Årets fälttävlansdebut – och en fin grön rosett!

Ni ska få höra allt om gårdagen, vet bara inte riktigt var jag ska börja. Det finns en risk för att det blir jättelångt.. haha! (Det kommer nog lite mer bilder och filmer senare också).

Såhär var det. Jag fick reda på i fredags eftermiddag att vår bil inte skulle bli klar. Det gick inte att få ha någon annan bil därifrån istället. Verkstadselände!! Jag ringde alla jag känner som har bil med krok, och alla hyrbilsfirmor och mackar i hela Växjö. Ingen hade en bil som man får dra 1400 kg med på B-kort. Då försökte jag hyra ett lättare släp istället, men det fanns inte heller något inne som jag fick dra med lånebil och B-kort, inget som hade tillräcklig lastvikt iallafall. Dessutom var det svårt att låna någons bil en hel dag och köra 30 mil, jag hade ju ingen bil att byta med. Eftersom båda mina var paj. Och hyra bil och släp för jättemycket pengar och sen ändå köra olagligt det ville jag inte. Jag trodde ändå hela tiden att det skulle lösa sig, men kl 19 på kvällen hade jag fortfarande inget ekipage att komma ner till Skåne med och jag var så trött så trött och hade ringt 200 samtal och försökt allt jag kunde. Jag bara lade mig på sängen och storgrät. I säkert en timme. Sen tog jag mig samman, försökte tänka att det var ju ändå bara en tävling, ingen som har dött, och så åkte jag till stallet.

Då var jag helt inställd på att jag inte skulle komma iväg. Att det är såhär ibland. Man har otur, liksom. Man gör sitt bästa, men ibland går det ändå inte. Jag struntade i att lära mig dressyrprogrammet, det var ju ändå inte lönt. Jag red ut på Tell istället och red sen en liten stund på banan, det var mysigt. Tell gjorde lite som han ville och jag hade glömt sporrar och spö och hade ingen kraft i benen, men jag orkade inte bry mig om det. Kände mig ändå väldigt glad över min fina häst, fällde en liten lyckotår över att han är frisk och mår bra! Det är ju ändå det viktigaste. ❤

Kl 21 på kvällen visade det sig att snälla Göte som egentligen skulle vara barnvakt på tävlingsdagen kunde tänka sig att köra ner mig och Tell med deras bil och släp, han har BE-kort. Villkoret var att barnet fick (och ville) följa med. 😉 Och det ville hon ju. Jag nästan DOG av lycka och började tjuta igen. Ibland känner man sig mogen för sin ålder alltså.. haha! 😉 Men vad ska jag göra, folk är så jävla fina så jag smäller av!!! Jag packade fort som attan i panik sent på kvällen och pussade Tell på nosen. Åkte hem och sov i tre timmar, steg upp igen på morgonen kvart i fyra och åkte tillbaka.

IMG_9279
Tidigt på morgonen tog vi lite paus i Osby. Tell där bak, Göte, Bibbi och jag där fram!

Det var jättehärligt väder på morgonen och hela förmiddagen. De hade lovat busväder och regn sen på eftermiddagen, så jag var rätt inställd på att rida terrängen i skitväder. 

Men det behövde vi inte! Återkommer till det. 🙂 Dressyren då, jo, Tell var jättefin på framridningen och jag var så glad bara över att vara där!! Kände mig helt religiös nästan och satt och log på hästryggen och kisade upp mot solen. Ibland kommer det liksom över en extra starkt att ”jag har sån SJUK tur som har en sån fin häst som jag får ha så roligt med, och att jag har vänner som ställer upp och KÖR både mig och hästen ända hit”… osv. Jag var SÅ glad och kände att hur det än går så kommer det här bli en toppenbra dag. Och det blev det!

IMG_9289
det var många mörka moln runt omkring oss, men solen vann!!

Tell blev lite spänd inne på dressyrbanan, fast det var verkligen inte hans fel utan jag blev ju också lite spänd och vågade inte rida framåt riktigt som jag borde. (Typiskt mig, jag gör ofta så på tävling, fast jag försöker träna bort det). Ville så gärna ha med mig den fina känslan från framridningen, och ville verkligen INTE ha den usla känslan som från dressyrtävlingen i Tingsryd!! Bibbi ”skällde” lite på mig efteråt att vi kan bättre, och det kan vi ju. Men jösses, jag är ändå SÅ nöjd med 66% (även om jag vet precis vad jag ska göra bättre till nästa gång, jag gav bort några riktigt onödiga poäng)! Jag är glad för att det blev flera 7:or i protokollet. Duktig häst!! ❤ Nu är vi verkligen på rätt spår, jag är så glad att det var ROLIGT att rida dressyrmomentet! Det är ju inte alltid det är det.. hehe. 😉

IMG_9295
Jag är så trött här så mitt ena öga ser helt litet ut, hahaha! Tell ser nöjd och söt ut!

