Hoppträning

Igår kväll var det hoppträning, allt kändes väldigt märkligt för jag hade just fått reda på att en väns älskade häst har dubbelsidiga senskador och mest troligt aldrig kommer gå att rida på igen. Den ska vila nu i ett halvår, men hoppet är mycket litet, och även om den skulle repa sig någorlunda så kommer den aldrig komma tillbaka till samma höga nivå i vilket fall. Så fruktansvärt tråkigt!! Vi gör ju allt, verkligen allt, för våra älskade djur och ändå händer sånt här ibland. Jag är så otroligt ledsen för min väns skull.

Dock uppskattade jag ännu mer att min egen häst är så fin och fräsch, satt nästan och kände mig lite tårögd, man blir ju påmind hela tiden i hästvärlden om hur förgängligt allt är. Se till att njuta av varje sekund med era hästar, det kan dessvärre ändras väldigt snabbt. ❤

Hoppträningen gick bra, men jag kom på först efter lektionen hur jag skulle ha gjort, damn it! Så kan det också vara. 😉 Jens tycker att Tell hoppar allt av sig själv, utom när det blir uppåt 1,20 och högre, då måste jag börja rida. Säger Jens. Själv var jag blöt i svett och tyckte att jag red som en gnu HELA tiden, men det syns uppenbarligen inte. Ähum. Nåväl, själva övningarna bestod av många studs och kombinationer med olika avstånd, så hästarna fick ömsom hoppa upp sig rejält och även sträcka sig över rejäla oxrar. Riktig kraft-rygg-yoga för våra fyrbeningar! För oss piloter gällde det att kunna ha ”ping” i både kort och lite större galopp, få hästarna att vänta och att använda ryggen och rumpan på rätt sätt. Sätta fjäder i dem så de hoppar väl och blir mjuka och gymnastiserade.

Skärmavbild 2016-02-04 kl. 19.40.34
Gammal hoppbild, men här spände vi fjädern fint!

När det blev lite högre sa Jens att jag skulle använda mer skänkel och hjälpa Tell sista galoppsprånget mot hindret, men rider man mot en gigantisk oxer så kan jag säga att jag sparkade på det jag kunde mot hindret – sen höll jag i mig och var glad att vi kom över. Det jag skulle ha gjort var att sitta kvar i sadeln lugn som ett proffs, spänna magen, hålla om med skänkeln och spänna fjädern precis mot hindret. Lugnt låta Tell hoppa ”upp till mig”. Det fattade jag först efteråt. Det var det Jens menade när han sa mer skänkel. Inte att jag skulle släppa allt och sparka på.

Tell den duktiga hoppglada racerlaman hoppade allt jättefint och jag hade en superfin känsla i stort sett hela passet, var bara lite missnöjd över att jag inte riktigt fick till den där ”spänna fjädern”-tekniken helt optimalt på de lite högre höjderna. Men det där är ju en träningssak. Det ÄR därför jag tränar! 🙂 Det känns verkligen inte omöjligt att rida 1,10. Jag är så glad att jag inte har några ambitioner för tillfället att tävla högre än så! Det känns verkligen lagom. En träningskompis ska debutera 1,40 i helgen. Jag känner mig lätt illamående bara av tanken. Så sjukt glad att det inte är jag, hahaha! Men de är superduktiga så det kommer säkert gå jättebra. Om jag satt på en riktigt säker, rutinerad och duktig hopphäst hade jag nog kunna tänka mig att rida 1,30 nån gång men när det är högre än så blir jag verkligen höjdrädd.

Snart måste jag börja träna på lätt klass-dressyrprogrammet inför nästa tävling, det ska bli kul! Det ser riktigt roligt ut att rida. Fattade ingenting först när jag läste programmet som pdf, men kollar man på youtube när folk rider det så blev det ju begripligt helt plötsligt.

 

Annonser

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s