. Nåväl, han var jättefin och känns så himla positiv att rida. Vrålpeppad, och bara vill vill vill. Allt man ber honom om tycker han är jättelajbans. Skritta på lång tygel och göra halt fortfarande på lång tygel t ex. Superkul!! Och rida slalom på långa tyglar. Också jättekul. Trava i en stor åtta med skrittövergångar – woho! Red ca 40 minuter inklusive en massa skritt. Så han var inte svettig direkt, men kändes väldigt nöjd med detta lilla jogging/cowboylek-pass. Och det var jag med. Älskade fina häst. ❤

Jag struntade i klippningen idag, även fast jag har fått mina skär nu. Jag orkade inte. Får ta det imorgon kanske, eller nästa helg. Sån panik är det inte. Och jag gillar att Tell kan gå utan täcke, det är ju lite syskon-gnabb då och då i hagen nu när de går alla fyra. Bättre att det ryker lite päls än att täcken går sönder. Tell piper som en liten gris på Tom och så biter de varann som två lurviga huggsockor. Inget allvarligt bråk som tur är, bara lite broderligt tjafs. Men mest är de vänner och kliar varann, det gör de alla fyra faktiskt! Så fint att se. Gullepållar.

DSC_3218

DSC_3226

Annonser

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s