Kloka ord!

Maria Eriksson är en helt fantastisk dressyrtränare, som jag tyvärr inte själv ridit för, men känner många som har det! Och jag har varit med på läktaren många gånger när hon ridit, och när hon hållit lektioner. Särskilt uppe i Norrbotten är hon lite av en ridsportkändis (tidigare landslagsryttare) och otroligt populär tränare, hon har bland annat drivit Holmen häst- och ridutbildning utanför Kalix i många år. 

Jag måste försöka få till någon träning för henne med Tell nån gång, vilken dröm det hade varit! Jag har fått för mig att Maria flyttat ner till Skåne nu, men jag är inte säker. Hon kanske bor kvar i Kalix, någon som vet?

Hur som helst så hade jag tänkt åka upp till Nobynäs i norra Småland på kurs för henne förra året (det stället är/har varit lite som Wirsbo herrgård med ridcenter osv tror jag), men jag kom aldrig iväg. Det blev mycket annat roligt istället. Nu är Nobynäs säteri till salu, precis som Wirsbo var tills för inte så länge sen! Ser man på. Får verkligen hoppas att det blir nya bra ägare och att de tar dit Maria igen!! Om hon nu inte flyttat till Skåne alltså, då kanske jag kan rida för henne förr eller senare ändå. 🙂

nobynas

Nobynäs gamla hemsida ligger kvar fortfarande (den förra verksamheten som jag antar slutar nu eftersom de säljer), så jag passar på att kopiera de kloka ord som Maria skrivit där! Så det inte försvinner upp i tomma intet. Här kommer det:

Hästen går som du rider – eller?

Att det är viktigt med en god sits och balanserad inverkan är väl något alla är överens om. Att jag som ryttare måste lägga ned massor av tid och omsorg på att utveckla min sits och optimera balansen är väl heller inget att vara oense om. Men är det möjligen så att det oftast stannar med en läpparnas bekännelse? För handen på hjärtat, hur många träningar har du följt eller själv varit med på där fokus hamnar på hästens prestation och position istället? Hur många egna träningsstunder har du tillbringat med att helt och hållet koncentrerat dig på din egen kropp och knopp?

maria

Ja, jag vet att det är svårt – och ibland näst intill helt omöjligt – att ta kontroll över sin egen kropp. Att dessutom samtidigt balansera på hästryggens stundom varken mjuka eller helt förutsägbara rörelser plussar på svårigheten ytterligare. En massiv uppgift i hästväg mao.

Men visst är det fantastiskt att se en ryttare som är ett med sin häst – en kentaur. Där det ser ut som att hästen alldeles av sig själv utför rörelserna, ryttarens hjälper är osynliga – precis som målet står beskrivet i ridsportens tävlingsreglemente. Om jag sedan rider tävlingar eller använder min häst för skogsturer gör detsamma, det är min skyldighet mot hästen att bli en så bra (läs balanserad och med god position) ryttare som jag bara kan. Det här är ett livlångt lärande, sitsen bli aldrig klar – det finns alltid massor att förbättra. Tänk, vilken tur!

Jag brukar hävda att ridning inte är rocket science – vilket absolut inte gör uppgiften lättare – men ridning bygger på enkla principer som under århundranden är testade, dom dåliga förkastade och det som fungerar består. Vår svenska klassiska ridning bygger på att jag som ryttare lär mig tre saker – sitta korrekt och med korrekt sits kontrollera hästens tempo och väg.

maria2

Enkelt, fast inte lätt! Vad är då en korrekt sits? Ja, här måste jag citera Muselers Ridlära: ”En bild av den korrekta sitsen ges inte för att därigenom understryka den fara som ligger i att understryka den yttre formen. Balans, lösgjordhet och medgående i hästens rörelser låter sig knappast avbildas, lika lite som känsla. Vilket inte betyder att den korrekta sitsen bör förbises” Och så illustrerar han det med en blank bild 🙂

Vi kan se ryttarens sits (den yttre formen) som en förutsättning att nå den inre formen dvs. balans, ändamålsenligt anspänd och aktivt följsam så att jag med mitt huvud genom min kropp kan styra hästen med omärkliga hjälper. Den lodräta sitsen är ett hjälpmedel för oss att använda våra hjälper på rätt sätt, är säte, överliv, hand och skänkel i en korrekt position kan du varken hacka med sporrarna eller dra i tyglarna speciellt framgångrikt – du tvingas alltså att rida med sitsen, bra va?! Och det fiffiga i kråksången är att sitsen fungerar alldeles automatiskt på hästen, det är inget den måste lära sig. Att stanna för att man drar i tyglarna är däremot helt emot naturen, eller för all del springa med en hackande sporre i sidan.

Hur alla våra delar skall vara placerade kan jag inte gå in på det här blogginlägget, då blir det en bok men några brasklappar kan jag slänga med i konsten att skaffa sig en bättre sits.

Nr 1: träna!!! Det man tränar blir man bättre på (ingen rocketscience det heller) jobbigt och ansträngande för ryttare of course men ingen skulle väl drömma om att lära sig spela tennis utan att springa.

Nr 2: balans är a och o. Det finns ingen nästan balans, balansen är absolut och något jag måste lägga stor vikt och omsorg att öva. Och nej, då kan jag inte hålla i mig lite i tyglarna eller klämma mig fast i låren…

Nr 3: det finns bara ett lodplan! I lodrät sits finns en inbyggd samlande inverkan på hästen, att konstant sitta bakom lod i stolsits är för mig en styggelse där hjälpgivningen aldrig kan bli omärklig och samlingsresultat alltid bristfälligt. Tyvärr lite modernt i dagens tävlingsridning där spektakulära uppvisningar har gått före korrekthet och harmoni. Nu verkar det dock som att pendeln börjar svänga tillbaka så sakta …

Nr 4: när du rider så koncentrera dig på vad DU gör – inte hästen. Det är ju faktiskt jag som måste ändra på mig, hästen kommer inte att ändra på sig men däremot kommer den att belöna mig som ryttare när jag gör bättre ifrån mig – garanterat så ärliga är hästar!

Nr 5: börja ridpassen med att kontrollera din blick och andning, något vi inte kan kompromissa med. Mycket vanligt fel på hästryggen är just att titta ned och hålla andan. Gå sedan igenom kroppen systematiskt genom att skicka ut frågor till dina olika kroppsdelar. Ex. Hur känns min högra fot? Var är min högra fot placerad? Registrera men värdera inte, fokusera sedan på din (korrekta) mentala förebild, oftast brukar kroppen automatiskt rätta sig då vi strävar efter att bli lika vår förebild.

Nr 6: se på din ridning som ett livslångt lärande, det är ok att göra fel ( vi gör alla fel och vi gör alla samma fel) Att rida är mentalt väldigt krävande för jag måste stå ut med mina ständiga tillkortakommande! Men det är helt okej och faktiskt också nödvändigt att göra fel så länge min intention är att bli en bättre ryttare. Bara en sak är inte ok och det är att skylla på hästen – jag får den häst jag förtjänar – deal with it. Sträva efter att bli en skicklig ryttare med känsla för hästen och kunskap om dess behov.

Och sist men inte minst – ha kul! För visst är det väl därför vi rider och umgås med våra fantastiska hästar. Magin i att kommunicera med det vackraste djuret i hela världen är det ju ingenting som slår, ingenting!

Hälsningar från Maria Eriksson

Annonser

3 reaktioner på ”Kloka ord!

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s