Igår åkte jag ner till Flyinge i ottan med vännerna Hannah och Elin. Vilken toppendag vi hade! Swedish Eventing ordnade en riktig fälttävlansdag med clinic med Chris Burton. (Ni vet han som exempelvis tog OS-brons i lag nu i Rio och har ridit flera OS och ”classics” som Badminton, Burghley osv med fina resultat. En av världens absolut bästa fälttävlansryttare alltså). 

Jag känner mig lite i chock idag efter hela den här underbara dagen i Flyinge. VILKEN underbar sport det här är, och vad svårt det är. Och vad många ryttare vi har i Sverige som rider så otroligt bra. Och vilka hästar!! Chris ville ta med flera hem, ”I want that one for christmas” eller ”Give him to me” kunde han t ex säga med glimten i ögat på sin härliga aussie-engelska. ”That´s a very clever horse”, ”Oh he´s a jumper, I love him”, ”look at that beautiful mare, she´s a real star” osv. 😀 Han var jätterolig att lyssna på, och så otroligt sympatisk. Både väldigt tydlig och ställde höga krav, men också ödmjuk och rolig och skojade mycket. Sa också många fina ord till ryttarna, kan tänka mig att de nästan började tjuta av lycka över vissa komplimanger. En rolig sak var att han ofta sa ”show us some good riding” innan ryttarna t ex skulle rida en avslutande runda över dessa fina inomhusterränghinder, och SOM de ville göra det. Och gjorde också. En otroligt bra instruktion! 😀

Det var också roligt att Chris satt upp på några av hästarna, han tycker att alla instruktörer värda namnet ska kunna sitta upp på elevernas hästar och visa och känna hur det faktiskt känns, sa han. Och alla vi på läktaren bara gapade. Som alla proffsryttare sitter han lätt och smidigt som en fjäder på hästen men ser samtidigt ut att vara gjord av stål hela han, är väldigt tydlig med vad han vill, och har nästan ingenting alls i handen. Han vill att hästarna ska vara iväg i grannsocknen bara han klickar till lite och minsta ”ho” ska de tvärnita. Det är en fröjd att se duktiga ryttare rida, och det tar inte lång stund innan hästarna är totalt med honom. Han rider verkligen MED hästen och inte emot. Men de ska vara superlydiga. Riktigt riktigt coolt att se. Både Hannah Elin och jag (och säkert alla andra också) insåg att vi måste rida mycket tydligare. Det är det som är snällt mot hästen, inte att sitta och fjesa och halvdra eller halv-mata på hela tiden. Sen har ju en ryttare som Chris sån otrolig erfarenhet, styrka och smidighet också så då är det ju såklart lättare att vara sådär BÅDE väldigt följsam och lätt OCH mycket tydlig. När man har exakt kontroll på sig själv.

Vi fick se massor med grupper träna för Chris, tror det var sju olika grupper. Från kl 10 till kl 18 höll det på. (Och gick jättefort, plötsligt var dagen slut)! Allt från junior-youngrider-landslagsryttare till OS-ryttare och seniorlandslaget, plus att det på slutet var två grupper med lite mer ”vanliga” ryttare (fast ändå duktiga såklart, de måste nog ridit iallafall 100-klass eller enstjärnigt). Alla fick göra samma övning från start, nämligen trava in på ett litet kryss, nitton meter fram till en oxer och komma på fem jämna galoppsprång varje gång. Halt efter oxern. Oj så nyttig övning, den ska Tell och jag slipa på!! ”Teach the horse to jump well” verkar vara ett av Chris motton. När hästarna lyfte bogarna och hoppade genom ryggen som en katt (och ryttaren dessutom var lätt i handen och inte störde) så sa han till publiken ”give her a clap, that was perfection”.

Chris pratade mycket om att man som ryttare måste träna bromsen på hästen. Hoppa en serie mot ett hörn i ridhuset, och gör halt. Hoppa en serie på meddellinjen, gör halt spik rakt. Bromsen måste funka! Ni kör ju inte omkring i värsta racerbilarna i 200 km/h och är lite osäkra på om bromsen verkligen fungerar om det kommer upp ett stup framför er, sa Chris. Han var också mycket mycket noga med att ryttaren direkt går fram med handen när hästen står stilla. Och då får de inte gå framåt. Lär hästen att det är skänkeln som betyder fram, inte handen fram! (Det låter ju lätt, men ack så viktigt). Nyckeln till god ridning är verkligen att vara supernoga med grunderna och träna på det hela tiden! Ähum, just det ja. 🙂

Det här med att inte hålla i, samt att vara mycket precis i sina hjälper var något som många fick träna på. Inte minst senior-landslaget. Jag tror de var lite ”svårare” att träna, de är ju så erfarna och har kanske lite svårare att ändra på sig funderade jag på. Däremot juniorerna och youngriders märktes det att Chris gillade jättemycket. De försökte verkligen och gjorde precis som han sa! Sa han ”don´t touch the reins” så gjorde de inte det heller. 😉 Många fick dessutom instruktionen ”put your bum in the saddle and let go of the reins”. Heh. Det känner man ju igen. Lättare sagt än gjort! Men vilken skillnad när hästen bar sig själv och då var tvungen att komma upp fram. ”OS-gruppen” Frida Andersén, Anna Nilsson och Niclas Lindbäck fick mycket beröm från Chris. Han gillade deras ridning, det märktes. Han kunde säga till publiken saker som han ville att vi skulle titta på extra, t ex Niclas Lindbäcks mjuka och stilla handposition.

Anna Nilsson och Candy Girl visade upp fint samspel och bra ridning! Härligt att se. En riktig liten ärta till sto. Så underbar häst! 

Enda gången Chris blev lite butter var när folk satte hästarna för nära hinder och sen typ ”lyfte upp dem” i tyglarna (man bromsar alltså in i hindret och sitter fortfarande i bromsen när hästen hoppar). Det gillade han verkligen INTE, det var tydligt. Ett galoppsprång före hindret vill han se handen fram en decimeter från ursprungsläget och att man sitter helt stilla och bara följer hästen. Det är hästen som ska hoppa, inte du. Han sa lite bistert men ändå med glimten i ögat att ”I have never ever seen a rider being able to ”HELP” a horse jumping a fence. The only way they can do that is to get off the horse, get under its belly and PUSH the horse over the fence, then jump it themselves and get back on the horse still in canter”. 😂

Han gillade inte heller när ryttare försökte bromsa heta hästar som låg på, och knep om med skänklarna eller ännu värre sporrarna samtidigt. ”Don´t do that”. Ta i så fall av sporrarna om du inte kan bromsa hästen utan att använda skänkeln. Det ger dubbla kommandon, det ska vi inte utsätta hästarna för, sa han. Hur ska de kunna förstå vad vi menar då? Punkt slut.

Jag kan säga att Chris Burton är min nya rid-idol, alla kategorier. Har ni inget bättre för er en söndag kan ni kolla på alla hans ritter på youtube exempelvis. VILKEN hästmänniska. Född på hästryggen i princip. Så otroligt kunnig och ödmjuk. Hatten av.