Bommar och uterittsbett

Igår hann det bli mörkt innan jag kom upp på hästryggen, det fick bli en tur på den belysta ridbanan. Får försöka hinna ut lite snabbare imorgon, vill helst passa på med så mycket uteritter jag kan när det är så härligt väder! 

Tell gillar också uteritter bäst, men han tycker om att jobba på banan också bara jag ger honom saker att göra hela tiden! Annars är det tråkigt säger han. 😉 Så det blir verkligen hjärngympa för mig. Det är verkligen omöjligt med honom att bara rida rakt fram på fyrkantspåret, snett igenom, osv. Då blir det INTE bra. Såhär kan det se ut när jag rider ett ”vanligt pass på banan”! (Om det nu finns nåt ”vanligt” pass, det blir ju ofta lite hoppning mitt i eller WE-tunnor eller… ja, ni som läser den här bloggen känner ju mig. 🙂 )

  • Värmer upp genom att rida serpentinbågar över medellinjen med skrittövergångar från trav på olika ställen. Ibland varje gång jag passerar medellinjen, vid behov före eller efter medellinjen istället och mitt i en båge. Ibland gör jag några steg i skänkelvikning längst ut på varje ”båge” för att aktivera bakbenen.
  • Travar över halvt upphöjda bommar på böjt spår med tydliga halvhalter före och efter, skrittövergångar vid behov. Tell blir jätteglad vid blotta åsyen av bommar, så det är tacksamt. 🙂
  • Tränar på att hålla handen framför mig och använda tygeln så lite som möjligt. Rida alla övergångar för hand och skänkel. Känner jag att han faller isär eller inte gör en övergång så mycket ”under sig” som jag vill så petar jag med spöt på bakbenen så han aktiverar dem.
  • I galoppen börjar jag med höger varv som är det lätta. Blir fattningen inte bra så gör jag om. Han får inte göra sig rak och sänka ryggen. Jag fattar galopp på en volt om det behövs. Växlar mellan att stå i lätt sits och sitta ner, rida framåt, ta tillbaka. Övergångar till skritt eller trav, tänk takten med sittbenen. Ofta blir han så sjukt pigg efter lite galopp så då blir det massor av övergångar igen. Skritt trav skritt trav skritt bakdelsvändning trav skritt osv… Han måste vänta. Övergångar är också bra för att man som ryttare inte ska fastna i bromsen… Man måste ha koll på sitsen så man verkligen säger ”varsågod” med sitsen när det är fram och håller i med överskänkel och mage när det är ”vänta”. På samma sätt som att man kan fastna i bromsen i handen kan man också fastna i bromsen med sitsen! Viktigt att ha koll på det så man inte ger hästen dubbla signaler.
  • Vi tar vänster galopp också och då börjar jag ofta på ett stort ”ruter ess” för att fånga ytterbogen. Måste ha tag på den först, annars hjälper det inte att sitta och försöka mosa ut honom till yttersidan med innerskänkeln. När vänster galopp också känns bra rider jag framåt några språng så han får sträcka ut och frusta, sen tar vi en skrittpaus. I pausen ska han ta långa lugna steg, jag släpper inte ut helt lös tygel för då bara pinnar han iväg i någon slags värlsrekordförsök i snabb skritt. Men så lång tygel så möjligt, fast LUGNT.
  • Efter skrittpausen får vi ofta backa tillbaka och kolla så att övergångarna fortfarande funkar. Tänker ofta på Carl Hesters ord ”Det är inte svårt att rida, men det är svårt att rida bra! Alla övergångar du rider hemma måste ha kvalitet och vara noggranna”. Det är ett bra tips, det gör verkligen skillnad att ”bara” rida övergångar och att verkligen koncentrera sig på att rida BRA övergångar! (Det är sjukt svårt att alltid ha sån disciplin hemma, men det är bara att försöka sitt bästa)!
  • Sen går vi tillbaka till galopparbete igen och växlar gärna mellan skritt, trav och galopp. Nu brukar han börja kännas riktigt fin, och nu kan jag tänka lång hals och kort kropp, mjuka bakben som driver jämnt. Han kan få ett otroligt tryck i den här delen av passet, så nu är det ett bra läge att antingen rida delar ur ett dressyrprogram eller ”hitta på nåt” som t ex sluta från hörnet till medelinjen, sen öppna längs medellinjen, rakställ, skrittövergång, galopp före nästa hörn, volt, travsluta in till medellinjen, cavaletti, osv osv. Hitta en balans i att han driver på fint och bjuder framåt, men inte går iväg. Halvhalter med sits och skänkel, mjuk hand och tänk att jag gör allt med mycket mindre hjälper nu. När han verkligen är igång är han superkänslig! Det ska ändå gå att t ex ändra formen och länga halsen utan att han ändrar takten och går iväg. Jag får träna mig att sitta kvar ”på bakbenen” utan att skjuta iväg honom. Sitt rätt upp och ner. När jag rider lätt så försöker jag rida lätt så ”tyst” som möjligt, nära hästen, och att han fortfarande tar halvhalter från min sits.

