Dagen-efter-ridning

Dagen efter man tränat igenom sig ordentligt åt alla håll och kanter brukar det vara en dröm att rida, och det var det också! Förutom att jag knappt kom upp på hästen pga svårartad träningsvärk.

Tell kändes hur fin och fräsch som helst, han var precis som vanligt förutom att han var lite mjukare i kroppen och det gick snabbare än vanligt att få honom avslappnad och genomsläpplig. Han verkade då inte ha ett endaste dugg träningsvärk, haha!

Nöjd gosemyshäst efter ridpasset

Vi var moraliskt stöd när vi skrittade av sen, ”lille” Tom tyckte det var fantastiskt att Tell var kvar ute på banan så han slapp vara själv där när hans matte skulle tömköra. Det är nog bra träning för honom, förutom att det är bra att ha sällskap om man blir lite spänd och kan toka till det lite, så inför ridhussäsongen som man kan misstänka kommer snart. Då är det ju bra om han dessutom är van att andra hästar är där. Det gick hur bra som helst iallafall. Och Tell har hittills skött sig sitt allra bästa när han får ansvaret att föreställa moraliskt stöd! 🙂

Förresten är det ju lucia snart. Jag vänjer mig aldrig vid att jag inte ska stiga upp mitt i natten och flänga runt och lussa på 700 ställen! Så har jag ju haft det i nästan hela mitt liv. Saknar det lite. Det är ändå nåt speciellt. Oj vad jag har många program, noter, foton och minnen… Här är några av de bästa (och konstigaste):

  • När jag var liten skulle vår kör sjunga på nåt jättestort luciatåg i Arcushallen med CAROLA. Jag (och min tremänning Camilla) var så nervösa så vi inte kunde sova. Jag gick i sömnen och lade mig i Camillas säng, sen gick jag inte att flytta på. Jag var dessutom otrevlig i sömnen. Stackars Camilla! Så vi sov inte så bra. Men jag tror sjungandet gick bra. Carolas autograf har jag kvar på ljusmanschetten. 😉
  • En gång i tidiga tonåren när vi lussade på Nordbanken i Luleå så fick vi varsitt kuvert med 100 spänn insatt på ett pensionssparkonto. Vilken sjuk ”betalning” att ge till barn! Det har jag kvar än iallafall, har ingen aning om hur man avslutar skiten! Intressant att se vad den 100-lappen har blivit när jag är 65! 50 kr kanske?
  • En gång när jag var 15 kanske så sjöng vi i direktsänd TV, Norrbottens lucia firade 50 år. Luciorna var ju bara snygga vuxna tjejer och skulle inte sjunga på riktigt minns jag, vi ungdomar skulle sköta det riktiga sjungandet istället. När vi hade stått längst fram i domkyrkan med våra ljus under näsan tillräckligt länge svimmade jag och trillade ur bild, rätt ner i dopfunten så det bara small. Allt finns på VHS än idag! (Jag förstår nu att jag svimmade när jag ser programmet, det måste ha tagit 4 timmar att komma igenom det där).
  • När jag var 18 så fick vi plats med 12 tärnor och en lucia i en Saab V4 kombi från 1971 (som hade texten ”SPÅNKEN WAS HERE” målat stort med gul spretig pensel över hela bilen). Vi burnade runt i Luleå och skrek med igenimmade rutor, och en stackars lucia som precis hade tagit körkort körde så det rök och luktade bränt om kopplingen. Hon har körkort än idag kan tilläggas. Jag tror det var det året vi gjorde en helt grym livesjungning på Sveriges Radio Norrbotten som jag har på CD nånstans. Helt avgasförgiftade allihopa, efter att ha fulparkerat på tvären utanför radiohuset i panik. 🙂

IMG_8178

Hursomhelst, just nu hinner jag inte sjunga i kör, så därför blir det inget lussande nuförtiden. Jag får försöka hitta nåt luciatåg att lyssna på. Förra året plankade jag in i domkyrkan i Växjö fast det egentligen bara var för familjer till luciatågskören.

Hittade en rolig bild på mig från 1998, när jag var aktiv i ungdomssektionen på Bodens ridklubb. Här är jag på ridskolehästen Pollux! Åh så fin han var. En av instruktörerna tävlade medelsvår B på honom i dressyr om jag inte minns fel. Fin häst. Ser att jag har vita Easy Rider-gympaskor på mig. Hahaha! Så 90-tal! Mocka-chaps med fransar och grön sammetshjälm hade jag också. Men inte på luciatåget åtminstone.

IMG_8177
Den här bilden var med i Norrbottenskuriren. En av de sämsta pressfoto-bilderna jag nånsin sett. Men men, det var nog inte så lätt. Det är inte så lätt att fota i ridhus i december. Och man fotade ju på film då. Fotografen måste haft en fet jäkla blixt iallafall! Det är bara jag och Pollux som syns. Resten av luciatåget… not so much.

 

 

Annonser

2 reaktioner på ”Dagen-efter-ridning

  1. HHhahaha!!
    Detta var fasiken en väldigt roligt inlägg! Du har ju varit med om så mycket & gjort så mycket kul fast du är såpass ”ung” 😘😘😘
    Lussilelle på dig!

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s