Nu sitter jag i soffan och spanar in mot köket, snart blir det grillat (vet ej vad, Matias har hållit på med nåt ute vid grillen i 2,5 timme och det luktar enris så jag gissar att det blir gott)! Jag har iallafall gjort potatisgratäng och äppelkaka så mina usla husmorspoäng är väl åtminstone tillfälligt påbättrade. 🙂

Tellesprätt och jag har varit på vår hemmaklubb VFK idag och ömsom gjort bort oss, ömsom gjort vår klubb stolta. Det är det där med mellanlägen vi inte är så bra på. Allt eller inget!!! Eller allt OCH inget ska jag kanske säga. Suck. 😉

Det här blir jättetråkigt utan några vidare bilder eller filmer (det tror kommer, hade flera vänner på plats med olika fotoapparater), så jag ska försöka fatta mig någorlunda kort för att vara jag.

Till dressyren red jag fram ute, det var svinvarmt i ridhuset och vi skulle ju ändå rida upp själva programmet där inne sen. Han kändes så fin!! Woho! Jag var stolt och glad över min fina häst och kände att ”nu kommer det här gå bra, så kul”! Och så rider vi ihop 58 komma nånting procent. Jag var så ledsen och besviken att jag höll på att börja gråta. Moget. Fick försöka ta mig samman.

”Fint visat på spänd häst” och att vi ändå fick en 9:a (!!!) på en mellantrav får vi väl ta med oss. Eller nåt. Vi satte ju alla enkla byten och allt annat svårt.. och ändå kändes det bara skit. Fy faan vad less jag var. Jag red verkligen inte bra, blir så sur över att jag inte kan rida framåt bättre när han blir spänd. Och det blir han ju nästan jämt, jag borde ha lärt mig detta nu efter sex år med den här kära laman. Bla bla bla… moving on!

Tekniken var väl ändå okej tycker jag! Det gick mycket bättre med galopp som transportgångart denna gång, även om han blev lite taggad här och där. Vi klarade alla jobbiga övergångar mellan skritt och galopp. Duktig hest! Och jag kom ihåg hela banan som var lång som satan!! Klapp på axeln. (Det är inte bara att komma ihåg vilka hinder man ska rida i vilken ordning utan det är även jättemycket huvudbry i WE med hur man ska rida ut från varje hinder för att komma i rätt galopp osv, helt galet. Jag var helt färdig efteråt, jag som har så kasst minne)! Tyvärr fick vi dåliga betyg på höger sidepass (misslyckat) och klockan (han slog huvudet i den efter att först bjudit på staketet och försökt hoppa ut, sen hoppade han baklänges ut därifrån i skräck och panik. Inte så vackert). Tre tunnor är jag nöjd med att vi kom igenom, han stod emot så jag fick rida för kung och fosterland. Det var nåt läskigt med det hörnet. Men vi fick många bra poäng också på det vi gjorde bra!

Speeden var verkligen hej och hå, nu går tåget. ”TERRÄNG!!!! OMHOPPNING!!! STEEPLECHASE! TÄBY GALOPP!!! Nu JÄVLAR!” tänkte Tell och saftade på så den tjusiga flughuvan nästan flög av i farten. ”Whoa” tänkte jag och hängde efter honom rakt ut hela speeden. Det var det. 😉 Nä, men det var ju bara att försöka rida framåt fort och rätt. Det blev ganska rätt. Vid tunnorna tänkte jag bryta av till trav för att komma runt dem snabbare, det tänkte inte den speedade racerlaman. ”Men jag galopperar ju, sluta dra i mig”!!! – blev förbannad och ställde sig rätt upp, sen hoppade han ett gigantiskt gethopp rakt över en tunna så jag fick göra om för att inte få avdrag. Jisses. Vid klockan gjorde han också typ en saltomortal bakåt för han var fortfarande rädd för klockan sen tekniken. Men jag tog ringen i full kareta, och vi var grymt snabba! 😀

Jag är inte alls nöjd med att komma trea, inte för själva placeringen egentligen, utan mer för att jag verkligen trodde det skulle gå bättre i dressyren idag. Så himla besviken över det! Sen i tekniken och speeden är det ju som det är, vi lär oss varje gång och vi får väl öva mer helt enkelt på att vara snabba och lydiga istället för snabba och olydiga.

Hej hopp!