Spring is coming

Solen gassar på här i Småland, 10 grader varmt både idag och igår, (fast det är neråt minus 10 på nätterna fortfarande). Men får helt klart hopp om livet! Så underbart!

Tell har börjat fälla, så nu börjar perioden på några månader när man själv ständigt är hårig. Heh. Tell får lätt skav av den bakre schabrakkanten den här perioden så jag plockar fram min fluffvojlock. Dessvärre har jag bara en sån till dressyrsadeln och jag orkar inte köpa en till för hoppsadeln. Testade en annan variant, nämligen att bara ha fårskinnspadd under. Det gick alldeles utmärkt även om det ser lite naket ut, haha! Mycket nöjd häst! Och inget skav nånstans. Less is more…? 😉


Om man är lite orolig för sin häst så blir man om möjligt ännu lyckligare än vanligt när man kommer ut till hagen och möts av ett gnägg, och en glad häst som går från maten och alla kompisarna och kommer fram till mig vid grinden. Då kan han ju inte vara direkt miserabel över att se mig! ❤ Och han gick inte ett dugg snett som tur var. Glad och pigg häst! Jag kom ut så sent på kvällen så tänkte inte rida så länge. Men nu när det är så sjukt halt och isigt i hagarna ville jag ändå rida en stund så han skulle få röra på kroppen ordentligt i alla gångarter. Skulle ha gett mig efter 10 min i ridhuset (vilket var min ursprungliga plan) men tyvärr hann Tell varva upp och då kunde jag inte avsluta innan jag fått honom ”hos mig”, lugn och avslappnad igen så det blev nog att jag red 25 minuter ändå. Så är det med hästar. (Vi har ju 10-15 minuters skrittväg på grusväg genom skogen till ridhuset också så det är bra att de alltid får skritta fram och av väldigt naturligt under ridhusperioden).

Sen fick jag ett ryck att frisera manen inför hoppträningen imorgon. (Och jag kom hem från stallet 23.30 sen, ja. Så kan det gå). Det är lite märkligt att jag tänker att det är viktigt att se prydlig ut bara för att det är träning! Varför det egentligen?? (Jag kommer inte hinna smörja upp sadel och träns, har lite ångest över det). Men fin blev Tell iallafall, han ser mycket sportigare ut när man ser lite mer av den snygga halsen! 🙂 Innan var det mest ett berg av man, haha! Värsta ponnyrufset. Och jag kommer rida med nåt gammalt mjukt schabrak också, vågar inte komma till träning med bara en padd under. Känner mig så himla fånig och traditionell! Varför bryr jag mig om vad folk ska tycka? Varför känner jag att det är viktigt att passa in? Det kan man verkligen fråga sig. Jag rider iallafall utan sporrar, det finns ingen anledning att göra det just nu, han lyssnar bra på skänkeln och gillar bäst när jag rider utan såhär i pälsfällningstider. Så där går väl gränsen för att ”passa in”. Folk som rider unghästar brukar ju inte ha sporrar på träning såklart, men bland oss på äldre hästar är det nästan ovanligt att se nån utan sporrar. Det är lite konstigt egentligen. Själv rider jag lite blandat, ibland med och ibland utan, det gäller både sporrar och spö. I terrängen har jag alltid båda, men det är ju en säkerhetsgrej. Och jag behöver ju inte använda dem bara för det.

Idag är första gången sen jag började träna mig själv som jag INTE håller på att dö dagen efter! (Gick på ett konditionspass igår på lunchen). Jag känner av det, men det är inte så plågsamt. Hurra! Hoppas detta betyder att jag har vant min kropp någorlunda. De här första veckorna har verkligen inte varit roliga.

När banan har tinat ska jag träna mer frihetsdressyr med Tell, och den vita ponnyrumpan ska också få vara med har jag lovat hans lilla matte. Vi ska träna nåt i stil med hästagility, tror det kommer bli sjukt roligt! Här är ett jättebra inspirationskonto på instagram att följa, tack för tipset bästa Caroline! 😀

 

Annonser

3 reaktioner på ”Spring is coming

  1. Vad skönt att Tell verkar glad & känns fin. Men förstår din oroa när han nu gick snett häromdagen igen.
    Ens häst är verkligen en humör-trigger. Om hästen mår bra eller man har ett bra ridpass känns allt i livet toppen. Ett dåligt ridpass eller att man oroar sig för sin vän gör dock livet nattsvart.. hehe. Hej dramaqueen!! 🙈

    Jag har alltid hoppat Pantis utan sporrar. Har helt enkelt inte haft anledning att ha dom. Hon blir mest sur då hon är skitkänslig också. Hon kan gå & slå med svansen om jag har en flärp på skorna som kittlar henne.

    Spö har jag inte heller, då jag tycker det är så svårt att rida med!! Det borde jag träna bort för ett litet hoppspö skulle jag faktiskt vilja ha i hoppningen/terrängen om det behövs en liten påminnelse på bogen eller liknande. Ska skärpa mig med det där & helt enkelt börja träna 😉
    Så jag har varken spö eller sporrar. Det är nog som du säger rätt ovanligt. Men det funkar ju fint det med 🙂

    Har pratat med Kakan & vi vill komma ner någon av helgerna du ska göra nåt av fälttävlans-grejjerna! Tycker vi satsar på Blekinge-kursen! Ska verkligen bli såååå kul & det ser jag verkligen fram emot & nu MÅSTE vi se till att det blir av! Visst var det 8-9 april va? 😘

  2. Det här säger något om mig, och absolut INGET om dig, kan relatera bara… När jag känner mig som en kung på det jag ska göra, då skiter jag fullständigt i hur jag ser ut. Om jag däremot känner mig osäker, ja då verkar jag leva efter devisen ”vi var iallafall snyggast” 😉

    1. Haha! Fast det ligger absolut nåt i det för mig också, känner mig definitivt inte så trygg i hoppsammanhang eller alls i ”hoppvärlden”. Jämfört med fälttävlan eller WE tex. Där är jag mycket mer hemma! ❤️

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s