Det är svårt att rida

Nu har det äntligen börjat bli lite vår här, jätteskönt väder och lite värmande sol! Tänk att det redan är maj. Var tog april vägen??


Igår red vi ut en sväng, hoppade några små terränghinder (stockar) som grannen har lagt ut nere vid sjön, och sen jympade vi lite studs på banan. Tell blev jättefin. Jag ska tänka på att rida lätt långt fram i hoppsadeln och sitta så lätt jag kan på honom. Bara byxan i sadeln.. Och rida ordentlige hörnpasseringar. (Det är lätt när det går bra, men svårt när det går dåligt kan vi sammanfatta det med). Fina pålle! ❤️ 

Jag rider ju ofta(st) med vänner som är jätteduktiga, mycket bättre på att rida än vad jag är. Vi pratade lite om det igår, hur vi ska hitta en bra kommunikation för att hjälpa varandra. Jag uppskattar ju jättemycket att få hjälp! Men hur gör man när man inte ”bett om det” och bara känner sig kass? Inte helt lätt! 

Min vän som jag red med igår säger att jag brukar mumla nåt och säga typ ”jag försöker ju” som bortförklaring. Ojdå. Det får jag ju sluta med! Fast egentligen blir jag nog mest ledsen över att jag inte är bättre. Jag vill så gärna rida bra! Och då får man ju vara glad för att folk vill hjälpa en! Jag får sluta mumla. För jag ÄR ju glad för att jag får hjälp! Eller helt enkelt säga till att ”just nu är det inte läge, låt mig försöka själv”. 

Problemet är att jag ofta hamnar i ett mellanläge och blir lite överraskad. Jag vet inte om jag vill ha hjälp eller inte. Jag känner ju om jag verkligen inte vill, eller om jag blir superglad för hjälpen. Men mellanlägena är svåra när man blir överraskad. Iallafall i ridningen, tycker jag är ganska bra på att ta konstruktiv kritik annars! Himla märkligt.. Så är det för mig iallafall. Hur är det för er? 

Jag har inga problem med att känna mig dålig ibland, eller att ta instruktioner och hjälp från tränare, tvärtom! Men då är jag ju mentalt inställd på det, och har åkt dit just därför. 

OBS: jag känner mig verkligen inte alltid dålig, och jag har bra självkänsla. Jag känner mig alltså inte dålig generellt, utan det är i ridningen som jag vill utvecklas och har höga krav. Men jag är nöjd och glad och känner mig rätt så bra ibland också! Och Tell känner sig aldrig dålig. Det är jag helt säker på! 😃

Annonser

3 reaktioner på ”Det är svårt att rida

  1. Det där är inte lätt. När vi rider tillsammans jag o Sara o jag tycker hon gör ”fel” o kommer med en kommentar blir hon alltid ”sur”. Jag inser att det är bättre att hålla tyst om hon inte vill ha hjälp.
    Samma sak om hon kom med tips till mig och jag inte bett om det då var jag inte mottaglig.
    Bästa är att du ber om tips när du vill ha och däremellan inte får några utan testar själv.
    I hoppningen verkar det vara mkt lättare där kommer de med små tips hela tiden utan att nån tar illa upp.
    Prata med dina kompisar. Sen måste du rycka upp dig. Du rider inte dåligt 😊🎉 Du har placeringar i både hoppning och fälttävlan det måste man vara duktig för att få.
    Jag hoppas vi får lite mental träning på kursen eftersom Lotta o Marilyn är experter på det😉 Vi behöver alla bli bättre på att tro på oss själva.

  2. Om inte jag ber om hjälp av någon annan så vill jag inte ha det. Det bästa är nog att inte ge varandra tips och råd i tid och otid, för då blir det lätt konstigt. I stallet kommenterar vi inte varandras ridning, vilket är bra. När döttrarna red så fick jag ibland bita mig i tungan för att inte kommentera, men ibland kunde jag inte vara tyst och då blev de lätt sura.

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s