Elände

Jag känner mig som värsta hästplågaren, stackars Tell! 

Han hade dragit av sig samma baksko idag IGEN den förbenade hästrackan. Jag tyckte han gick lite stappligt men gick ändå ner med honom till ridhuset för att kunna se nåt. Häromdagen när skon åkt av gick det ju utmärkt att rida ändå. Han brukar inte alls vara särskilt ömfotad. Och vanligtvis brukar han inte tappa skor särskilt ofta heller.

  
Väl nere i ridhuset hade jag honom lös en stund och herregud vad ont han hade i hoven. Det var liksom inget tvivel om saken. Och ändå var det tydligt att det var lättare för honom att röra sig där inne. Lille gubben! Kände mig som världens värsta hästägare. Han ville gå och linka i snigelfart hem och det fick han också. Han som alltid har så bråttom hem annars… 

  
Det var en mycket bättre idé att vara inne och hålla sig i stillhet, och mysa med lilla Thilia. Hon tyckte mycket synd om sin morbror Tell. 

Jag ägnade sen 45 minuter i kylan åt att försöka hitta igen åtminstone EN av de två borttappade skorna. Till ingen nytta. Och ringde fyra hovslagare, också till ingen nytta. 

Åkte hem och tog ett varmt bad. Imorgon bitti får jag göra ett nytt försök att få tag på nån hovis som kan komma ut. Wish me luck. 

Dressyrträningen för Alette imorgon är det nog bara att glömma, om inget mirakel sker. 😪


2 thoughts on “Elände

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s