Vi låg helt okej till efter dressyren, men det var ju inte att jag tänkte på placering eller så. Mitt enda fokus med dagen var att ta mig igenom tävlingen, ha roligt med min fina häst och mina vänner, och inte ramla av i terrängen! Det var ju ändå två år sen jag red en hel fälttävlan senast, och man är ju lite ringrostig, även med allt runtomkring!

Skärmavbild 2016-04-25 kl. 22.36.13.png

IMG_9299

Hoppningen var rätt hysterisk. Man skulle ut på terrängbanan på ett fält och hoppa fram! Tell trodde det var terräng och var laddad till tusen. Vi tog några språng över en liten oxer och sen kände jag att nu får vi gå in på banan och få det här överstökat, det kommer bara bli värre om jag försöker hoppa mer.. han var så glad!! Jag växlade upp och ner i galoppen några gånger istället, så han skulle vara någorlunda med mig.

Jag hade glömt sen förra fälttävlan för två år sen att det kan vara lite besvärligt när man kommer in på hoppbanan på en extremt hoppglad fåle. Det står nämligen hinder ÖVERALLT och man ska inte hoppa ALLA. Tyvärr, Tell! Precis när vi fått startsignal så möter vi vår veterinär Staffan Lidbeck som går banan med några barn.”HEJ”! sa Staffan. ”Nämen… är det inte TELL?? Så roligt!” ”Jajamän, det är det!” sa jag. Jag blev SÅ glad över att se Staffan, att han kände igen mig och Tell, så jag blev lite starstruck nästan. Eller så hade jag blodsockerfall eftersom jag inte hade ätit nåt sen kl 03.30. Tell bjöd på ALLA hinder, inklusive det hindret där Staffan stod så det hade mycket väl kunnat vara så att vi hade hoppat fel hinder, OCH över Sveriges förbundskapten i fälttävlan.

Skärmavbild 2016-04-25 kl. 23.34.13Skärmavbild 2016-04-25 kl. 23.35.19

Som TUR var lyckades jag ratta runt min vilda glada racerlama på rätt hinder, även om det var nära ögat några gånger för jag själv var ju lite förvirrad och var nära att rida fel jag med. Jag hade aldrig förlåtit mig själv om det var mitt fel att vi inte kom ut i terrängen!!! Det där var ridmässigt något av det sämsta jag har gjort (kändes det som iallafall). Men jag har ju en bussig hopphäst som är kvick som själva tusan, och hindrena är ju inte höga i 90-klass. Tack Tell!! ❤

IMG_9292
Till hästapållarna! Alltså Vinslöv, ni måste åka dit. Så fin och trevlig tävling!! Supergulliga funktionärer, och allt var så himla bra skött. Toppbetyg!!

Vår granne Hanna som följde med och groomade åt Agneta tittade på när jag red och hon sa att det inte alls såg så illa ut. Snällt sagt, men jag tror henne inte.. 😉 Jag träffade Staffan senare också och han sa att det såg bra ut, och att det var så roligt att se att Tell var fin och fräsch! (Det blev jag JÄTTEglad över såklart)!! Han tyckte jag skulle komma och rida 90- eller 100-klassen i Eketorp, men jag sa att jag inte kunde vara där i två dagar. (Delvis sant, jag har inte råd). Men att jag kommer och står hindervakt en av dagarna, så då ses vi! Det ska bli jätteroligt. För övrigt så träffade Staffan på Bibbi, Göte och Agneta senare och då hade han sagt till dem OCKSÅ att ”det var så roligt att se deras fina hästar. Särskilt Tell”! Det kanske är så även för veterinärer att de kommer ihåg vissa hästar lite extra? Tell den lille göken har helt klart tagit i en plats i mångas hjärtan. Jag blev så rörd över det här att jag var oerhört nära att börja grina. Igen.

IMG_9284
Vi fick skritta terrängbanan efter hoppningen. Vi hade bestämt att Tell och Taleya inte skulle gå ihop, så de båda fick träna sig på att vara själva och utan varann. Det gick utmärkt att skritta runt banan solo! Inga flyktförsök alls. Tell var avspänd men vaken och alert. Härligt väder var det också. Det här kan jag göra varje dag, tänkte jag!

Det var lång väntan till terrängen, vi skulle starta nästan sist i sista klassen. Gick banan två gånger till fots också. (Banan finns förresten att kolla på, inklusive alla hinder, på mycoursewalk om ni vill!) Åt hamburgare i serveringen, pratade med goa människor, osv. Och tiden gick. Plötsligt var det dags att göra sig iordning för terrängen, och då höll jag på att svimma av nervositet men visste ändå att direkt starten går så kommer det ju släppa, då är det bara att rida.

