Hoppetihopp

Igår var det Jensträning! Jag missade ju den förra, och har jag hoppat nåt? Nix. Alltså var det en månad sen vi red en riktig hoppträning.. skutt över 70 cm oxrar i dressyrsadel lite då och då på banan vet jag inte om det riktigt räknas som hoppning. Jens skulle nog inte säga det iallafall. 😉

Han hade som vanligt bra övningar. Tell låg på som en gnu, jag som hade hoppats att han skulle vara avslappnad, lugn och nöjd sen gårdagens härliga (och jobbiga) pass! Men som vanligt var det jag som knappt kunde röra mig pga svår träningsvärk i hela mellandelen, särskilt runt omkring revbenen (!). Tell verkade helt oberörd. Man kunde tro att han inte gått på några veckor… Jisses.

Jag kände mig väldigt frustrerad under hela uppvärmningen som bestod av att forma dem i sidorna i hörnpasseringarna och trava över bommar. Försökte hålla mig lugn och fokusera på inner skänkel, försöka att inte ta i handen fast han gick som en oljad spikrak blixt och typ tänkte ”JÄGERSROOOOO”!!!!! Tålamooooood…. ”Han välter inåt över din innerskänkel” sa Jens. ”Jo jag vet” morrade jag tillbaka och bytte raskt strategi till att inte bara försöka få den pigga hästrackan RUNT min innerskänkel utan istället flytta undan för den rejält i varje hörn. Då hände nåt till slut! Puh. Den träningsvärken jag har i revbenen kommer ha flyttat ner till mina ben imorgon, I tell ya. Eller så har jag både och. Det kommer typ vara huvudet som jag INTE har träningsvärk i. 😉

Som tur är fick jag betalt för mitt hårda slit under uppvärmningen, när vi sen hoppade bana som bestod av massor med olika bomövningar samt några linjer med relaterade avstånd så gick han som en PENG. DÅ stämde allt. Det var inga problem alls och vi fick mycket beröm. Härligt! ❤ Jens såg lite frågande ut till varför jag plötsligt red så bra, ”så där skulle du ha ridit från början”, typ. Ibland tror jag inte att proffs fattar hur mycket man som amatör kan få slita för att TILL SIST få hästen ärligt framme för skänkeln och att lyssna på ens hjälper! Men det spelar ju ingen roll, målet är ju såklart att komma till det där härliga läget så snabbt som möjligt under ett pass. Och är hästen pigg som ett as kan det ju ta en liten stund att hitta kommunikationen och lyckas släppa bromsen. 😉

Sjöblöt i svett igen på väg hem genom skogen efter träningen. Som tur är tog jag med vårt tjockaste fleecetäcke att ha på oss på vägen hem. Det var varmt och gott för mig också, inte bara för Tell! 🙂


Idag har vi bara skrittat ut och tagit det lugnt. Eller nej förresten, jag har klippt Tell också. För tredje gången den här säsongen. Tog hela halsen och benen nu också, han blir ju så jäkla blöt i svett över hela kroppen även fast det är flera minusgrader och det håller ju inte med den här modesta klippningen jag höll mig till de två första gångerna. More fur off!

Detta är den oklippta sidan. Syns inte riktigt hur tjock päls han verkligen har. Men den är MASSIV.

Ny variant, mer päls av men ändå kvar över ryggen och rumpan.

Mor och dotter tittade på. 🙂 Thelma och Tilly! 

2 thoughts on “Hoppetihopp

  1. Caroline och unghästen Stina skriver:

    Bööörni-heeest! Gullig!

    Jag ville mest gå in och skriva att jag läser alla inlägg med stor behållning. Anledningen till att det varit lite kommentarsfattigt på sistone är att jag typ vill kommentera varje mening du skriver, för att det alltid berör på något sätt, och då tar det ju så lååång tid att kommentera! ”om att koordinera en pilatesboll” var fantastiskt beskrivande!

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s