Jobbig dressyr och anmäld till 100-klass

Åh vad jag hade sett fram emot idag! Äntligen skulle Alette komma. 

Tyvärr har jag jobbat som ett AS nu i tre dagar och även om jag gillar mitt jobb så ÄR det skitsvårt att vara på topp i allt samtidigt. Det var inte så att jag satt och tänkte på jobbet hela tiden när jag red, inte alls, mer att jag kan känna såhär i efterhand att jag verkligen är trött. Och att det kan vara därför också som jag inte är så nöjd. Tycker verkligen inte jag red bra. Jag gjorde mitt bästa, men det var verkligen inte bra.

Jag vet att man inte kan få en pangkänsla varje gång och att det ibland är så att man får lita på sin tränare som säger att man gör rätt och att hästen kommer jobba rätt om en liten stund han med, fast det känns fel. Jag försöker iallafall. Dressyr är ta mig faan det svåraste man kan hålla på med.

Eftersom jag inte har så mycket ork för tillfället så hade jag såklart gärna velat att det gick super och att både Tell och jag kände oss toppen. Så kan det ju också vara ibland nämligen, bara inte idag. Trösten är att Tell fick ta i ordentligt och nog fick loss ett och annat i ryggen, han skrittade som att han var en annan häst sen. Jag kände mig dock rätt så värdelös. Inte med allt, det var en hel del som gick bra under passet. Förvänd galopp gjorde han som en kung t ex.


Passet bjöd även på en arg sprätt som vägrade gå ut till högertygeln, reste sig och hoppade runt som en kanin, samt att det tog fyra varv på fyrkantspåret att få fram honom i en mellantrav. Suck. Har vi inte kommit längre än såhär??? Jag blir så trött. Arg. Ledsen. Och så blir jag orolig. Har han ont någonstans? Han såg ut som en halt kamel när jag tog in honom från hagen och gick helt på snedden, usch jag hatar sånt. Men sen gick han rent och taktmässigt när jag väl red, och varken Alette eller nån annan som var där tyckte ju att han var oren så det där får jag väl bara stryka ur tankarna.

Slutsatser: Vi gjorde ändå en hel del bra. Bra skrittjobb, bra högergalopp, bra förvänd galopp. Jobba vidare på: Rid fram fram fram och lätta av, han får bära sig själv. Han ska komma upp fram och skjuta på bak, medan jag fortfarande sitter kvar mitt över hästen. Ha kontakt men inte hålla fast honom. Alette sa att han var väldigt fin i formen. Det kände jag med emellanåt, kanske kändes det så kasst för att vi försökte ”steppa upp” lite och det gick sådär när hästrackan har för mycket energi för sitt eget bästa men ändå inte går ärligt fram… (eller att jag inte kan rida fram det alltså).

En till slutsats: Det är för lite att bara rida för dressyrtränare en gång i månaden. Jag borde göra det en gång i veckan, eller åtminstone varannan. Jag får lösa detta, om det så krävs att lasta djuret och köra hem till Alette i Blekinge för bootcamp varannan helg. Och därmed basta!

Nu är vi anmälda till vår första 100-klass någonsin. Debut för både mig och Tell på den nivån.. Vad i hela Hälsingland har vi gett oss in på??!!! Hoppas verkligen att jag hinner hoppa några 100-hinder på Udden som träning innan det hela, annars avanmäler jag och anmäler till 90-klassen istället. (Sist jag hoppade 100-klass-terränghinder överhuvudtaget var för två eller till och med tre år sen i Hermanstorp). Jag som säger att jag inte är så tävlingsinriktad… men det är klart det vore kul att rida DM i fälttävlan. 🙂 Och så har jag lovat Linda Algotsson. Man kan ju inte lova OS-ryttare saker och sen banga. 😉

Jag försöker övertyga mig själv att det kommer gå bra. Vi har ridit (få se nu) sju fälttävlan i 90-klass sen vi började med fälttävlan 2013. Av det har vi blivit placerade i två. Nollat i terrängen de flesta gånger. Ramlat av en gång bara (den första starten). We can do it!

ska%cc%88rmavbild-2016-09-21-kl-20-36-14

 

 

 

Annonser

2 reaktioner på ”Jobbig dressyr och anmäld till 100-klass

  1. Hejja Ida!!! 100-klass kommer gå fin fint för dig & lilla kaninen!

    Jo, inte faaan är det lätt med dressyr inte. Men det kan nog vara lite som du skrev, att du tänkte ”step up a bit” & då lämnar man ju sargen lite. Kan kännas förjävligt men tror det alltid nästan ger något med dessa ”skitpass”

    1. Önskar att du kunde vara med som moraliskt stöd!! Jag kommer fan kräkas. 😉 Du får tänka på mig och hålla tummarna.. 🙂 Jo visst är det så, och jag är glad att jag ändå vågar lämna sargen. Även om man typ börjar grina och funderar på att sluta rida, haha!

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s