Denna underbara lilla hopphäst!

Jag får väl säga samma sak som Vera skrev häromsistens; ”JA, det är en hopphäst jag har”! 🙂

Jag glömmer liksom bort det ibland, hur det nu är möjligt! Särskilt när jag inte har hoppat på länge. Men det är ju bara att erkänna att Tell ÄR en hopphäst. Då är han verkligen i sitt rätta element. Terräng tycker han är jeteroligt, men det är ju lite av ett problem att han tyvärr inte får springa terräng i flock särskilt ofta. Dressyren är det mest jag som tycker är kul i ärlighetens namn. Han laddar visserligen på för kung och fosterland och är ju trots allt pepp på det mesta här i livet som innebär aktivitet, men ser alltid lika besviken ut för att han inte får hoppa staketen, samt att eventuellt pepp-sprattel lite här och var under programmet tydligen ger MINUS. ”Vaddå, jag rev ju inget!! Är de knäppa i huvet”??

Hur som helst. För att komma till saken så har vi idag ridit vår första hoppträning för Jens på jag vet inte hur länge. Ett bra tag sen iallafall. Har vi hoppat nåt annat på sistone då kan man undra? Ähum.. ett litet hinder som var med i tekniken och speeden på WE räknas väl knappast. Typ 40 cm högt. Och så har vi galopperat över bommar (visserligen på cavalettibockar) ibland på banan. Så nja, man kan väl säga att jag var lite nervös för den här träningen. Men väldigt förväntansfull också faktiskt! Tyckte det skulle bli riktigt kul.

Det började dock inte så bra. Jag hade varit i Jönköping med jobbet, kört hem i mörker på kass väg efter en miljon lastbilar i nästan två timmar, var sjukt trött och hets-kastade i mig ett lass med köttbullar och potatismos. Körde till stallet, sadlade Tell, och höll nästan på att komma försent till träningen. Fick SPRINGA i ösregn och mörker i pannlampans sken bredvid Tell hela vägen ner till ridhuset, två kilometer. (Jag vågade inte ta risken att eventuellt trilla av, jag var ju redan sen). Tell tyckte det var väldigt lajbans att jag sprang. Woho! Han travade på som en glad kamel.

Tror ni inte att Tell (som för all del var uppvärmd iallafall när vi kom dit, och jag med) bara går in och är sitt allra bästa sen på träningen!! Han hoppade allt med liv och lust och var helt dunderfin att rida. Om än något stark kanske… hehe. Men han lyssnade. Så jäkla underbar känsla när han bara suger mot hindren, han ville hoppa allt allt allt!! NU! Fina, älskade lilla kanonkula. Så himla glad och nöjd! Då kan man ju inte annat än att bara vara så himla lycklig själv. ❤

Jens tyckte Tell var jättefräsch, och sa att det var riktigt kul att se honom så på gång igen! Jag bara log. 🙂

Tell var alltså en stjärna. I allt. Själv är jag nöjd med att det ENDA jag fokuserade på var att försöka rida med tårna utåt och armbågarna in! 🙂 Låter schnyggt va? Fatta vilket bra knep det är på mig! Särskilt när jag blir lite nervös så har jag märkt att jag kniper med knäna och petar ut armbågarna och sitter med alldeles för långa tyglar. Vad tror ni händer då? Man ger inte direkt de signaler man vill, kan jag avslöja. Det tar ju tid att ändra sin sits, så ska du ändra på nåt så tänkt lite ”extremt” för man faller ju ändå lätt tillbaka. Så om jag tänker att jag ska sitta med tårna RAKT UT i hoppsadeln så ser det ju ändå inte ut så (hoppas jag)… Det kommer jag absolut att försöka fortsätta tänka på. Särskilt i hoppsadeln. I dressyren gör jag inte det lika mycket.

Som ryttare tycker jag att man har ett ansvar att försöka rida med en sits som inverkar till fördel för hästen (som kloka Pether Markne säger). Tusan vad det är svårt, men – det som är tacksamt är ju att hästen berättar när man gör det! Så när jag petar ut tårna så kommer hälarna och sittbenen ner,  tyngdpunkten sänks, skänkeln håller mjukt om hästen i stället för att jag försöker bromsa honom med knäna. (Det funkar ju ändå sådär). Och håller jag in armbågarna så blir jag ju mycket mer stabil i överkroppen, och får automatiskt fram handen till en bättre kontakt på lite kortare tygel. Man får komma ihåg de här tillfällena när man faktiskt lyckas inverka till fördel för sin häst.. det är ju inte alltid så tyvärr.. 😉

IMG_1783
Sorry för kass bild. Det där räcket bara seglade vi över. Plättlätt. Typ 1,25! Dock var passet rätt lugnt ändå, inte så jättemånga språng och bra med pauser mellan. Ett lagom gympapass på alla sätt. Tell gjorde ju allt så bra, så vi behövde inte göra om något, utom en enda linje.
IMG_8055
Tell i sin mysiga nattskjorta hemma i stallet igen. Jag måste klippa honom igen.. blöt lurvtuss! Men glad och nöjd.

Åh vad jag är sugen på att anmäla mig till en pay and jump på söndag på VFK! Fast tyvärr tror jag inte att jag kommer orka. Ska inte ens berätta mitt schema för den här veckan med allt vad jag ska göra både på jobb och fritid, ni kommer bli mörkrädda. Så jag måste kanske ha söndag som vilodag. OM det nu inte möjligtvis kan räknas som vilodag ändå med bara en liten liten pay and jump.. 😉 

Annonser

4 reaktioner på ”Denna underbara lilla hopphäst!

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s