Den perfekta gräsänkedagen :)

Jag skulle också kunna skriva ”Jag älskar internet” som rubrik, men nu får det bli ”den perfekta gräsänkedagen”. För det har verkligen varit en fin dag! 😀

Det började med att jag steg upp kl 7 och skulle bara äta lite frukost och sen åka till stallet. Sitter i köket och får nästan kaffet i halsen när jag kollar på klockan på väggen, har jag FÖRSOVIT mig en timme?? Sen visade det sig att det måste ha blivit vintertid under natten. Alltså en hel timme i riktning mot min normala dygnsrytm! Så det var inte så konstigt att jag var ovanligt morgonpigg. (Om jag får välja stiger jag upp kl 10 och går och lägger mig 02, så några timmar till vore optimalt att flytta fram klockan). 😉

Bibbi, Göte och jag fodrade och släppte ut hästarna i strålande morgon-solsken. Så underbart!! Ibland känns verkligen höst som en fantastisk årstid. (Sen är det ju det där med leran och mörkret som är det mindre bra, men hösten har ta mig tusan många saker på plussidan också, det får man ge den)!

DSC_3230

Sen kom Mia ut och hon och jag stack ut och red en morgontur i skogen. Dessvärre var det rena kriget i skogen en fantastiskt solig och skön helg som denna, vi mötte flera jägare, hörde jakthundar i alla möjliga riktningar, och alla övriga skulle väl renovera huset/torpet eller gå skogspromenader och jag vet inte allt. (Alltså – vi bor verkligen i BUSHEN mitt i Småland och oftast möter man ju inte en käft – men det kan man inte tro ibland!!)

Tell var så in i bängen pigg och tossig som en vild kamel. Att jag förskte bromsa in på ett ställe för att vänta in Mia och ponnyrumpan hon red på (som tar lite kortare steg) tolkade han som att det var full fart hemåt istället och tvärvände. (Detta var dessutom ungefär samtidigt som en granne körde igång en betongblandare, tre jakthundar skällde som bara den och Tell tänkte väl liksom bara haka på den ”friden”. Flockdjur som han är). Så Mia fick en liten uppvisning i olydig häst, han skulle ICKE gå åt rätt håll igen och jag fick rygga honom ca 100 meter innan han frustade och det gick att vända skutan åt rätt håll. Ja ja. Så långt alt väl ändå. Jag skulle INTE ha försökt vänta in Mia just där. Man lär sig.

DSC_3237

Vi red vidare på en mysig runda som går ner mot sjön, där rider vi inte så ofta och det hade tydligen trillat ner ett litet träd över stigen. Inga problem, jag har ju en fälttävlanshäst, tänkte jag. Men Tell var vid det här laget så pigg, vild, halvt olydig och halvt livrädd för allt, radarn var liksom redan på. Livrädd för den här (tydligen hästätande) stocken kastade han sig hemåt i alla möjliga riktningar, inklusive rakt ut i skogen mot en stenmur. Och reste sig samtidigt. Jag suckade, och satt av. (Innan vi hade uppnått eventuella fysiska skador, eller mentala chock-skador på vårt stackars medekipage Mia och ponnyrumpan). Sen gick jag med honom över den här lilla stocken och en bit till, det gick bara fint. Jag kan konstatera att JAG är en mycket bättre ledare än min pigga fjantgök till häst. Alla dar i veckan. 😉 Hur som helst, jag gör ändå numera (med min rutin i bagaget) skillnad på när han är pigg, busig, eller rädd. Det är inte värt att försöka ”vinna” alla strider till varje pris. Det kan bli farligt. Och man vinner ingenting heller i förtroende av att tvinga honom. Så jag gick, min häst slappnade av, jag hoppade upp. Vi red vidare hela rundan without further ado.

