Bakläxan

Jag tuppade av på soffan efter jobbet. Skönt att sova lite. Jisses, jag hatar måndagar… helt slut.

Idag har det äntligen slutat blåsa och varit strålande sol hela dan. Som jag iofs missade pga satt inne på jobbet. Men ändå. På kvällen var det jättefint och stjärnklart. Jag hasade mig bort till stallet, Tell ville INTE in från hagen. Suck. Vi får ta och träna på det där med grimman i en mindre hage nu igen, nu var det faan inte blöta öron som var problemet. Den räven. Han bara lurar mig! Men till slut, när HAN vill, då är det inga problem.

Nåväl. Det var ett under att jag hann rida på banan eftersom det höll på att frysa på. Men jag hann! Det var jättehärligt och vindstilla. Fint att rida där under stjärnorna. Jag gör alltid bäst galoppfattningar när jag tittar på stjärnorna samtidigt. Uteridning är för fint ibland alltså! 🙂 Andra gånger inte.. hehe..

Tell var taggad till tusen, och det blev bara värre och värre ju mer jag värmde upp honom. Suck. När det började likna ångloksfasoner och att både jag och han låg i framstupa sidoläge så kände jag att nä nu jävlar. Sa till den lille peppade fjanten att man drar faktiskt inte på HUR mycket som helst på eget bevåg. Använd din energi till bakbenen istället din fjant! Jag tänker inte sitta här och dra! Blev riktigt less på honom. Whops, det funkade. Världsrekordförsök i frustningar och NU fick jag till den där härliga självbäriga och lätta känslan i galoppen även i högervarvet som jag slet med igår för Lisa. Hurra!

Jag brukar inte förespråka hårda tag på hästryggen, snarare stadiga och lugna, men ibland är det bästa att säga till dem ordentligt EN gång så man inte blir hängandes framstupa av tyngd i tyglarna i en timme. Jag har ju ingenting att sätta emot 570 kg häst liksom! Jäkla sprätt-lurifax, han bara kör med mig. Som väl är lyssnar han när jag väl säger till på skarpen. Oj så fin han blev. Sen funkade de små hjälperna igen. Duktig pålle.

Det är så roligt att märka att hästarna mår bra av att röra på sig, Tell var SÅ nöjd efter passet och frustade även i skritten och skakade på sig. Rullade sig i halmen när vi kom in 🙂 Sen tiggde han godis som bara den och lyfte upp ett framben och började buga av sig själv, han vet att han varit duktig. ❤

Förresten, hittade en intressant artikel om uppvärmning här! Såhär gör jag ofta med Tell. Har aldrig tänkt på att det skulle va nåt särskilt med det. 🙂 Men det är bra, så prova vettja! 

 

Annonser

2 reaktioner på ”Bakläxan

    1. Kort svar: jag svängde samtidigt som jag lade på innerskänkeln och sen bromsade jag med magen och yttertygeln. Det luriga är att om hästen inte svarar på bromsen så måste man rida mer framåt! Det är inte så lätt alla gånger. Lite längre svar: ”Bromsen” ska i stort sett alltid vara yttertygeln. (Ja alltså inte bara tygeln men nu förenklar jag lite). Funkar inte halvhalterna där så är hästen inte framme för hjälperna. Då är det sämsta man kan göra att dra emot på rakt spår, hästen kommer bara dra ännu mer, det är lättare för dig som ryttare att rida hästen framåt om du t ex lägger en volt eller rider serpentiner. Kollar så hästen följer, att den böjer sig runt innerskänkeln, och att den går undan för inner skänkel mot ytterhjälperna som ram. När hästen lyssnar på det och är ärligt framme så kommer bromsen funka igen på yttersidan. OBS man får göra om detta jäääättemånga gånger särskilt om man har en het häst.. Halvhalt, funkar den inte så prova igen, rid hästen framåt runt innerskänkeln ut till ytterhjälperna, prova igen, osv osv. Man får ta i lite mer om man inte får önskat svar, men sen återgå till lätta hjälper och berömma direkt när hästen lyssnar. I all evighet. Amen. 😉

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s