 

En rolig grej var att jag hade kortat mina dressyrläder med ett hål sen en uteritt häromdagen och det kändes verkligen super. Mycket lättare att hålla om honom med skänkeln hela tiden och inte släppa den bara för att han blir så på (som jag annars har lite lätt att göra). Kändes som att han trivdes med det. Och jag med! Jag får bara passa så jag inte använder stigbyglarna för mycket. Måste ändå komma ner på hästen. Råkade också rida på ”uterittsbettet” (Det tredelade Stübben-bettet) och det funkade fint (jag tog fel träns). Tror inte han gått så bra på banan med det bettet förut! Så det var kul. Tror det var för att jag lyckades ha lätt kontakt, fastnar man i handen med det bettet blir han arg! Jag är inte helt säker på att man får tävla dressyr på det bara (det låser sig och blir som ett rakt bett om man tar i båda tyglarna) så jag kommer ändå rida på vårt vanliga tredelade framöver.

img_1197
Idag åt vi bullar på jobbet. Mums! Längtar ut till stallet nu!

På torsdag ska vi träna dressyr för Anna, hurra! Och så längtar jag till lördag. Hoppas terrängträningen blir tidig så jag inte kommer så sent ner till Flyinge. 

Annonser

2 reaktioner på ”Bommar och uterittsbett

  1. Shit vilken bra teorilektion det här inlägget blev! Allt med sits och händer, ”krama” med lår och mage för att hålla igen, INTE ta förhållningar i handen. Du beskriver hur det ska kännas och hur du gör med kroppen på ett jättebra sätt! Jag blev helt inspirerad. Fast det är svårt att rida lätt långsamt och krama med skänkeln när det går i 180… Lätt att ”rida fint” när hästen är på plats, men svårt att rida den ”på plats” utan att rida så fult att både jag och hästen blir stressade. Mitt stora dilemma… 😉

    Och så är det härligt hur väl du känner din häst; att du inte verkar få panik över att han i början av ett pass inte känns som när ni slutade det förra, utan att man får börja mjuka upp på nytt, varje gång. Cred! Det där har jag svårt med och kan bli stressad över.

    1. Å tack gulliga du!! ❤ Så glad jag blir! 😀 Jag tänkte att nu dör ni väl av uttråkning av att läsa det här. Skrev det egentligen mest för att jag själv ville tänka på vad jag egentligen gör. Försöka ha ett system även när jag inte rider för tränare. Jag håller helt med om att det är extremt svårt att rida bra när det går dåligt. Det är ju rätt så lätt när det går bra. Själv har jag kommit på efter att ha ridit i sisådär 30 år att tricket är att hela tiden "göra om" när man rider, fast med så små hjälper som möjligt. Det där är ju så lurigt när man tittar på duktiga ryttare, de ser inte ut att göra nåt alls men de kommunicerar ju hela tiden med sina hästar. 🙂 Sen får man ju inte göra alldeles för mycket i onödan heller, utan att kunna sitta stilla och "åka med" där emellan när man inte behöver stämma av. (Just det är väldigt svårt, jag har lättare för att göra saker hela tiden än att sitta stilla. Träna träna!)

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s