IMG_9293
Världens bästa Göte! Tell älskar honom! De är ett bra team. 🙂

En annan sak jag hade glömt sen sist är hur stor skillnad det är på träning och tävling när det gäller terräng. Särskilt när man har en häst som vet vad som väntar.. 🙂 HerreGUD som han gick. Galoppsprången måste ha varit tre meter längre än på träning.. wohooo!!! Sen har man ju ett visst mått av adrenalin själv också. Jag red på ordentligt i början och såg till att han var med mig, han skulle inte ha en CHANS att vända hem. Jag tänkte att mina skänklar var som väggar. Nu vet jag ju inte om det var det, eller om det helt enkelt är så att han blivit modig hest nu, men det funkade. SOM han galopperade! Och sög mot hinder! Min plan var att inte använda handen utom i krislägen, och att istället sitta upp och stämma av i god tid före hinder. Trampa ner hälen och hålla om med skänkeln. Tjena. Det slutade med att jag spände alla muskler jag har, satt emot med all min kraft, tog en rejäl halvhalt i tygeln och skrek ”HO” så högt jag kunde. Hejdå finstämda hjälper… hahaha!

Han lyssnade, men sög fortfarande framåt som attan. Jag fick inte tillbaka honom riktigt så mycket som jag ville dels i skogen, dels till en stor mörk oxer, så jag fick hålla i mig och låta honom hoppa istället. Det skötte han fint. I övrigt är jag jättenöjd, han gick ju som ett skott och lyssnade fint nästan hela tiden. Rytmisk och fin runda. VILKEN häst jag har!! Det var verkligen inga problem nånstans. Och jag är gladast av allt över att han inte visade NÅGON som helst tendens över att kasta sig hemåt till flocken fast det fanns flera kritiska ställen på banan! Han fick miljoner klappar och pussar när vi kommit i mål. Optimaltiden var 3,52 och vi red på 3,44. Så det var ju snabbt, men inte vansinnestempo tack och lov. 🙂 (Då hade vi ju fått straff på grund av det, om vi ridit alldeles för snabbt). Nu blev det en härlig nolla i terrängen, hurra!! Och sen blev det ju prisutdelning dessutom. Jag kan inte tro att det är sant. Men det är det! ❤ Det var nog meningen att vi skulle komma iväg ändå!

Skärmavbild 2016-04-24 kl. 11.17.12.png

Jag har så många att tacka. Göte, tack för allt! För skjutsen, för all hjälp med att hålla Tell, beta med Tell, filma, osv! Bibbi för att du frågade Göte, för sällskap, allt! Agneta för ALL hjälp och stöd, tröstande kramar i vått och torrt, du är en klippa och en fantastisk förebild. Tack bästa Lisa och Mattias som kom ända från Blekinge och hejade och dessutom tog fina bilder och filmade! Wow! Tack!! Och tack Hanna för trevligt sällskap, och Wilma för att du följde med så jag kunde få låna din barnvakt som chaufför. Älskar er alla, ni är underbara! Hälsningar en gråtmild fälttävlans-hobbyryttare och hennes högt älskade racerlama. 

IMG_9298

 

 

Annonser

11 reaktioner på ”Årets fälttävlansdebut – och en fin grön rosett!

  1. Så härligt 🎉🎉🎉🐎🐎🐎
    Vilka fina vänner du har som ställer upp 😊
    Så roligt det låter att rida en riktig fälttävlan.
    Duktiga du och fina Tell 👏👏👏

    1. Tack goa du! Ja visst har jag. ❤️ Ja fälttävlan är helt underbart, rejäla och härliga människor och det är alltid så gemytlig stämning på tävlingarna dessutom! Och det finns ju inte mycket som slår att komma i mål felfri i terrängen, den känslan alltså!! 😃😃😃✌🏻️

  2. Hej Ida. Hittade in på din blogg av en slump och läser ibland. Vi kände Tell när han bodde hos Bibbi och Göte i Dösjebro och Tell var med när vår häst föddes där för snart åtta år sedan. En speciell häst är han, din Tell. Kul att han har det bra hos dig och att ni lyckades få en fin dag i Vinslöv.

    1. Hej Maria! Men åh! Vad roligt! Så glad jag blir, tack snälla du för att du skrev! 😊 Jag tror Bibbi har berättat om dig och att Tell var med när er häst föddes! Jag frågar dem ofta om historier om när Tell var liten, tycker det är så kul att höra. Jag är otroligt fäst vid honom, han är verkligen speciell! Det var ju lite av en slump även att jag träffade Agneta och sedan köpte Tell, men livet leder in en på bra vägar ibland helt klart! 😊 Tack igen för att du skrev! ❤️

      1. Tell var ju vaktmästarn där som talade om när något var fel, och gnäggade när vi kom. Han var sällskap till vår första häst när hon var dräktig och gick med Tell i flera månader, så vi träffades honom ofta.

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s