Väl hemma tog vi en sväng ner på banan och kände lite på dem där också, och då var han faktiskt jättefin. Skönt. Sen lät jag faktiskt Mia rida på honom en stund, det ville hon gärna och hon är lite som mina systrar i nivå på ridning. (Alltså: Ryttare som är ganska van, men inte har ridit så mycket i vuxen ålder. Sitter dock jättetrevligt och rider mjukt och välbalanserat, förstör ingen häst). Det var så roligt att se! Tell skötte sig som en riktig läromästare och Mia tyckte han var SÅ häftig. Jag tyckte mest att det kunde vara kul för henne att sitta på ett djur som faktiskt gör som piloten säger, med ponnyrumpan är det väl lite si och så med det och Mia blir så frustrerad över att hon tror att hon gör fel. Nu fick hon sitta på en racerlama som jag visserligen bannar för det ena och det andra, men i stora drag så gör han ju rätt om ryttaren gör rätt. Han är ett energiknippe, men trots allt hyfsat lydig och välutbildad. Mia som rider mjukt och trevligt skötte det på ett väldigt fint sätt måste jag säga. Hon var helt blöt i svett sen, och konstaterade att det är MYCKET jobbigare att rida hästar som har egen energi, än vad det är med lata hästar! Men roligare! Jo tack, jag vet! 😉

(Såklart skulle jag inte låta Mia eller någon annan mindre rutinerad person rida om jag trodde att det skulle bli farligt, och det hade jag verkligen ingen anledning att tro på en inhägnad bana på en avrastad, nöjd och lösgjord, – och trots allt ändå 14 år gammal häst). 

Nu blir det här jättelångt. MEN. Jag åkte till Elmia sen! Woho! SÅ roligt. Och typ det första som hände var att Caroline hade sett mig i vimlet och skrev till mig på wordpress, och sen sprang vi på varann ca 5 minuter senare! Det var så mycket folk där så vi hade ju lika väl kunnat missa varann. Jag ÄLSKAR internet. Å så härlig människa, jag förstår inte hur jag kan ha sån tur att typ BARA lära känna supergoa människor via internet! Ni måste läsa Carolines blogg om ni inte gör det redan. En jättetrevlig kompis hade hon med sig också. Kändes inte alls som att jag aldrig hade träffat dem förut, men så var det lite med flera andra av mina fina vänner som jag också lärt känna via bloggar. Vera, Sara, Beata, Ida mfl finingar. I love you!! ❤

img_1511

Två snygga och väldigt väldesignade fälttävlanströjor i bambu och utan gifter på rea, ett jättefint pannband och en mycket söt hästig anteckningsbok! Skulle egentligen bara köpt pannbandet men jag skyller på att jag ”behöver” de andra grejorna också. 😉

Det var den perfekta gräsänke-dagen! Nu kommer snart min pärla hem, han ringde och var i FALUN av alla ställen. Då känns det ännu bättre att min fina vän Vera (som jag som sagt också lärde känna via internet) och som bor där i krokarna kanske snart kommer hit och hälsar på! (Kanske t o m samtidigt som en ANNAN internetkompis också är här dessutom)! 😀  Over and out!

6 reaktioner på ”Den perfekta gräsänkedagen :)

  1. Caroline och unghästen Stina skriver:

    Haha, ja, ibland är internet verkligen fantastiskt! Nu blir det massa korskommenterande på bloggarna, men jag är glad att vi fick ses och känner att det måste göras om 😉

    Meh, fälttävlanströjor..? Får inte dressyrtanter ha dem? Synd, jag som gillar Stierna så mycket 😉

    • Ida Qvarnström skriver:

      Hehe, jodå det går nog alldeles utmärkt för dressyrtanter att ha Stierna-kläder, detta var bara mitt sätt att rättfärdiga detta köp! 😉 Ja visst är det riktigt grym kvalitet. Och de har ju Sandra Gustafsson som profilryttare! Fett!

  2. idooooos skriver:

    Stierna kläderna har jag också spanat på!! Verkar dom normala i storlek? Jag har funderat på att investera i en sån regnjacka. Men dom kostar ju en stor slant, dock kan det ju vara värt det om man verkligen förblir torr utan att det blir sådär kondens på insidan som det gärna blir med gammal hederlig galon 😂

    • Ida Qvarnström skriver:

      Ja de är normala i storlekarna. Jag är ju lång och inte jättesmal så L är perfekt på mig. Du kan säkert ha M! Ja jättefin kvalitet. Musto är också fantastiska, de brukar ha bra priser på equestrian.com. (Och Ariat brukar de också ha till bra pris där). Ja bra regnjacka är en underbar livsförbättring! 😃

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s