Galopptisdag

Både Tell och jag älskar uteritter. Vi skyndade oss ut i skogen själva ikväll, det blir ju mörkt så snabbt nu. Tell var jätteglad och frustade redan i skritten på väg ut i skogen, haha! Underbart. 

Jag blev påmind av facebook om att det var fem år sen idag som jag satt fast i taggtråd i skogen med Tell och trodde att hans sista stund var kommen. Det var på tiden när det bara var kris och panik på våra ensam-uteritter, han var livrädd för allt och jag var i min tur också livrädd. Ändå hade jag gett mig fan på att jag SKULLE kunna rida ut själv. Det var bara det att det gick helt värdelöst. Typ varje gång. Och så fastnade vi i taggtråd på det efter ett av hans på den tiden berömda panik-bautahopp rätt ut i ingenstans. Fy hundan. Men som ett mirakel stod han blick stilla i en halvtimme medan jag trasslade ut alla fyra benen ur taggtråden. Vi hade verkligen änglavakt den gången.

Fastän 2011 var ett kasst år med mycket gråt och ångest och jobbigheter så kom vi ju igenom det. Sen har det bara gått bättre! Med allt. Jag minns att jag tänkte då att jag nog aldrig skulle kunna njuta på uteritter själv med Tell, han har helt enkelt för mycket flyktinstinkt tänkte jag. Däremot minns jag att jag hade som mål att iallafall kunna genomföra uteritter själv på ett bra sätt förr eller senare. Jag tror inte att jag då kunde se framför mig hur han lugn och trygg skulle knata på i skymningen, utan annat sällskap än mig på ryggen, långa tyglar, möta älgar och rävar och allt möjligt och han gör verkligen ingenting. Så är det alltså nu, fem år senare. (Okej inte alla gånger, men de allra flesta). Han bara frustar nöjt. Han är vaken och alert, men lugn, glad och trygg. Och det har vi gjort tillsammans! Åh vad coolt det är.

img_1126

Älskade älskade häst!


Imorgon är det hoppträning, tror det kommer gå finfint.
Skönt att ha ett härligt galoppjobb gjort dagen innan, Tell var SÅ nöjd och fin att rida idag. Förut ville jag nästan alltid trimma på banan dagen före en träning för att känna att jag hade ordning på grejorna, men numera tycker jag uteritter och härliga grusvägsgalopper nästan är ännu bättre. Så man känner att motorn verkligen är på, liksom! Det är också en grej som hänt bara nu det senaste året, att jag verkligen kan JOBBA honom ute. Ändra formen, rida tempoväxlingar med bibehållen aktion, härliga övergångar, få honom att slappna av och stretcha ut ryggen och halsen, osv. Så ja, gott folk, det kan gå att få bukt med tossiga rädda racerlamor, man får bara hålla ut tills de är 14 år sisådär! 😛 😉

Jag försöker helst undvika att tänka på att jag ska rida 100-klass snart, jag blir så nervös redan nu så jag känner mig illamående. Men på fredag ska jag ut på terrängbanan och träna för Linda Algotsson, det längtar jag till! Hon kommer säkert coacha oss så vi (jag) känner mig lite modigare. (Blev den träningen ist för att åka ner till Hoby idag, Udden kändes viktigare). Och jag är så glad så jag nästan dör för att bästa Ida och Karin kommer ner ända från Gävletrakten för att hänga med mig och Tell på fälttävlan!! Alltså snacka om fina vänner!!! ❤ ❤ ❤ 😀

img_1163

Nu har det officiellt blivit höst. Ikväll var det premiär både på att börja äta lite hösilage OCH att få på regntäcke. De går fortfarande ute hela dygnet (utom när de är inne och får lite kraftfoder) men imorgon ska det regna, så täcket fick komma på nu.

 

En reaktion på ”Galopptisdag

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s