Lyckan att ha en plan

Ja jisses hörrni, det är inte lätt att ha häst. Eller jo, det är lätt när allt går bra! Men man undrar ju vad man håller på med egentligen när allt inte går så bra. 

Fy FASEN vad det här året har börjat kasst. (Eller ja egentligen var det väl förra året som slutade kasst). Jag har varit så trött, ledsen, upp och ner och ner och upp. Tänkt så himla många jobbiga tankar. Om och om igen. Tell däremot har varit rätt pigg och glad ända sen den här cystan upptäcktes strax före jul och vi var nere i Löberöd och behandlade honom. Jag (och förmodligen även veterinären) trodde väl inte att han skulle bli bra av den där sprutan, så jäkla halt som han var, utan vi siktade ju in oss lite på att det mest troligt skulle bli operation.

”Jag är hel! Kolla kolla, jag är inte halt! Jag är LAGAD”!! Har ju Tell försökt säga hela tiden. Jojo, har jag tänkt. Vi får väl se hur hel du är. Nu har det visat sig att han HAR RÄTT. Han är inte halt, och jag ska sätta igång honom omedelbums. Så det har vi börjat med idag.

Jag är jätteglad över att jag får rida igen, inte bara får utan bör. Och att Tellesprätt mår finfint såklart. Men vet ni vad jag är mest glad över? Att ha en plan!! Jag har pratat jättelänge med vår veterinär och luftat alla mina oroskänslor och tänkbara scenarier, och han har lyssnat och kommit med goda råd. Och motiverat varför han tycker som han tycker. Det är SÅ skönt att ha en bra och klok veterinär! Planen just nu är att jag sätter igång Tell och så ser vi hur det går. Blir han halt igen inom några månader så tycker veterinären att vi opererar då. Är det så att han INTE blir halt på ett bra tag (kanske inte förrän om ett år) så kanske vi får inse att det faktiskt funkar bra att behandla honom i leden med Tildren, även om han nu råkar ha fått en ny cysta.

Det är alltid en risk att operera, och kan man hålla Tell på en bra nivå (bra är alltså att han kanske kan behöva behandlas 1-2 ggr/år hos veterinär) men skulle det visa sig att det nu behövs oftare än det så blir det operation. Visst, det är väl inte bra om han blir ännu äldre OM han nu behöver opereras, men vi får nog väga det mot att han mår fint som det är nu och att det finns en möjlighet att han inte behöver opereras. Klart vi inte ska göra det i onödan då (det är som sagt en risk, så då vill man veta att verkligen inget annat hjälper).

Nu återstår ju att se om jag kan ”rida på” utan att oroa ihjäl mig, men det tror jag faktiskt att jag kan. Jag rider ju ofta för tränare, och jag kommer säga detta till dem såklart så de hjälper mig att hålla extra koll. Dessutom oroar jag mig mer om jag tror att jag förstör min häst och inte alls vet vad planen är. Nu har jag en plan, och jag känner mig trygg med att jag först ger Tell en chans att utvärdera om den här behandlingen var bra nog. Tänk om den är det! Jag är ju ganska van att få åka och behandla hans gamla dåliga knä en gång om året, och egentligen har ju ingenting ändrats, det är fortfarande en gång om året. Det har funkat bra hittills, och man kanske inte ska stirra sig blind på den där röntgenplåten. Han får berätta själv helt enkelt, kommer det här tillbaka så får vi ta ett beslut då om vad vi ska göra. Tills dess ska jag njuta av varje sekund med min fina fina häst! Som var SÅ fin och pigg och glad att rida idag. Vi var nog lika glada båda två. Whopiii! ❤

tell1005_20cm

Älskar Tells uttryck på den här bilden. Min älskade lilla sprätt!

 

10 reaktioner på ”Lyckan att ha en plan

  1. dressyrbitchen skriver:

    Det låter ju som en riktigt bra plan! Så skönt också att ha en veterinär som du har fullt förtroende för och att det finns en plan. Håller verkligen tummarna för att det blir riktigt bra med din Racerlama!

  2. Lisa skriver:

    Åh vad skönt att ha en plan och att veta att veterinären är med på noterna och kan motivera alla om och men som man som hästägare har. Superbra! Då hoppas jag att vi ses ute på ett fält nånstans kanske redan i vår?! Eller jag kanske inte ska jinxa det… 🙂 Stor kram till dig och bästa Racerlaman!!!

  3. Caroline och unghästen Stina skriver:

    Ja jäklar vad skönt! Och jag tror visst att du vågar rida. Hellre in i kaklet och operera, än att gå och känna efter och kanske ha lite små-ont och vara dömda till nojjiga skrittrundor forever. Skönt att ha duktigt folk omkring sig som kan råda en i dessa situationer. Annars vet man ju varken ut eller in. Besluten är ändå ens egna, men att ha någon erfaren att få prata med om risker och fördelar och nackdelar gör ju att man kan ta mer välövervägda beslut.

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s